Kemilaboratoriet på 60-talet i Barkarby
Från krut till elektronik
|
|
|
|
|
|
Från krut till elektronik. Jag har några roliga och tankeväckande minnesbilder under min tid
som chef på kemilaboratoriet. Laboratoriet var indelat i två enheter, oorganisk
och organisk del. I det första rummet fanns Einar Berggren och Halvor Zerpe.
|
|
|
|
|
|
Analys och tillverkning av prototyper De arbetade med analys av ytbehandlingsbad, tillverkning av prototyper av mönsterkort, etsningar och andra oorganiska analyser. Båda var storrökare och kunde röka på arbetsplatsen . I nästa rum utvärderade vi limmer, gjutplaster, lacker, lösningsmedel för färger, plaster och limmer. Där var det rökförbud. Från detta rum kunde vi gå vidare till produktionen, d. s. k smetrummet. Som mest 5 anställda Vi var som mest 5 anställda. För mig var det ett nytt och spännande område att arbeta med. Från krut på Åkers Krutbruk till elektronik. ITT hade en omfattande och intressant verksamhet inom material. Nya limmer, plaster, lacker och oorganiska ytbeläggningar fanns på programmet. Barkarby Den första tiden hyrde jag ett rum i Barkarby men snart ville jag komma närmare staden. Det blev då i Spånga på Gryningsvägen i en villa med rum och kokvrå. Såg ofta Gunnar Sträng komma gående från pendeltåget på väg hem. Vid ett tillfälle åkte jag på en tjänsteresa med tåg till Linköping. Framför mig i första kall vagnen satt Stadsminister Tage Erlander ensam och han gick av i Norrköping. Min fru hade Aina Erlander som lärare i kemi och hon berättar att paret Erlander åkte från Kungsholmen till Regeringskansliet där hon lämnade Tage och vidare till Högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm. Ingen poliseskort var då nödvändig. Ytkemiska institutet Ett samarbete med Ytkemiska Institutet resulterade i en utveckling av ett ytaktivt vattenbaserat flussmedel som utvärderades i lödmaskinen under överseende av Lars Kebert. Flussresterna var mycket små och kunde avlägsnas med vatten. En utveckling som idag användes inom elektronik -industrin. Rödbrun antireflexlack på bildrör En annan omfattande utveckling var den rödbruna antireflexlacken på bildrör. De svart-vita bildskärmarna var blanka och krävde en antireflex behandling. Efter mycket arbete med att utveckla en färg på bildskärmarna som gav ett jämt och hållbart skikt och som gav en god skärpa hos texten påbörjades en produktion på olika platser i Sverige och i Polen. Detta utvecklingsarbete var mycket påfrestande. Miljöfrågor och konstruktionsregler Under denna period arbetade vi också med miljöfrågor. Kadmium som ytbehandling till fartygselektronik förbjöds och krom som passivering till zink fick reduceras. I lacker förekom miljöskadliga ämnen som kadmium, krom och organiska bindemedel. Nya lacker med struktur fick då ersätta lackering av elektronik. Utvärdering av termoplaster för formsprutning ingick också i vårt arbete. Termoplaster med struktur användes till terminaler. Konstruktionsregler för lackering, metallisk ytbehandling, limning och gjutning ingick också i vårt arbete. Dessa regler kom att följa vidare och användas av Nokia och Ericsson. I slutet av min period på Stansaab och Datasaab kom jag mer att arbeta mer med mikrobyggsätt och miljöanpassning som livscykelanalys men det är en annan historia. /Arne Tolvgård arne.tolvgard (at) comhem.se 2012-03-10 |
|
|
Webbansvarigs kommentar: Arne Tolvgård har skrivit flera artiklar. Vill du kommentera denna artikel? Klicka här: | |
