Wales, extraktorer, en skröna  och REX

Tänk vad folk minns!

2011-10-20


Bakgrund

För många år sen hittade jag en bild från ett engelskt museum där våra extraktorer fanns med! Museet ligger i Hack Green i England (nära gränsen till Wales). Var förut: "Secret Nuclear Bunker". Det blev en artikel på denna webb. Anders Lindholm hjälpte mig med texten och personal från bunkern svarade på hans frågor.


Här en av bilderna där "museiextraktorerna" finns.

Ville veta mer

Men jag ville veta mer om extraktorer. (Om du som läser detta inte vet vad en extraktor är, se nederst i denna artikel). Med jämna mellanrum påminde jag Anders Lindholm: "Skriv nåt om extraktorer". "Javisst" blev svaret.

 

Härom året kom kom ett svar, och Anders hade bifogat ett mejl han fått från Bertil Olsson (just med anledning av artikeln ovan).  Bertil visste mycket och hade skrivit ner en hel del om extraktorer.


Bertil Olsson vid CX1100

Skröna

I texten om extraktorer från Bertil fanns ett stycke som han klassade som skröna och inte trodde att den var sann.

"Skrönan (som senare visade sig vara bara delvis sann) löd såhär:

Någon gång i mitten av 80-talet hade Olle Grahn (vid någon konferens som förmodligen handlade om flygtrafikledning) blivit ”tråkad” av representanter för USA, för att han jobbade i ett kriminellt företag som hade samröre med Sovjetunionen. Olle hade då svarat att det bästa vore väl om USA köpte ett ”sovjet”-system så kunde de själva utforska vilka hemligheter som vi delgivit den ”lede fi”. Detta var kanske mest menat som skämt, men ganska snart kom en förfrågan om vi kunde leverera ett sådant system. Obs. att detta är ett rykte som berättades i samband med att REX-projektet kom till stånd."

Mer om sanningshalten längre ner.

Bertil Olssons information:

Jag bifogar en liten sammanfattning av mina minnen av REX-projektet. Hoppas att jag inte med detta avslöjat några företags- eller militära hemligheter.

Historien om REX och följdprojektet E90.


Historien om REX och följdprojektet E90. (hämtat från min egen, numera grumliga minnesbank)

Som du kanske minns, blev det ett hiskeligt rabalder när det uppdagades att STANSAAB/DATASAAB hade levererat primärradarextraktorer till det (ur storebrors synpunkt) fientliga Sovjetunionen. Datasaab dömdes till miljonböter, men jag tror att det var Ericsson som fick betala eftersom man vid denna tidpunkt hade köpt Datasaab.

[Här texten om skrönan som flyttats upp]. REX-projektet startade...

Nu blev det ett letande i gamla förråd och provcentraler efter materiel som var användbar och så småningom kom man fram till, att all materiel utom extraktorer fanns tillgänglig på H-divisionen. Vid denna tid hade CAA börjat byta ut sina gamla primärradar mot en modernare sort som hade extraktorfunktionen inbyggd och även övergått till ”monopuls” hos sekundärradarfunktionon.

Man visste alltså att i England fanns det ”surplus”-extraktorer tillgängliga och jag blev tillfrågad om möjligheten att modifiera dessa till ATCAS-standard. Jag vill minnas att vi bytte ut en wirkortsram och minnesramen mot nytillverkade och kompletterade med några nytillverkade wirkort som ej fanns i CAA-extraktorerna.

Under vintern/våren 1988 jobbade jag med att fixa detta och andra människor byggde upp resten av systemet (datorer, operatörsplatser etc.). I juni körde vi ”Acceptance” test med många representanter för kunden närvarande. Som jag minns det, var kunden mycket förtjust över att äntligen träffat på en leverantör som genomfört acceptance test utan anmärkningar vid första försöket och levererat en vecka före kontrakterad tid.

Materielen packades och transporterades till Arlanda, där den sedan hämtades (förmodligen av USAF). Var den hamnade i USA och dess vidare öden har jag ingen aning om, ingen driftsättningspersonal från oss medverkade i USA.

Förmodligen var det den goodwill vi skapade vid genomförandet av REX-projektet som var en del av orsakerna som gav oss fortsatta projekt frän någon instans i US. Jag medverkade i det som fick namnet E90 och innebar att det togs fram en primärradarextraktor med samma funktion som vår gamla men utförd med modernare komponenter och att extraktorns programmering styrdes från en PC som även kan fjärranslutas. Konstruktionen inrymdes på några europa-kort.

En av prototyperna kördes parallellt med Atcasextraktorerna på Bällstaradarn och vi använde monitor-PPIet som mätinstrument. E90 programmerades med samma parametrar som ATCAS och vid jämförelse gav alla tre extraktorerna samma utsignal, sånär som att E90 gav ett avvikande avståndsvärde. Vid närmare undersökning visade det sig att avståndsavvikelsen ökade med ökat avstånd från radarn och efter lite funderande kom vi fram till att klockan i E90 gick för fort. Projektbrådskan hade troligen medfört att en kristall på 40 MHz använts i klockgeneratorn. När den byttes mot en på 39,9723 MHz blev avståndet lika gentemot ATCAS.

Bertil Olsson avslutar

Hur många av dessa extraktorer som levererats vet jag inte, men ca 30 st hann jag med innan jag gick till ett projekt som hette STRIC. Där jobbade jag tills jag blev heltidspensionär 1999.

Bertil föreslog: Kolla med projektledaren

När denna webbartikel diskuterades så föreslog Bertil att projektledaren skulle kontaktas. Sagt och gjort! Snabbt kom ett svar från Lars Persson.


Bertil Olsson

Lars Persson: Projekten REX/E90/Snowball/Corona

Jag heter Lars Persson och har varit projektledare för ovanstående projekt.

Bakgrunden till projekten har att göra med Datasaab och Exportlicensaffären.

Under 1985-86 blev vi kontaktade ånyo av amerikanska myndigheter angående extraktor CX1100 som ingick i TERCAS-projektet. Nu ville man få tekniska och operativa data för extractorn ansluten till rysk radar. Man speciellt ha data för upptäktssannolikhet vid olika typer av störare. Ex.vis vid Barragejamming en typ av brusstörare. Vi upplyste om att vi inte hade några data på detta.

Varför ville man nu ha dessa data. Jo man misstänkte att ryssarna kopierat CX1100 och placerat ut dom vid radarstationer vid gränserna för att detektera ev. Kryssningsmisiler.

Olle Grahn föreslog då att de skulle köpa en extraktor av oss för att själva mäta mot några ryska radarkopior som vi förmodade att de hade.

Detta var på hösten 1986 och i november kom tre personer från amerikanska myndigheter för att förhandla om inköp av en dubbelextraktor med testutrustning och monitor-PPI samt ett mini ACC med två operatörspositioner. Man var intresserade av Multiradarmålföljningen i ACC.

Kontrakt skrevs med 18 månaders leveranstid och jag blev utsedd till projektledare.

Tillverkningsunderlagen togs fram och Produktion skulle räkna på tillverkningskostnad. De återkom nästa dag och förklarade att hela extraktorn bestod av komponenter som var End Of Life. Tablå!!

Nu visste jag att Brittiska CAA hade tagit nytt radarsystem i bruk med inbyggd signalbehandling. Kanske kunde vi få köpa tillbaka någon extraktor om de inte var skrotade. CAA svarade att de gamla radarerna med extraktorer var i Cold Stand-by tillsvidare så det var uteslutet att få köpa tillbaka någon. Jag erinrade mig då att de hade först köpt en extraktor för test den sk Barringtonextraktorn.

Efter förhandlingar fick vi verkligen köpa tillbaka den men utan monitor-PPI.

Nu återstod dock ett problem – Tercasextraktorn var en senare konstruktion med flera nya funktioner så Barringtonextraktorn måste modifiera med större minne. Nu började ett febrilt sökande på spotmarknader för att få tag på 2K-minneskretsar. Ericssons inköp kunde inte finna några kretsar. Vi var tvungna att kontakta kunden om problemen vid ett uppföljningsmöte. Kunden bad om kretsbeteckningen och bad att få återkomma.

Efter två veckor fick jag ett paket med 400 kretsar!! En mängd andra problem fanns som t.ex. att kortramarna var virade med styrd virning. Virningsmaskinerna var sedan länge skrotade. Vi hittade en person som utanför företaget handvirade ramarna. Bertil Olsson gjorde ett mycket stort jobb med alla nödvändigmodifieringar. Som monitor-PPI lyckades vi konvertera ett gammalt DS8500 som använts för programutveckling.

Programutvecklingen i TERCAS hade gjorts i ”Gröna huset” och all utrustning därifrån fanns nu hos oss i Kista så all hardware fanns för en leverans.

Programvaran fanns hos programbiblioteket på en gammal 30Mbyte disk. Men den gick inte att läsa för TOC /Table of Contents hade blivit förstörd vid någon uppdatering!!

       Nu hade vi tur igen. I en container som skulle till förbränning vid Lövsta hittade någon en massa 12” tejpar som var från back-up körningar i Moskva. Med dessa lyckades vi återskapa 98% av programvaran och endast 2 % behövde nyskapas.

       Leveranskontrollen genomfördes sedan så leveransen till kund kunde genomföras på exakt 18 månader. Allt skeppades sedan till USA och kunden har därefter själva gjort installation och driftsättning på plats.     Var utrustningen står har vi aldrig officiellt fått reda på men den finns på en plats i Nevada.

       Kunden ville dock ha flera extraktorer för att kunna testa Multiradarmålföljningen. Ny förfrågan till CAA fick som väntat negativt resultat. Kunden betalade då för en studie att konstruera en ny extraktor med moderna komponenter. Till skillnad från CX1100 skulle endast primärradar extraheras. Detta resulterade i att vi fick kontrakt på 22 nykonstruerade extraktorer.  På kundens förslag genomfördes kontraktsförhandlingarna på Maui. Hawaii vilket vi inte motsatte oss!

       Detta blev projekt E90.

       E90 har vissa funktionstillägg jfrt med C1100. Fönsterhanteraren utökades till 96 svep i stället för 16 i CX1100. Detta för att kunna ta hand om signalen från en mycket lågräckviddig rysk radar. En annan funktion var detektering av störbäringar.

       Även denna leverans genomfördes i tid och utan restanmärkningar.

       De goda kundkontakterna gjorde att vi fick beställningar på luftförsvarssystem och detta blev projekten Snowball och Corona. Mer om detta någon annan gång.

       Jag gick i pension 2005 och då pågick ännu projekt som hade sin grund i REX från 1986.
 


Rysk ATC-central i dåvarande Leningrad 1976


Lars Persson

Men skrönan då?

När webbansvarig kontaktade Olle Grahn kom följande förklarande text:

Björn, Lasses artikel är bra och heltäckande. Bertils är också bra. Beträffande hur vi fick beställningen kan jag lägga till följande.
I samband med amerikanarna upptäckte skillnaden mellan Tercas exportlicens och leveransen skickades en delegation från USA bestående av ett tiotal personer för att förhöra sig om tekniken. Bestod av personer från CIA, FAA, USAF Intelligence, samt diverse experter inom området. Vi hade möten under en vecka där jag hade uppgiften att redogöra för extraktorn ner på komponentnivå. Kalle Liljegren svarade för Seleniaradarn. Mötena hölls på Ericssons huvudkontor.

Frågorna var många och mötena var ganska tröttsamma. Vid ett tillfälle kastade jag fram frågan varför de inte köpte en extraktor. (Why don’t you buy one.) De begärde enskild överläggning och bad därefter om en offert, vilket de också fick. Vi adderade också ett ledningssystem baserat på ett mini ACC. Som Lars Persson skrivit har detta resulterat i en rad följdaffärer till ett avsevärt belopp som pågått så sent som till förra året.
Mvh Olle

Olle Grahn

Redaktör: Björn Sölving
2011-10-17
 

Webbansvarigs kommentar:

En extraktor är en enhet som tar emot radarsignaler och plockar
fram nyttiga ekon och undertrycker onyttiga ekon.

 


Vill du kommentera denna artikel? Klicka här: