Liten rapport från Tekniska Museet 14:e jan 2008

2008-02-01

Björn Sölving

Tekniska museet

Tekniska Museet och ett antal andra organisationer genomför ett stort antal vittnesseminarier. Deras definition: "Ett vittnesseminarium är en metod för att skapa historiskt källmaterial, där man låter ett antal personer med erfarenhet inom ett visst område samtala under informella former och ledning av en moderator."

Vi var där

Som tidigare framgått på Veteranklubbens webb var det dags i januari för ett vittnesseminarium om NIBS (ett ubåtsystem), där Stansaab levererat vissa bassystemdelar, bl.a Censor 932.



Här syns podiet med idel ubåtserfaret folk. Bland publiken på andra bänk syns till vänster Olle Hagmansson och till höger Bo Lindestam.

Lite längre upp satt från vänster: Bertil Lindstål, Bengt Olofsson (som jobbar för nya ledningsmuseet i Enköping), Björn Sölving och Erik Åhman. Leif Mårtensson var också med men fastnade inte på någon bild.

Panelen

Här kan man verkligen tala om erfarenhet av ubåtar, allt från projektering, upphandling, utbildning, drift ovan och under vatten, stridsledning och mycket annat.  Några noteringar jag gjorde:

Bror Stephensson: I slutet på 50-talet brukade han "segla på ubåt" och redan då skulle man spara. Östersjön var ett bra "hav" det var sällan långt hem. Kom i land 1962 för att fundera på nya ubåtar, drömmen var luftoberoende ubåtar, men det blev ändå dieselbåtar. Dom fick inte vara stora drog mycket bränsle. Kanske kunde datorer utföra flera mans jobb? Då kunde ubåtarna göras mindre. Samarbete med Kockums och FOA gick jättebra och var lärorikt.

Malte Jönsson: Hade varit chef stridsledningsbyrån på materielverket. Att bestämma målfaktorer är knepigt. Philips tittade på hur man skulle kunna automatisera målhanteringen. Kockums tittade på olika kalkylatorförslag. SESAM bildades 1966. Man bestämde att en dator skulle det vara som hanterade det mesta ombord (både målhantering och skeppsfunktioner). Philips hade varit huvudleverantör av eldledning, men nu tog det slut.

Olof Carlstedt: Hade hållit på med STRIL speciellt med datorerna Facit DS9000 som användes för målsimulering tillsammans med en "svindyr" bildskärm. Mycket energi användes för utveckla målfaktorberäkningar. En dator skulle det vara i ubåtar, då kunde man byta program i efterhand. 

Patrik Sturzenbecker: Började med utprovningsanläggning med spelledarpanel. Köptes och installerade av Teleplan. Datorn var en IBM 1800 kopplade till displayer av  Stansaabs tillverkning. Allt skulle leda fram till en kravspec för datordelen. Det blev stora krav på datorerna.

Ulf Edman: Var med på utprovning. Körde hela året till specifikation var klar 1973. Nu skulle man kunna följa 10 mål och skjuta 10 torpeder.

Malte Jönsson: Räknade på datakraft där det även skulle utföras skeppsteknisk beräkning. Man gick ut med en specifikation internationellt 1972. Många företag var med och bjöd. Singer hade ett bra system. Tiden gick. Väntade på Kungl Maj:t för att få beställa. Allt var klart att det skulle bli Singer (dock utan underskrift).

11 december 1972 kom Stansaab in med en ny offert. Men FMV betraktade fortfarande Singer som bäst. Politikerna ville köpa i Sverige, därför beslöt regeringen att datorsystem skulle köpas från Stansaab, Regeringen ville värna om svensk datorindustri. FMV, som förordat Singer, skrev ett "förlåt-brev" till Singer, som sen publicerades i en svensk industritidning. Brevet innehöll bl.a en mening om "att det var valår i Sverige". Brevet har här fått namnet: "Wåhlinska brevet"

Här viftade Olle Hagmansson och ville göra en kommentar, men ingen såg hans viftning. Olle har lämnat en skriftlig redogörelse över hur han uppfattade upphandlingen, den finns i nästa del av denna rapport.

Malte Jönsson fortsatte med att poängtera att det blev ett bra val och man fick snabbt ett förtroendefullt samarbete med Stansaab som levererade basystemet, dvs dator med operativsystem och minicoral-kompilator. Philips var nu borta. Teleplan hade ansvar för applikationsprogrammeringen. Det var ett dubblerat Censor 932-system med 40 Kord à 32 bitar!

Bertil Lundgren: Berättade om skeppsteknisk programmering som bl.a innehöll magnetisk döljning, dvs en fiende-ubåt skulle inte kunna känna magnetfält från svensk ubåt. Strömmen  från ubåtens batterier är mycket stora. Här förstod jag att batterier-ackumulatorer är en mycket viktig och i ordets rätta mening "tung" komponent i en ubåt.

Fler talare avlösta varann och prisade bl.a simuleringsanläggningen som tillverkats av Stansaab.

En liten pikant(?) historia: Vissa ubåtar hade indikatorer för radiak-strålning i snorkeln. Indikatorerna var lite svår att testa i drift. En gång fick en ubåt i Östersjön radiaklarm, men man trodde det var falsklarm och ignorerade larmet. I hemmahamnen fick man sen veta att Chernobyl-olyckan hade hänt!

Slutsats

Det var en mycket intressant genomgång. Speciellt intressant var det att Stansaab var inblandat på viktiga punkter och att man var mycket nöjda med utrustningen.

Man gör osökt den reflektionen att det var mycket enklare förut. Kortare avstånd mellan beställare och leverantörer. Det blev ofta ett mycket bra förhållande och man löste snabbt många problem. Erfarenheterna från NIBS påminner starkt om erfarenheterna från STRIL.

Men det där med politiker-styrning av Stansaab som leverantör fick mig att undra, hur var det egentligen?

Epilog Några dar senare fick jag ett mejl från Olle Hagmansson. Olle var marknadschef på Stansaab för NIBS-projektet och hade synpunkter på just den beskrivna politiker-styrningen. Olle har skickat mejlet (ett amendment) till ansvariga i panelen för vittnesseminariet och vill gärna att det även publiceras på Veteranklubbans webb. Här kan du läsa hans mejl.

/Björn Sölving
2008-02-01

Några intressanta länkar:
- Erik Åhman tipsar om Vittnesseminariet
- Referat från en bok om ubåtar och NIBS
- Ett annat vittneseminarium (tidig programmering)
- Var med och skriv den svenska datorhistorien