Systemsammanhållande för NIBS-offerten

 

En stor del av 1972 var jag sysselsatt som systemsammanhållande för NIBS-offerten, och vill gärna lämna lite kompletterande detaljer till Olle Hagmanssons utförliga redogörelse.

 
Wåhlinska brevet
 

För att till att börja med svara kort på frågan om det "Wåhlinska brevet", så publicerades det i Skattebetalarnas förenings medlemsblad Sunt förnuft. Men inte förrän framåt mitten av 1973.
 

Jag tror att det var Ingvar Andersson som gav mig sitt ex av Sunt Förnuft, och rimligen har jag kvar det i mina NIBS-gömmor någonstans.

Den nya offerten
 

Den "nya offerten" i slutet 1972 som Olle Hagmansson nämner hade en ganska dramatisk förhistoria. Vi hade som samarbetspartner i NIBS-offerten en marinavdelning på SAAB, vilken fanns i Göteborg.

På hösten någon gång var vi hos dem i Göteborg och gaddade oss samman för det kommande jobbet med NIBS. Olle Hagmansson och Nils-Erik Andersson bl.a. var med kommer jag ihåg.

Vid något tillfälle i förhandlingarna i Göteborg ville man av något skäl som jag inte minns komma i kontakt med någon i FMV:s NIBS-gäng. Det visade sig då att man på FMV satt i vad som uppfattades som långt framskridna slutförhandlingar om ordern med konkurrenten PEAB och Singer.

Upphetsning på SAAB

Stor upphetsning på SAAB, och vårt möte blev strängt taget avbrutet. Jag har en känsla av att SAAB sedan, med sina intima kontakter med FMV och möjligen också politiska kontakter drog i åtskilliga trådar för att försöka rädda jobbet åt oss. Följden av detta blev alltså att vi som Olle Hagmansson berättar fick lämna en kompletterande offert, som i stor brådska togs fram och lämnades till FMV strax före nyår.

 

Vi fick ordern i höjd med april 1973, och ett tag därefter var vi kallade till inköpschefen Georg Linder. Ingvar Darbäck och Nils-Erik Andersson var med från STANSAAB förutom Olle Hagmansson

och jag själv.

Gick på kryckor, kungens vän?
 

Jag kommer ihåg att jag gick på kryckor efter att ha åkt skidor för fort i Alperna tidigare på våren. Georg Linders hälsningsreplik till oss när vi kom in på hans rum var: "Hur känns det att vara kungens vän?"  Eller något mycket snarlikt. Sedan blev vi under en stund utskällda

för att vi på något sätt tubbat "kungen" att tvinga FMV att köpa från oss. I det sammanhanget berättades för oss att Kungl Majt, dvs Försvarsdepartementet i det här fallet, som svar på en begäran från FMV att få lägga ordern hos PEAB, helt enkelt beordrat FMV att lägga ordern hos STANSAAB.

Jag har ett dunkelt minne av att vi fick se ett brev med det innehållet, mycket kort, bara ett par rader. Men förmodligen spelar mig mitt minne ett spratt, och det var nog så att vi bara fick höra berättas om brevet.
 

Efter denna omgång hos inköpschefen var vi hos Malte Jönsson, som pragmatiskt nog ville sätta en punkt för hur det hela gått till, och nu ville koncentrera på att få ihop ett bra system.
 

Han skulle ju hålla ihop det hela tekniskt, och vad jag kommer ihåg (jag skrev sedan projekt-specen) var det ett gott samarbete med FMV.

 
Inte i början förtjusta i vår utrustning
 

En av Malte Jönssons byrådirektörer, Björn Dalén, (sonson till Gustaf). var en personlig vän till mig (lumparkompis),  Av honom har jag förstått att FMV från början inte  var förtjusta i vår utrustning, som uppfattades som  endast nödtorftigt förstärkt för att kunna uppfylla de  strängare kraven på ubåtsmateriel.

 

Det är alltså helt klart att FMV ansåg sig överkört av departementet. Man hade blivit beordrat att handla av STANSAAB.

 

Huruvida SAAB drog i några trådar är bara mina egna funderingar, men reaktionerna i Göteborg då man fick reda på att förhandlingarna med PEAB var långt gångna var mycket tydliga.

 

Hur SAAB kom  in i bilden? Jo, vårt system hade ett mycket omfattande interface mot torpedsystemet ombord. Det var en hel del analog/digital-omvandlingar (och tvärtom) och det hade SAAB:s marinavdelning stor erfarenhet av. Det fanns helt enkelt färdiga moduler att använda.
 

Leif Mårtensson tog hand om projektet när det startade senvåren 1973, och mitt eget engagemang tog vad jag kommer ihåg slut i och med att projektspecen togs fram .

Ett trevligt minne

 

Ett trevligt minne från hösten 1973 är en resa från Stockholm till Karlskrona med ubåten Sjöhästen, som Arvi Wäin, Björn Ulfving och jag fick göra.
 

Bl.a. skulle vi mäta påverkan på bilderna på våra displayer av den ström som kördes i stora slingor kring ubåten för att få den att verka "omagnetisk" utifrån sett. Vi hade därför släpat med oss ett grafoskop att mäta på. Bilderna på skärmen rörde sig en del när strömmarna i slingorna ändrades, men jag tror inte att det blev något stort problem.

 

/ Jan Hjertén
2008-02-09
 

---

Webbansvarigs kommentarer:

Tidigare artiklar i samma ämne:
- Vittnesseminarium (Tekniska Museet) finns här
- Olle Hagmansson, amendment) finns här