Vad hände först? Sedvanligt mingel med bubblande dryck. Under minglet kunde Veteranerna lyssna till smäktande melodier på flygeln framförda av Ceremonimästaren Jan N. Det fanns en bildutställning med ett hundratal pappersbilder från tidigare möten. På scenen visades ett bildspel med vackra vinterbilder.

       Här har minglet just startat i den fina scenlokalen som rymde över 100 personer.



Bengt Karlsson (t.v) mingelpratar med Lars Sjöberg. Kerstin Carlsson tittar in i kameran och ovanför Kerstin syns Tommy Carlsson och Rune Winter. Längst till vänster syns Aina Ståhle som skötte den viktiga avprickningen.

Nu börjar det!


Ceremonimästare och Presidenten hälsar välkomna, och hade lite svårt att göra sig hörda. Stämningen var gemytlig och hög redan från början.

Själva årsmötet

Formalia var snabbt avklarade. Alla nödvändiga beslut togs. Presidiet har samma sammansättning som året tidigare och medlemsavgiften för 2013 blev oförändrad (150 kr).
Detta år (2012) är ett mycket speciellt år för klubben (35-årsjubileum) förklarade Presidenten och poängterade att flera nya aktiviteter skulle genomföras (eller var på planeringsstadiet).

Medlemmarna fick genom handuppräckning anmäla preliminärt intresse för att antal olika aktiviteter:

- Besök på Saab i Järfälla med demonstration av olika system.
- Besök hos Systemintegrering i Sundbyberg. Bl.a. demonstration av ATC-simulator.
- TERCAS Historia-nuläge. Medlemmar berättar, Systemintegrering berättar.
- Besök på DN:s mediecenter (film, museum, egen löpsedel).
- Hanserfilm: Sidenvägen.
- Globen: Åka gondol upp till toppen på utsidan.
- Jubileumstävling på webben.
- Släktforskning (introduktion och vägledning).
- Biodling: Hur man gör och besök vid bikuporna.(Visste du att JanneP har egna bikupor?)

Mer information kommer via mejl/webb.

Presidenten tackade för visat intresse och nu var det dags för äventyr!


Föredrag: Fallskärmshopp

Leif Jonsson ("halvdansken") berättade om sina upplevelser i Afrika där han gjort ett tandemhopp från 4000 meters höjd. I ett litet sportplan (utan dörr) steg man upp till rätt höjd. En kameraman gick ut på vingstaget och videofilmade när Leif (fastspänd med fallskärmshopparen) hoppade ut. Sen fick man följa hoppet både i fritt fall (var det 200 km/h?) och sen när fallskärmen utvecklats. Först var det ett förfärligt vindbrus, men sen blev det knäpp tyst sa Leif.


                                 Leif i gult underst. 4000 meter kvar!

Leif visade stillbilder, och också en video på ca 10 minuter från hoppet och förberedelserna.
Det blev ett hopp till i Sverige berättade Leif, men sen var det nog!

Föredrag: Vandringar i Himalaya

Ann-Karin Gyllfors berättade med ett sjuttiotal fina bilder om en vandring i Himalayas bergstrakter.
 
Här presenterar Ceremonimästaren Ann-Karin. På bilden syns min PC och även lite av den stora bilden.

Det var många fina naturbilder med hisnande stup och svajiga hängbroar. Ann-Karin med make deltog i en grupp på ett tjugotal personer. Med sig hade dom sherpas som bar packningen. Övernattade i små stenhus som fanns utefter stigarna. Med stor inlevelse berättade Ann-Karin om "strapatserna", hon blev speciellt väl omhändertagen, hon var ju äldst bland deltagarna på vandringen. Efter Himalaya-vandringen åkte sällskapet till Thai Mahal.

Så var det dags för buffé

Presidiet hade under tiden föredragen pågick dukat upp en buffé i ett annat rum. Det var rikligt med Thai-mat av olika sorter och kryddning. Nu blev den tidigare höga stämningen ännu högre! Nu kande man köpa starköl-vin-sprit till självkostnadspris!


Lasse Sjöberg inhandlar lämplig dryck av Ingrid Pihlblad Forsberg. Strykande åtgång, låga priser och mycket populärt!



Alvar Larsson tycker att det smakar gott. Till höger sitter Stefan Hellmark och man skymtar Calle Vedin längst till höger. Ceremonimästaren har just handlat vin(?) och är på väg till sin plats.

En av de flitigaste veteranmötesbesökarna är Gunnar Kulleskog. Sportig som han är hade han just ramlat under skidåkning(!) och skadat axeln. Men har är med ändå! Till höger har Presidenten Rolf Karsvall just sorterat sina lotter. Snart skall lottdragningen börja.

Lotteriet
 
Jan Persson höll som vanligt med bravur i lotteriet. Längre ner får ni läsa om vem som vann första, sjunde och åttonde pris. Tredje pris vann jag själv! (Läste ni i alfa-nytt vem som tog första pris på förra årets höstfest?). Många börjar undra...

Slutkläm

Det var ett mycket lyckat årsmöte (även om jag själv får anses partisk). Hög stämning! Många deltagare! Fina föredrag! God mat! Facila priser! Fina lokaler! Centralt läge!

Vem vet, kanske försöker vi upprepa detta en gång till?  Den som bör äras mest är Ceremonimästaren som letat upp stället och planerat allt i minsta detalj. Lysande!

Men visst var det lite jobbigt för oss i Presidet plus ställföreträdarna. Men det var det värt!

/Björn Sölving

Men vad tyckte andra? Läs här vad Rune Winter tyckte om årsmötet. Det var något som inte stämde.

Rune Winter

Gröna linjen gick i tid. Inga signalfel, inställda tåg, dörrfel, löv på spåren el. dyl. Kom fram till S:t Eriksplan och hittade till Karlbergs station. Tåget mot Märsta gick punktligt. Jag var ute i god tid. I mycket god tid.

Så var jag framme i Sollentuna station. Nu tog jag fram Ceremonimästarens utförliga resebeskrivning. Tog fram kompassen och gick till södra utgången. Det här var inte sant! Allting fungerade ju.

”Ta till höger efter trappan ner till gångtunneln och gå 75 meter så ser du ingången till Amorinasalen i hörnet av bibliotekshuset” stod det.

Jag var ute i alltför god tid. Men jag kan ju gå in i köpcentret och bedriva någon timme tänkte jag. Så följde jag anvisningen och gick till höger. Efter 75 meter fanns varken centrum eller Amorinasal. Det står nog fel tänkte jag, det ska nog vara 750 meter. Efter 750 meter började det bli glest med både hus och människor. NU STÄMDE ALLT. Jag hade gått vilse. Igen.

Nå, nu tog jag fram Eniros karta, telefonkarta, Sveriges vägkarta, jordglob (i naturlig skala) samt GPS (specialbeställd med endast Amorinasalen inlagd).

GPS:en visade åt motsatt håll. Tillbaks till gångtunneln igen, fram till nedgången där jag skulle ta till höger. Jag skulle alltså ha tagit till vänster!  Ja, nu kom jag ut ur gångtunneln till bebyggda trakter och hittade ingången till Amorinasalen. Sedan var det bara att följa pilarna.

Jag var framme i lagom tid. Jag var inte ensam om att ha gått fel!  Antagligen hade ceremonimästaren tänkt på mig. Stod det till höger skulle jag nog gå till vänster hade han nog tänkt.

Efter denna stärkande promenad så var det trevligt att komma in i värmen och träffa alla glada alfaiter. Skumpa och lottinköp. Mingel och fotografering.

Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar med föredömligt körschema där man hade att följa anvisningarna om Ja, Nej, Sittande etc så avtackades det gamla Presidiet för dess mycket förtjänstfulla arbete, och välkomnades det nya (nygamla) Presidiet.

Därefter vidtog två hårresande föredrag.

Äventyraren Leif Jonsson berättade om sitt fallskärmshopp (tandemhopp) nere i Afrika med bilder från detsamma, taget av en annan om möjligt ännu mer våghalsig kille som filmade förloppet hela vägen från utsidan(!) av flygplanet, och som sedan följde hoppet från sitt eget fallskärmshopp. 

Något lugnare, men inte desto mindre äventyrligt var Ann-Karin Gyllfors vandringar i Himalaya. Hon berättade om den speciella kulturen, byggnaderna och folket i Nepal, och vi fick följa den mödosamma vandringen i bergen, där den tunna luften gjorde att man fick ta vilopausar i små hotell, egentligen små stugor, utmed vandringsvägen.

Det vill till att ha god kondition, vilket Ann-Karin säkert har. Hon sade något om sin ”höga” ålder. Något som man verkligen inte märker. Säkert har hon bättre kondition och fysik än många ungdomar nu för tiden. 

Så blev det dags för den thailändska buffén. Enda anmärkningen jag har är att den var alltför god! Speciellt för den som tidigare promenerat en längre sträcka.

Vinet och punschen satt också bra.  

Vid den efterföljande lottdragningen befanns det att jag hade vunnit inte mindre än tre gånger. Första, sjunde och åttonde pris. Visserligen hade jag köpt upp de flesta lotterna, men jag var helt inställd på att alla skulle vara nitlotter till andras förnöjelse.

Tack!

Ett stort tack till Presidiet och alla Alfavänner för en mycket trevlig kväll.

/Rune Winter