Vittnesseminarium NIBS Ubåtssystem Del 3 av 3
Jan har tagit del av tidigare artiklar om NIBS,
och ger här några kompletterande minnesbilder.
|
|
||
|
|||
Systemsammanhållande
för NIBS-offerten
En stor del av 1972 var jag sysselsatt som
systemsammanhållande för NIBS-offerten, och vill
gärna lämna lite kompletterande detaljer till Olle
Hagmanssons utförliga redogörelse.
Wåhlinska brevet
För att till att börja med svara kort på
frågan om det "Wåhlinska brevet", så publicerades det
i Skattebetalarnas förenings medlemsblad Sunt förnuft. Men inte
förrän framåt mitten av 1973.
Jag tror att det var Ingvar Andersson som gav
mig sitt ex av Sunt Förnuft, och rimligen har jag
kvar det i mina NIBS-gömmor någonstans.
Den nya offerten
Den "nya offerten" i slutet 1972 som Olle
Hagmansson nämner hade en ganska dramatisk
förhistoria. Vi hade som samarbetspartner i NIBS-offerten en
marinavdelning på SAAB, vilken fanns i Göteborg.
På hösten någon gång var vi hos dem i
Göteborg och gaddade oss samman för det kommande jobbet med NIBS.
Olle Hagmansson och Nils-Erik Andersson bl.a. var
med kommer jag ihåg. Stor upphetsning på SAAB, och vårt möte blev strängt taget avbrutet. Jag har en känsla av att SAAB sedan, med sina intima kontakter med FMV och möjligen också politiska kontakter drog i åtskilliga trådar för att försöka rädda jobbet åt oss. Följden av detta blev alltså att vi som Olle Hagmansson berättar fick lämna en kompletterande offert, som i stor brådska togs fram och lämnades till FMV strax före nyår.
Vi fick ordern i höjd med april 1973, och ett
tag därefter var vi kallade till inköpschefen Georg
Linder. Ingvar Darbäck och Nils-Erik Andersson var med från STANSAAB
förutom Olle Hagmansson
och jag själv.
Gick på kryckor, kungens vän?
Jag kommer ihåg att jag gick på kryckor efter
att ha åkt skidor för fort i Alperna tidigare på
våren. Georg Linders hälsningsreplik till oss när vi kom in på hans rum
var: "Hur känns det att vara kungens vän?" Eller
något mycket snarlikt. Sedan blev vi under en stund utskällda
för att vi på något sätt tubbat "kungen" att
tvinga FMV att köpa från oss. I det sammanhanget
berättades för oss att Kungl Majt, dvs Försvarsdepartementet i det här
fallet, som svar på en begäran från FMV att få
lägga ordern hos PEAB, helt enkelt beordrat FMV att lägga ordern
hos STANSAAB.
Jag har ett dunkelt minne av att vi fick se ett brev med det innehållet, mycket kort, bara ett par rader. Men förmodligen spelar mig mitt minne ett spratt, och det var nog så att vi bara fick höra berättas om brevet.
Efter denna omgång hos inköpschefen var vi hos
Malte Jönsson, som pragmatiskt nog ville sätta en
punkt för hur det hela gått till, och nu ville koncentrera på att få ihop
ett bra system.
Han skulle ju hålla ihop det hela tekniskt,
och vad jag kommer ihåg (jag skrev sedan projekt-specen) var det ett gott
samarbete med FMV.
Inte i början förtjusta i vår utrustning
En av Malte Jönssons byrådirektörer, Björn
Dalén, (sonson till Gustaf). var en personlig vän
till mig (lumparkompis), Av honom har jag förstått att FMV från början
inte var förtjusta i vår utrustning, som uppfattades som endast
nödtorftigt förstärkt för att kunna uppfylla de strängare
kraven på ubåtsmateriel.
Det är alltså helt klart att FMV ansåg sig
överkört av departementet. Man hade blivit beordrat
att handla av STANSAAB.
Huruvida SAAB drog i några trådar är bara mina
egna funderingar, men reaktionerna i Göteborg då
man fick reda på att förhandlingarna med PEAB var långt gångna var mycket
tydliga.
Hur SAAB kom in i bilden? Jo, vårt system
hade ett mycket omfattande interface mot torpedsystemet ombord. Det var en
hel del analog/digital-omvandlingar (och tvärtom) och det hade
SAAB:s marinavdelning stor erfarenhet av. Det fanns helt enkelt färdiga
moduler att använda.
Leif Mårtensson tog hand om projektet när det
startade senvåren 1973, och mitt eget engagemang
tog vad jag kommer ihåg slut i och med att projektspecen togs fram .
Ett trevligt minne
Ett trevligt minne från hösten 1973 är en resa
från Stockholm till Karlskrona med ubåten Sjöhästen,
som Arvi Wäin, Björn Ulfving och jag fick
göra.
Bl.a. skulle vi mäta påverkan på bilderna på våra displayer av den ström som kördes i stora slingor kring ubåten för att få den att verka "omagnetisk" utifrån sett. Vi hade därför släpat med oss ett grafoskop att mäta på. Bilderna på skärmen rörde sig en del när strömmarna i slingorna ändrades, men jag tror inte att det blev något stort problem.
/ Jan Hjertén
2008-02-09
Webbansvarigs kommentarer:
|
|||
|