Datasaab i utrikespolitiken
Gunnar Wedell kommenterar
|
|
|
|
|
|
Datasaab i utrikespolitiken Den som följer Veteranklubbens hemsida har kunnat läsa Jan Hjerténs recension av Mikael Holmströms bok ”Den dolda alliansen. Sveriges hemliga NATO-förbindelser”. Ett kortfattat avsnitt ingår om Datasaabs försäljning av lufttrafikledningssystem till Sovjet, projekt Tercas, under 1970-talet. I avsnittet påstås att Tercas viktigaste komponenter var amerikanska och att Datasaab smugglade 24 elektroniska kretskort från USA. Påståendet (eller liknande) har förekommit i media otaliga gånger. Calle Vedin fäste min uppmärksamhet på boken (den hade jag redan skaffat hösten 2011), han undrade om jag inte skulle kommentera bokens påståenden på Veteranklubbens hemsida efter det att Jan Hjertén infört sin recension av boken, vilket jag avböjde. Sedan ringde Rolf Karsvall och framförde samma uppmaning. Hans motivering var att det finns många som arbetat på Datasaab och som är medlemmar i Veteranklubben men som inte känner till händelseförloppet runt Tercas-projektet och som därför ställer sig okritiska till påståendet att det företag man arbetat för ägnat sig åt smuggling av känslig amerikansk teknik. De borde ges en mer nyanserad bild av verkligheten, tyckte han. Jag lovade att tänka på saken. Det har jag nu gjort och kommit fram till att det kan ligga något i Rolfs åsikt, därför har jag ändrat mig och har följande kommentar. Huvudskälet till att jag egentligen inte vill komma med några kommentarer är att det som sägs i media har en tendens att etablera en ”sanning” som står över verkligheten, Därför är det mycket svårt att vinna tilltro, när man ifrågasätter den mediala sanningen, speciellt om ”sanningen” upprepats ett antal gånger. Chansen att man då skall bli trodd är liten. Protesterna tenderar att få karaktären av en strid med väderkvarnar. Det är naturligtvis sant att de amerikanska myndigheterna hade anmärkningar mot Tercas-affären, men så småningom fick vi ändå en exportlicens. Den innehöll ett antal villkor. Dessa villkor har ingenting med amerikansk teknik att göra. Alla villkoren berör vår egenutvecklade svenska teknik. Inga amerikanska systemkomponenter ingick i systemet, inga amerikanska kretskort användes. Allt var konstruerat och tillverkat av Datasaab. Amerikanska komponenter av något slag (eller teknik för den delen) är inte alls omnämnda i licensvillkoren. Invändningarna gällde uteslutande vår egenutvecklade (alltså svenska) teknik. Hur kan det då komma sig att de amerikanska myndigheterna kunde lägga sig i hur vi konstruerade Tercas? Det beror på att vi använde USA-tillverkade halvledare såsom transistorer. I sig var de inte särskilt märkvärdiga, amerikansktillverkade transistorer hade exporterats i diverse utrustning av en mängd företag utan problem (vi använde exempelvis samma typ av komponenter i ett annat system som vi med exportlicens levererade till Sovjet, nämligen det medicinska systemet Katja). Problemet var att användningen av dessa komponenter gav USA rätten att enligt amerikansk lag lägga sig i utformningen och användningen av de produkter i vilka de användes. Antag att användningen av spik skulle ge samma möjligheter. Då skulle tillverkare av spik exempelvis kunna förbjuda dem som uppför hus att ansluta husen till kommunalt vatten samt kräva att alla fönster måste utföras så att de inte kan öppnas. Utgjorde då Tercas ett hot mot NATO genom att systemet ökade Sovjets militära förmåga (med andra ord, blev flyganfall från NATO svårare om man kunde använda Tercas, alternativt, gav det Sovjet tillgång till en teknik som de inte hade och som kunde användas för luftförsvar)? Svaret är nej. Det skulle föra för långt att gå in på varför det förhåller sig så. Det får räcka med en analogi: Har man tillordnat flygtrafikledningssystemet på Arlanda någon roll i det svenska luftförsvaret, skulle det fylla någon funktion där? Icke så. Dessutom, tror någon att det sovjetiska försvaret var så undermåligt vad gäller teknik att det var beroende av inköp av ett civilt trafikledningssystem från Sverige för att få till ett effektivt luftförsvar? Någon sorts teknik måste de väl ha haft själva inom ett för dem så viktigt område. Trots allt var de först med att skicka upp en människa i rymden, så helt bakom flötet var de ju inte. En viktig egenskap för ett flygtrafikledningssystem är givetvis att det kan hållas igång utan avbrott. Därför konstrueras sådana system med dubblering, om en dator fallerar, kopplar man automatiskt över till en annan som står redo. Det är naturligtvis inte enkelt att få till en sådan automatik, men (som vanligt) löste våra duktiga tekniker uppgiften på ett elegant sätt genom att konstruera ett speciellt kretskort stött av speciell programvara. Det är förmodligen dessa kretskort som Holmström syftar på i sin bok. De amerikanska myndigheterna förbjöd oss att använda teknik för dubblering av systemen. Det innebar ett dilemma, utan dubblering blev ju Tercas mer eller mindre oanvändbart. Problemet diskuterades med kanslihuset, vilket ledde till ett beslut att de kretskort som skötte överkopplingen skulle levereras ändå. De skickade sedan med svensk kurirpost till vår ambassad i Moskva. Det var naturligtvis att bryta ett förbud utfärdat av de amerikanska exportmyndigheterna, men vi ansåg att” därtill var vi nödda och tvungna”. Någon smuggling av amerikansk teknik var det inte frågan om. (De aktuella korten använde f ö samma sorts halvledare som Tercas i övrigt.) Svenska regeringen var således djupt involverad i Tercas-affären, Alla svenska ministrar som besökte Sovjet medan upphandlingen pågick hade samtal om Tercas på sin agenda. Ytterligare en fråga tycker jag har stort intresse. Hur kan det komma sig att man utgår från att vi måste ha använt amerikansk teknik (då avses inte halvledare utan vad jag kallar systemteknik)? Hur kan det komma sig att man antar att den ”svåra” tekniken måste ha varit amerikansk? Man anser tydligen att det omöjligen kunde vara enfaldiga svenskar som på egen hand kunde utveckla sofistikerad teknik. Något att tänka på. Är det en svensk mentalitet att inte ta till sig vad vi åstadkommer här? Är det i så fall en sådan mentalitet som gör det svårt för svenska uppfinnare att exploatera sina idéer i Sverige och att därför många svenska uppfinningar hamnar utomlands? När det gäller system för flygtrafikledning förhöll det sig i själva verket tvärt om. Vår svenska teknik var överlägsen den amerikanska. Vi hade tillfälle att i USA besöka installationer av och se nivån på de flygtrafikledningssystem man använde där. Då kunde vi överlägset dra på munnen när man klagade på att man inte kunde klara saker som vi fixat för länge sedan. Avslutningsvis en undring. Holmström nämner i sin bok att en amerikansk grupp var här för att undersöka Tercas. Den leddes av en viss Richard Bowman. Den som sett TV-program om hur man hanterat Håkan Lantz patentbekymmer i USA vet att samme Bowman spelade en stor (och för Lantz) negativ roll i den affären. En tillfällighet? /Gunnar Wedell 2012-03-09 |
|
|
Webbansvarigs kommentar: - Jan Hjerténs artikel/recension finns här. - Läs mer om Tercas på Veteranklubben webb: Innehållsförteckning, se under Flygtrafikledningssystem | |
