Del 3: Telefonbladet

Klicka här för att läsa från början

Ett torg i Moskva

Torget var en populär mötesplats. Det hade planteringar, träd och buskar och givetvis statyer av ryska storheter. Folk av båda könen möttes och kindpussades och lämnade torget parvis eller gruppvis. Efter 25 minuters spanande hade han sett några med rött inslag i klädsel, men ej någon dam i röd dräkt. Arne observerade en dam i blå dräkt som i 20 minuter gått omkring och tittat och spanat över torget. Ibland spanade hon sittande på en parkbänk. Det verkade som hon väntade på någon, som inte kom.

Arnes inre Adonis började resonera. Det kan vara hon, men dräktens färg stämmer ej. Men å andra sidan kan hon vara purken på den som ej kommer och önskar en ny bättre tillförlitligare bekantskap. Där passar jag in. Friskt vågat hälften vunnit. Han gick fram och frågade om hon händelsevis hette Tarina och bestämt träff med en person per telefon, som skulle ha en ros på rockslaget.

Hon frågade vilken färg skulle rosen i så fall ha. Den här, sa Arne och vände på rockslaget. Det stämmer, sa hon. Men, sa Arne, dräkten skulle vara röd, den är blå, varför? Jo i Ryssland måste man med överraskningsmoment, garantera sig mot hemlig övervakning, om du förstår vad jag menar. Det visade sig att hon var utbildad läkare och som det numera heter, singel. Det fortsatte att träffas och hon guidade Arne runt i Moskva på olika sevärdheter. Och som det står i gamla pigromaner, tycke uppstod, med mera modern variant, personkemin stämde.

Hög feber.

Intourist är en rysk statlig resebyrå, som även ”äger” en mängd hotell, vars gäster endast är utlänningar. Hotellen har en hyfsad standard och enligt uppgift byggts av utländska byggbolag. Hotellen är höghus på 25 till 30 våningar. I ett av hotellen hade Tercas-projektet fått hyra en svit på två rum och kök. Sviten användes som samlingslokal för alla svenskar som jobbade i Tercas-projektet. Man kunde laga mammas köttbullar, äta sill och hårt bröd, lyssna på musik från kassetter och titta på videoband på inspelningar av populära svenska program, läsa svenska tidskrifter och dagstidningar.

Arne logerade på ett av hotellen. Han berättad: En morgon när jag vaknade, kände jag att ”ryska flunsan” var på gång i kroppen. Jag tog från mitt reseapotek en albyl och ett glas vatten. Men det hjälpte inte. Jag kände att febern ökade och var i behov av en mixtur som hjälper kroppen att bekämpa inkräktarna.

På Tercas telefonlista, fanns inte något telefonnummer till någon engelsktalande läkare. Det fanns inte på hotellets telefonlista något nummer till ”hotell-läkaren”. Rysk telefonkatalog fanns inte. Men vad hjälpte det, mitt ryska ordförråd räckte inte till att beskriva symtomen. Då kom jag ihåg bland feberdimmorna att Tarina sagt att hon var utbildad läkare. Vid det här laget kunde jag telefonnumret utantill. Klockan gick mot sex på kvällen när jag ringde henne och hon svarade: Jag tar en taxi till hotellet och kommer upp och hämtar dig.

Efter 15 minuter ringde hon från en telefonkoisk utanför hotellet. De vägrar släppa in mig, för jag är rysk medborgare. Kan Du komma ner?  Arne sa: Jag blev förbannad och klädde på mig. Det var ilskan som gjorde att jag trots febern, tog mig från rummet till hissen och ut ur hotellet. Vi åkte hem till Tarina. Hon bäddade ner mig i sängen och tog tempen. Den var 39,3 grader.

Hon tog fram sitt receptblock och skrev ut recept på västerländsk medicin. Hon tog taxi till ett speciellt jourapotek, som hade västerländska mediciner i sitt sortiment. Dessa apotek var bara för höga funktionärer inom ryska administrationen. Det sas att generalsekreteraren (1977 – 82 ) Leonid Bresjnev, flitigt anlitade mediciner tillverkade av västerländska företag. I Moskva fanns ett fåtal läkare som hade befogenhet att ordinera västerländsk medicin. Övriga läkare ordinerade endast rysktillverkade mixturer. Den ryska planekonomin tillät inte massimport av medicin från västerlandet.

Tarina kom hem med medicinerna och ingredienser för måltid. Två dygn senare var kroppstemperaturen åter normal, slutade Arne berättelsen.

Någon berättade för mig, att han (inte Arne)  inkvarterad på hotell, blev väldigt sjuk . Han visste att rummet var avlyssnat. Under två timmar med paus emellan, ropade han på engelska. Hjälp, jag är sjuk och behöver en läkare. Efter tre timmar öppnades rumsdörren och en person bad om ursäkt att han gått in i fel rum. Han som berättade historien sa, att han var sjuk och behövde besök av läkare. Några minuter senare kom en läkare och han fick medicin. Om det är en skröna eller sann historia är svårt att avgöra. I vilket fall som helst, det gäller det att utnyttja systemet.

Nästa avsnitt nr 4.

Middag hos Tarina.
Taxiresa.
Höghuset.
Lägenheten.
Planhushållning och möbler.

... hittar du här 

/Bertil Palmgren
 

Vill du kommentera? Skicka ett e-brev till webbansvarig så skickas det vidare till Bertil.