Äventyr och upplevelser i
1980-talets
Ryssland av Bertil Palmgren 2004-11-14 Del 3: Telefonbladet
|
Bertil Palmgren |
||||
Telefonbladet. Fel nummer men ändå rätt. Svenska telefonabonnenter får årligen telefonkataloger. Ryska telefonabonnenter fick före 1980 – talet ej några telefonkataloger, sas det. Det fick göra egna telefonlistor. Svensken sänder via posten meddelanden om adressändring till vänner och bekanta. Ryssar sänder via ryska posten, jag har fått telefon, mitt telefon nr. är. Jag frågade, varför det inte finns telefonkataloger? Svar, statsledningen anser att telefonkatalog ökar förutsättningar för bildande av konspirationsgrupper. Nummerupplysning av svensk modell verkade ej finnas. När man i Sverige ”lägger på” telefonluren, bryts all förbindelse från hörtelefon och mikrofon till telefonlinjen. Endast ringsignalklockan är inkopplad. I Ryssland sas det, är mikrofonen alltid inkopplad till telefonlinjen. Varför? Jo det är då möjligt att koppla in sig på linjen och lyssna på vad som sägs i rummet där telefonen fanns. Gissa vilka det var som gjorde detta. Tercas projektkontor i Moskva hade på ett A4 papper upprättat en lista med telefonnummer till anställda och internfunktioner samt till ryska kontaktpersoner. Arne hade fått en sådan lista. Men listan hade ett felaktigt nummer. Detta visste inte Arne. Han slog telefonnumret. En sober kvinnoröst svarade på ryska. Då vaknade den slumrande Adonis i honom till liv. Han frågade, do you speak English? Svar yes. De samtalade över en hel timma. De bestämde, på instundande söndag, skulle de träffas på ett av Moskvas mindre torg. För att kunna identifiera varandra bland torgets flanörer, beskrev de sitt utseende, hårfärg etc. Arnes klädsel var mörk kostym med en röd ros på vänstra rockuppslaget och hon en röd dräkt. Torgträffen. På söndag förmiddag plockade Arne fram resestrykjärnet, pressade sviden och stoppade tre säkerhetsnålar i rockfickan för fastsättning av rosen. Han tog tunnelbanan till torget, hittade en blomsterhandel och köpte affärens sista ros. På en bakgata fäste han på baksidan av rockslaget rosen med två säkerhetsnålar. Han hade 5 minuter till godo och begav sig ut på torget på spaning efter damer med röd dräkt.
Torget var en populär mötesplats. Det hade
planteringar, träd och buskar och givetvis statyer av ryska storheter. Folk
av båda könen möttes och kindpussades och lämnade torget parvis eller
gruppvis. Efter 25 minuters spanande hade han sett några med rött inslag i
klädsel, men ej någon dam i röd dräkt. Arne observerade en dam i blå dräkt
som i 20 minuter gått omkring och tittat och spanat över torget. Ibland
spanade hon sittande på en parkbänk. Det verkade som hon väntade på någon,
som inte kom. Hon tog fram sitt receptblock och skrev ut recept på västerländsk medicin.
Hon tog taxi till ett speciellt jourapotek, som hade västerländska mediciner
i sitt sortiment. Dessa apotek var bara för höga funktionärer inom ryska
administrationen. Det sas att generalsekreteraren (1977 – 82 ) Leonid
Bresjnev, flitigt anlitade mediciner tillverkade av västerländska företag. I
Moskva fanns ett fåtal läkare som hade befogenhet att ordinera västerländsk
medicin. Övriga läkare ordinerade endast rysktillverkade mixturer. Den ryska
planekonomin tillät inte massimport av medicin från västerlandet. ... hittar du här /Bertil Palmgren |
|||||
Vill du kommentera? Skicka ett e-brev till webbansvarig så skickas det
vidare till Bertil. |