Vittnesseminarium NIBS Ubåtssystem
Del 2 av
3

Olle Hagmansson: Amendment till Malte Jönssons inlägg om upphandlingen av NIBS under vittnesseminariet på Tekniska Muséet måndagen den 14 januari 2008.

2008-02-01

Länk till Del 1 av 2


Näckens Information Behandlings System (NIBS)

Amendment till Malte Jönssons inlägg om upphandlingen av NIBS under vittnesseminariet på Tekniska Muséet måndagen den 14 januari 2008.
 
Mitt namn är Olle Hagmansson
 
 
  Civ.ing examen på KTH 1959 Elektrolinjen.
Anställdes på Standard Radio & Telefon (SRT) 1959.

Därefter har företagen, som jag jobbat på, hetat:
Stansaab 1971-1979, som avskiljdes från SRT.
Datasaab,som uppköptes av Stansaab
och fick namnet ”Datasaab AB” 1979-1980.
Ericsson Radar System, som tog över Datasaab efter Tercasaffären.
Philips Elektronik AB (PEAB) 1981-1984.
Ericsson Radar System (ERA) 1984-1991.
1991-1996:
Bofors Electronics AB
Nobel System AB
Celcius System AB
 

Hur Stansaab kom till i korthet. (Har varit förtroligt tills nu).

SRT ägdes som bekant av ITT. Tiden var slutet av 60-talet d.v.s. 1968-69. Rgc var levererat.

ITT tyckte då att det fanns många godbitar som utvecklats inom SRT:
- Bl.a displayer av både radiell- o linjär skanningstyp.
  ( PPI:er Grafoskop, Gralfa och Alfaskop).
- Datamaskinerna Censor 908 och Censor 932, avancerade
  realtidsmaskiner, som utvecklats för svenska försvaret.
- Smalbandsöverföringsystemet NATRAP.
- Patientdatasystem (PDS).
- Flygtrafikledningssystem (ATC), ( i konkurrens med bl.a. Raythen, Univac, Selenia, Thomson CSF, Plessey och Marconi ).
- E.T.C.

SRT låg på många områden mycket långt framme i utvecklingen av avancerade system, såväl militära som civila, som innehöll delsystem av typ digitala PPI:er, smalbandsöverföring och primär- och sekundärextraktorer).

All denna utveckling hade imponerat mycket på ITT-chefen Mr Harold Geneen som tyckte att det då var dags att utnyttja detta inom hela ITT och flytta ut en del godbitar ur SRT:s sortiment. Man ville bl.a. flytta över datortillverkningen till BTM, Belgien och Alfaskop till USA.

Vår dåvarande marknadsdirektör Ingvar Darbäck anade oråd. Vi måste rädda företaget från plundring. Vi säljer det till någon som kan förvalta det rätt. Ingvar Darbäck plus ett fåtal utvalda (bl. a. verkstadschefen Kay Hansson, Sven-Olov Pettersson och undertecknad) producerade en offert omfattande SRT:s Systemavdelning. Detta skedde i all hemlighet och har så förblivit tills nu.

Ingvars idé var att sälja ut det till ett kanadensiskt företag, som han kände till och som var intresserat. (Jag har tyvärr glömt bort namnet).
Detta bolag hoppade tyvärr av, och paniken spred sig. Det var nära aktuellt att skära i företaget. Vem kan vi då hitta, som är intresserad av köpet? Ingvar kläckte då idén om att SUAB-chefen Lars Brising kanske var intresserad av att behålla ett svenskt duktigt försvarsföretag ur konkurrenssynpunkt.

Brising visade sig vara positiv och förhandlingar med ITT startade.
I slutskedet tyckte han att även SAAB borde vara med.

Företaget döptes till Stansaab. (Omfattningen var exakt som SRT:s Systemavdelning).

Detta innebar att ägandeförhållande blev: 1/3 ITT, 1/3 SAAB och 1/3 SUAB (det statliga Svenska Utvecklingsbolaget AB).
Handplockad VD blev Gunnar Wedell från IBM:s Nordiska Lab. Lidingö.

Nya bolaget Stansaab startade 1 januari 1971.

Stansaab och A14/NIBS

Som tidigare nämnts, byggde FOA upp en utprovningsanläggning med bl.a. datorn Facit DS 9000,  och presentationsenheter från Stansaab.

Undertecknad var vid tillfället ifråga Marknadschef för Stansaab.

Vi var väl medvetna om att upphandling av NIBS skulle ske men visste inget om att PEAB hade gjort vissa undersökningar med utrustning från Singer-Kearfott. Vi var vid tillfället ett 1/3-dels statligt ägt företag och inte halvstatligt som påståtts. (Jmf. Wåhlinska brevet till Singer ).

Vi erhöll förfrågan från FMV och inlämnade i vanlig ordning vår offert på NIBS till FMV:s inköpsavdelning. Vad vi då inte visste om, var att det redan pågick ett intimt samarbete mellan FMV och PEAB med Singer-Kearfott som påtänkt samarbetspartner. Varför fick man inte då upphandla det direkt av PEAB när man tydligen redan hade bestämt sig? Svaret torde då ha varit, att man inte kunde undvika en offentlig upphandling.

Offertförfrågningar gick därför ut till några ytterligare leverantörer (bl.a. Stansaab), vilket normalt krävs vid statlig upphandling. Vi, Stansaab, lämnade i laga ordning in en offert med vår systemlösning på NIBS och hade inga som helst tankar på att vi skulle betraktas negativt för att vi var ett ”halvstatligt” företag. Den mycket stora systemkunskap som vi hade kunde ju ingen förneka.
(Slutresultatet blev ju också bra enligt Malte Jönssons inlägg).

Ingen utomstående visste heller något om hur vi räddat en svensk försvarsindustri från upplösning. Från FMV:s sida blev vi tydligen en belastning, enär man inte fick köpa det man önskade.

Våra förhandlingar skedde på normalt sätt med FMV Inköp, och då närmast med Inköpsdirektör Georg Linder. Det blev som vanligt ett givande och tagande, som alltid sker i förhandlingar.

Den påstådda inblandningen från regeringen sida var helt obekant för oss inom Stansaab. Från Stansaab:s sida togs i alla fall inte upp några kontakter med regeringen. Om någon kan uppvisa motsatt information vore jag mycket intresserad av att få veta det och hur det gått till.

Om inte annat så borde väl Georg Linder ha känt till det. Det var ju han som var ansvarig för upphandlingen.

Till dess motsatsen är bevisad anser vi oss illa behandlade i det brev som GD Wåhlin skrev till Singer–Kearfott. Vi anser att vi på rättmätigt sätt erhållit ordern på NIBS. Däremot kan vi förstå att det kan vara svårt att förklara sig till ett företag, som man i stort sett redan knutit upp sig till men som tyvärr inte fick ordern.

Som vi såg det, var brevet bara en undanflykt och ett dåligt påhopp på Stansaab från FMV:s sida. Att dessutom blanda in, att vi hade val i Sverige, är ju höjden av dåligt omdöme. Hur skulle ett val kunna ha påverkat en upphandling?

Det skulle vara intressant få se upphandlingsprotokollet på NIBS om det går att få fram.

Nej, FMV-PEAB , kom fram med riktiga bevis på att direktiv utgick från regeringen, att man skulle köpa svenskt och att valet skulle ha påverkat beslutet.

Vad jag vet, har ingen inom Stansaab i alla fall vetat om det eller varit i kontakt med regeringen. FMV och PEAB kanske visste mer?

Alla vill vi väl ha klarhet i affären, så vi kan vara överens och därefter lägga det till handlingarna

Jag hoppas att med detta inlägg en gång för alla få klarhet i vad som skedde under upphandlingen av NIBS. Vi har alla inom dåvarande Stansaab inte mått särskilt bra av den kritik vi fick av FMV och speciellt av det Wåhlinska brevet. Jag står gärna till förfogande med ytterligare information om så krävs.

Med vänlig hälsning

Olle Hagmansson
Vällingby 2008-01-15


Webbansvarigs kommentar:
- Har gjort försök att hitta det s.k. "Wåhlinska brevet" i ett antal   industritidningar från 1972.Inte hittat något ännu.

- Har någon information om var det publicerades? Gärna ett  mejl tack!
- Vill du ha Olle Hagmanssons mejladress, maila mig.

- Länk till Vittnesseminarium NIBS Ubåtssystem Del 1 av 2


- Läs kommentar av Jan Hjertén (Del 3 av 3)