|
Iakttagelser och
upplevelser Avsnitt 4 av Bertil Palmgren STRULIG RESA TILL NÜRNBERG
och |
|
| Avsnitt 4 (Avsnitt 3 hittar du här) |
Nürnberg nästa dag. Klockan 7:30 kom en bil från SEL till hotellet. Den lotsade oss till AVIS i Nürnberg. Föraren av lotsbilen tog hand bilhyrningspapperna och betalade avgiften. Men ”SEL-bilen” åkte vill fabriken. Under bilfärden fick jag tillfälle att studera husen längs färdvägen. De såg ut att vara minst 500 år gamla. Lunch intogs i en restaurang i staden. Jag sa då, att jag var förvånad att så många hus hade klarat sig från att skadas under 2.a världskriget. Jag fick då veta att centrala delarna i stort sett var en enda stor ruinhög. Man hade samlat in fotografier på stadsbilder tagna före kriget. Med ledning av fotografierna hade man rekonstruerat husgavlar, som vetter mot gatan till ursprungligt utseende. Husen var byggda med armerad betong på de gamla husgrunderna. På 50 meters avstånd fick jag syn på den gamla stadsmuren. Den såg genuint äkta ut. När jag kom till muren, visade det sig att murens sidor var sammanfogade sektioner av armerad betong. Sektionerna var gjutna i formar, som gjorde att betongytan liknade sten. Även fogar med murbruk mellan stenarna var illusoriskt utförda. Utrymmet mellan mursidor var fylld med röjningsmassa från hustomter. Stadsmurens översida var täkt med sten från den gamla stadsmuren. Likt fågeln Fenix hade Nürnberg återuppstått. Återresan till Sverige var fri från strul. Den lurade tredje. Karl Wincrantz född 1874 var åren 1910 –18, VD för Stockholms Telefon AB. Genom diverse turer lyckades Wincrantz tillsammans med några likasinnade få aktiemajoritet i Allmänna Telefonaktiebolaget L M Ericsson. Wincrantz utsågs till VD. Ordet ”Allmänna” misstolkades i spansktalande länder. Allmanna blev Alemania d v s Tyskland.
Kreuger såg att LME utvecklades bra och var lämpligt objekt att ingå i K&T:s kassakista. Under fem års tid köpte Kreuger LME-aktier. År 1930 ägde han 71% av alla A-aktier och 68% av alla B-aktier och han slog till. Den 4 oktober 1930 avgick Wincrantz som VD för LME. Kreuger började använda LME:s tillgångar i lånekarusellen. Börskrasch 1930. År 1929 inträffade börskraschen på Wall Street. Värdet på aktier sjönk som sten i vatten. Kreuger började få det besvärligt, dels att betala låneskulder dels att låntagare begärde uppskov med betalning av lån. I början av år 1931 öppnade Kreuger kassaskåpet och tog ur högen av LME aktier, 410000 st LME A, som han packade ned i en resväska. Med resväskan tog han båten till USA för att prata affärer med ITTs Sosthenes Behn. Resultat av samtalen blev att Kreuger fick lämna LME aktierna som säkerhet mot ett lån på 11M$ (omkring 45 Mkr ). Vidare fick Kreuger 600000 ITT aktier i utbyte mot 600000 LME B aktier. Dessa skulle lämnas över i en post om 200000 aktier i oktober 1931 och 400000 i mars 1932. Hösten 1931 gjorde ITT en revision av LME. De upptäckte att LME under ett år ökat låneskulden med 100 % och att kassakistan praktiskt taget var tom. K & T hade lånat pengarna och hade fyllt kassa lådan med skuldsedlar. I februari 1932 reste Kreuger till USA med resterande LME B aktier för att uppfylla avtalet med ITT. Men ITT begärde att avtalet skulle upphävas då det upprättats under falska förespeglingar. De begärde omedelbar betalning av lånet på 11 M$. När detta var gjort skulle erhållna LME aktierna överföras till Sverige. Lånekarusellen började skena i full galopp. Kreuger kontaktade svenska banker om att få ett lån på 11 M$. Bankerna sa nej. Han vädjade till Sveriges riksbankchef om hjälp. Nobben. Kreuger insåg vartåt det bar hän. Fallet skulle bli stort från firad finanskung till första klassens lurifax. Han reste från USA till Paris tog in på ett hotell, skrev ett avskedsbrev som innehöll texten ” Jag har ställt till en sådan oreda att jag tror att detta är den bästa lösningen för alla inblandade.” Han sköt sig i hotellrummet morgonen den 12 mars 1932. Konkursutredningen av K&T visade att för åren 1917 till mars 1932 var summan av verkliga inkomster 151 Mkr. Utbetalning av räntor och utdelningar uppgick till 668 Mkr. Kreuger torde ha använt 400 Mkr för att stödja aktiekurser i koncernens företag och egna värdepapper. Bland fiktiva tillgångar fanns förfalskade italienska obligationer och skuldebrev vars värde var mer än 500 Mkr. Det var en riktigt stor lurifax. Maktens män gör upp. ITT har 70 % av alla LME A aktier. LME s kassakista är barskrapad. Svenska LME aktieägare har köpt aktierna via lån hos banker och aktierna förvarades hos bankerna som säkerhet för lånen. Svensk lag bestämde att utländsk ägare endast får högst äga ett antal aktier som ger högst 20 % av totalt antal röster. ITT har 70 % av rösterna men kan endast utnyttja 20 %. Banker i Sverige förlorade pengar på K & T konkursen och stod inför utsikten att förlora ännu mera om LME gick i konkurs. Svenska banker börja förhandla med ITT, d v s Sosthenes Behn.
Men det var villkor förknippad till överenskommelsen. * Villkoret för utländskt ägande höjs till 35%. ITT skall efter ändringen kunna byta ut LME B mot LME A aktier. * Om gränsen ej kan höjas får ITT byta ut sina 255400 st LME B mot LME A och sälja A aktierna till av ITT utvalda svenska LME aktieägare. Gränsvärdesändringen från 20% till 35% fick begäras hos och beviljades av statlig myndighet. Svensk lag säger att banker ej får äga aktier i svenska företag. Detta kringgås på ett smart sätt. Bankens styrelseledamöter bildar en styrelse som startar ett aktiebolag, AB Vapper. Verksamhet handel med värdepapper. Administrativa tjänster hyrs från banken. Vappers styrelse begär hos bankens styrelse ( d v s av sig själva ) ett lån för investering i aktier hos företaget A. Lånet beviljas. AB Vappers har i sin ägo en så stor mängd aktier i företaget A, att de propsar på en plats i styrelsen. Personen Nson är styrelseledamot i, banken, Vapper och företaget A. Ur juridisk synpunkt är banken ej aktieägare varken i AB Vapper eller i företaget A. LME värste konkurrent ITT fick tre styrelseplatser i LMEs styrelse. Snacka om att sätta räven som vakt i hönshuset. Under 28 år förhandlades om återköp av ITT:s LME aktier. År 1960 gav förhandling med ITT:s Harold Geneen resultat. LMEs två största röststarka ägare köpte LME aktierna av ITT för 109 miljoner kronor. Köpkraften för 45 Mkr årgång 1931, är för år 1960 omkring 120 Mkr. ITT historia från 1960 talet och framåt. Sosthenes Behn avled 1957. Harold Sydney Geneen tog över rodret år 1959. Omkring 1960 – 62 hade ITT i sin ägo 275 st. företag. Harold Geneen ökade åren 1959 - 78 årsomsättningen med faktorn 20. ITT ledningens brist på siarförmåga för lämplig framtida produktutveckling, gjorde att lönsamheten drastiskt minskade. Rand Araskog i Starwood Hotel and Resort började köpa ITT aktier och lyckades tillsammans med andra intressenter, avpollettera Geneen som VD år 1978. Araskog började med att sälja delar och omorganisera verksamheten. Ett nytt företag bildades tillsammans med Alcatel och Frankrikes Cie. Generale d’Electricite. ITT:s bidrag till företaget var europeiska företag inom telekommunikation, tillverkning och drift av privata och publika telefonnät, kabel tillverkning, radio, data transmission och försvarssystem. Motsvarande verksamhet i USA behölls. ITT var fortfarande av ett gytter av företag med 25 miljarder $ i omsättning, över 100000 anställda med verksamhet över hela jordklotet. Gyttret innehöll, försäkringsbolag, hotell, industriföretag och företag för tillverkning av skogsmaskiner, Sheraton Hotell kedja, Caesars Garning, halva Madison Square Garden med dess TV kabelnät, New York Knickerbockers ( Basketboll) och New York hockey teams samt barer för ”fast food” och tillverkare av djupfryst mat. Hög diversifieringsgrad eller stol med många ben. År 1994 delades ITT upp i fem publika företag. Ägarna av Hilton Hotels Co försökte med ett fientligt övertagande. De började köpa ITT aktier för att bli majoritets ägare och styra och ställa som de ville. Hilton bjöd 10,5 miljarder dollar för aktierna. VD Araskog och ägarna i Starwood var kapitalstarka och gick tillsammans med andra ITT aktieägare till motangrepp. De började köpa ITT-aktier. Hilton misslyckades med det fientliga övertagandet. Starwood blev storägare i ITT. De inkorporerade ITT:s hotellverksamhet i den egna och har sedan i slutet av 1990 – talet, 650 hotell i 70 länder. Areskog var 1999 styrelsemedlem i Alcatel. Ett av 1994 års publika företag är ITT industrier. De säljer elektronik-komponenter (kontaktdon, strömbrytare ), service och tillverkning av försvarselektronik, flödesteknik ( Flygt pumpar i Sverige), styrning av flöden och rörelser (hydraulik) . Uppfinnares motiv. När jag läste Stig Martins Erikssons berättelse om åren med ITT och såg Strowger väljaren nämnas, kom jag att tänka på vad läst om Strowgers motiv för uppfinna väljaren. Almon B Strowger amerikansk begravningsentreprenör, blev mycket förtretad på telefonister i sin hemstad. Det sägs att hustrun till en konkurrent arbetade som telefonist. När personer begärde att bli kopplade till Strowger, blev de kopplade till konkurrenten. Han skulle uppfinna något som gjorde telefonister överflödiga. Strowgerväljare är en sinnrik elektromekanisk konstruktion. Den består av en cylinder sammansatt av 10 skivor. Runt varje skiva är 10 st. kontakter jämt fördelade. I cylinderns centrum sitter en axel med en arm. Armen utför en axial rörelse för val av skiva och en roterande rörelse för val av kontakt på skivan. Med armen väljs en kontakt av 10 * 10 möjliga. Strowgerväljaren kunde styras direkt från telefonens nummerskiva. De första helautomatiska telefonstationerna i USA byggdes med denna komponent. Underverket kanske finns för beskådande i Tekniska Museet. I Telemuseet där man kunde se Strowgerväljaren i aktion har tyvärr stängt portarna.
/Bertil Palmgren
Vill du kommentera texten?
Webbansvarigs kommentarer: |
