|
En minnesvärd tjänsteresa Lars Persson berättar om en resa till Jugoslavien 2011-10-22 |
 Lars Persson |
|
|
|
||
|
En minnesvärd tjänsteresa. I början på 1970-talet levererade vi ett Julia ATC till vardera Belgrad och Zagreb samt Julia OC till Jugoslaviska flygvapnet. Julia OC var under många år provisoriskt uppställt i en gymnastiksal i Sarajevo i väntan på slutgiltig placering i det gamla partisanhögkvarteret i bergen ovan Sarajevo. Ganska snart blev det uppenbart att kapaciteten på ATC-systemen var otillräcklig för den ökade flygtrafiken. Systemen på den tiden var föga modulärt uppbyggda och möjligheten att bygga ut befintliga system var mycket begränsade. Detta var fallet med ATC-system från alla leverantörer och inte bara våra system. Jugoslaviska luftfartsverket beslöt därför att upphandla nya system. Vi var därför ofta i Jugoslavien under denna process. Hösten 1977 Hösten 1977 var ett sådant tillfälle när vi först skulle besöka ISKRA i Ljubljana och sedan fortsätta till Belgrad för att träffa Luftfartsverket och Flygvapnet. ISKRA som betyder gnista var en sorts agent för oss men gjorde föga nytta. Resan planerades att gå med SAS till Frankfurt och där byta till JAT till Ljubljana. Från Ljubljana med JAT till Belgrad. Från Belgrad till Wien med Austrian Airlines och fortsätta med Austrian till Stockholm. Enkelt och bra men resten är en annan historia.... Resan På resan var förutom jag själv också Håkan Westermark, Arne Palmqvist och Ingemar Torelm. Fredag em fick vi våra biljetter och där var resrutten SAS till London och sedan JAT till Ljubljana!! Nyman och Schultz hade inte lyckats få plats från Frankfurt. London ligger ungefär lika långt från Ljubljana som Stockholm gör. Söndag morgon Söndag morgon satt vi på planet mot London Heatrow. I London arbetade Trafikledarna enligt boken dvs långsamt. Kapten meddelade att vi skulle landa på Stansted isf Heatrow. På marken skulle personal finnas som talade om hur vi skulle ta oss till Heatrow. Väl landade fanns naturligtvis ingen människa som visste något. Stansted var på den tiden bara en gammal RAF flygbas med några baracker till terminal. Utanför terminalen fanns en parkeringsplats där linjebussar stannade men ingen buss som skulle till Heatrow. Så småningom dök det upp en buss utan passagerare och med skylt London och efter samtal med chauffören förstod vi att den verkligen skulle till Heatrow via London. Heathrow När vi kom till Heatrow hade vi bara 30 min till boarding och det var jätteköer vid passkontrollen. Vi forcerade köerna och ställde oss längst fram och ursäkta oss att vi skulle boarda inom kort. Väl framme vid Gaten möttes vi av den vanligaste skylten DELAYED. New info in 2 hours. Vi krävde då att vi skulle få något att äta. JATpersonalen tyckte att det var ok så vi fick en smörgås och kaffe i Kantinen. Betalningen var att de rev en bit av Boardingkortet. Mer väntan Efter två timmar kom en ny skylt upp New info in 3 hours. Efter 3 timmar en ny skylt New info in 2 hours. Vi började bli hungriga igen och JAT bjöd nu på mat i Kantinen mot ytterligare en bit av Boardingkortet. Proceduren upprepades en tredje gång för kaffe och en tredje bit av Boardingkortet som nu bestod av JATmärket och del av sittplatsmarkeringen. Äntligen iväg! Klockan 23 kom vi faktiskt iväg till Ljubljana och anlände dit 0230. Då fanns ingen transport eller taxi in till staden men vi lyckades att få lifta med en Charterbuss för det engelska sällskapet som var med på planet. Kl 08 ringde vi till ISKRA och frågade var vi skulle mötas. Stor förvåning att vi var i Ljubljana ,de hade varit ute med företagets limousine för att möta oss vid Frankfurtplanet. Det hade absolut inte varit fullsatt sa dom. Möten Vi genomförde vårt möte under dagen och nästa dag var det dags för Belgrad. Planet skulle gå 0700 så det blev tidig avfärd från hotellet. Ute på flygplatsen var det dimma så det blev ingen avfärd. DELAYED New info in 2 hours.Det fanns en utställning med gamla flygplan från andra världskriget utanför terminalen som var intressant att titta på under väntan.
Ny skylt CANCELLED! Klockan 1000 kom en ny skylt upp CANCELLED. Frågan om ombokning besvarades med att det fanns plats nästa vecka till Belgrad. När vi påpekade att vi hade biljetter för dagens flight sa dom att vi skulle få tillbaka biljetterna! De hade ingen skyldighet att ta oss till Belgrad. JAT = Just Avoid Them. Hur skulle vi nu ta oss till våra möten nästa dag. Vi tog en Taxi till järnvägsstation i Ljubljana. Jo det fanns ett tåg 1600 till Belgrad men det fanns inga sittplatsbiljetter och det måste man ha. |
||
 I väntan på Akropolisexpressen |
||
|
Akropolisexpressen Tåget var Akropolisexpressen München till Aten med stopp i Ljubljana, Zagreb och Belgrad. Vi tog oss ombord på tåget utan biljetter för vi insåg att de tidigaste dom kunde slänga av oss var i Zagreb. Väl ombord träffade vi konduktören direkt efter av gång och berättade att vi inte hade biljetter eller sittplatser. Han bad oss vänta till han gått igenom tåget och kollat och sen fick vi en egen kupé.  Håkan och jag i kupén Hungern satte åt oss så vi gick till restaurangvagnen och satte oss. Där fanns ingen meny men det löste sig för det fanns bara en rätt att välja på. Vid det laget var vi så hungriga att vi kunde äta vad som helst. Vi hade bara ätit frukost kl0600. Med lite slibovitch var det en helt ok resa genom ett vackert landskap i höstsolen.  Arne och Ingemar skålar  Lite "slibo" sitter bra.
Belgrad Ankomst 2300 till Belgrad och Taxi ut till hotell Jugoslavia och visade våra reservationer gjorda på telex. Det fanns inga rum och dom nekade till att ha fått något telex fast det syns på telexet att deras telex tagit emot. Vi träffade nu Stig Ram som skulle ansluta där för diskussionerna med Flygvapnet. Han hade inte heller något riktigt rum utan fått hotellstäderskans uppehållsrum med en liten säng och ingen nyckel till rummet men massor av städattiraljer. Nu blev det krigsråd uppe i baren på översta våningen. Baren sträcker sig över hela hotellets längd med en bar i ena änden, ett stort dansgolv och en sittgrupp i andra änden. Vi slog oss ner där och gjorde oss osynliga från bardisken och det lyckades. Baren släcktes och vi la oss på skinnsofforna. KL 06 väcktes vi av ett gällt kvinnoskri det var städerskan som upptäckt oss. Ingemar Torelm hade saknat en kudde så han knycklade ihop blazern till en boll och låg på den. Något skrynkligare hade ingen någonsin skådat. Kontakt med receptionen och minsann, nu hade man hittat vårt telex med reservationen! Våra rum hade gått till fotbollfans för det hade varit match mellan Röda Stjärnan och Bayern München. Vi hade våra två kundmöten under dagen och nu hade vi hotellrum och kunde sova i riktiga sängar. Nästa dag var hemresedag och med ett riktigt flygbolag Austrian Airlines. PÅ vägen ut till flygplatsen var alla Belgrads skolbarn utposterade med flaggor. Tito skulle komma hem efter sitt besök i Kina. DELAYED igen! Vid incheckningen möttes vi av den gamla vanliga skylten DELAYED. New info asap. Genom fönstren på terminalen kunde vi faktiskt se Tito hälsas av militär hedersvakt. Det var faktiskt en upplevelse. Till Wien Nu kunde vi boarda vårt plan till Wien mycket försenade. Vid kontakt med besättningen om vi skulle hinna med vårt plan till Stockholm fick vi beskedet att Wien hade dimma och vi skulle landa i Graz! Ny information på marken. Inom loppet av 30 minuter landade 8 plan i Graz som egentligen var stängt vid den tiden. Totalt kaos! Vi lyckades snappa upp att de skulle sätta in ett plan till Frankfurt för att evakuera så många som möjligt. Först i kön fick vi våra boardingkort. Haben sie ein Pistol? Sedan var det säkerhetskontroll som egentligen hade stängt. Nu hade man kallat in en gammal man kanske Alpjägare eller något. Han hade knävelborrar och en grön hatt med en lång fjäder. Han satt vid ett pinnbord som man fick gå fram till och han frågade ”Haben Sie ein Pistol? Nein Ich habe kein Pistol” och så var det klart. Frankfurt Så kom iväg till Frankfurt för övernattning. Dagen därpå kom en buss och hämtade oss vid hotellet och SAS var underrättade så det var första flighten som funkade enligt plan men en dag senare än planerat. År det inte en förmån att få göra tjänsteresor.!!! Hur gick det då med affärerna? Vi gjorde en bra offert baserat på ATCAS och NARDS till ett mycket lågt pris. Men det dök upp ett amerikanskt företag som hette AIL okänt för de flesta . De hade aldrig gjort något ATCsystem så de gick in med ett pris som var under vår tillverkningskostnad. Epilog Jag hörde inte av något från Jugoslavien förrän 1983 då jag av en händelse träffade ISKRA-folk. Frågan om AILsystemet fungerade bra utlöste ett flatskratt. Det blev inget system – AIL kastade in handduken det var för komplicerat för dom!! /Lars Persson 2010-10-21 |
||
|
Vill du kommentera denna artikel? Klicka här:l? Klicka här: | ||
