Vårkryssen 2011

Fullträff! (som vanligt numera)

2011-05-30


Vårkryss 24 - 25 maj 2011

Här en hel del text och bilder från vårkryssen. Rune Winters berättelse (som bla. beskriver hans äventyr med bussresa till båten) finns sist dvs här.
 
Veteranklubbens vårkryss 2011 var återigen en fullträff! 77 veteraner och gäster hade anmält sig.  Denna gång med 2 fina teknikföredrag (Katja resp Tercas).

Dag 1
 
Tisdagen startade som vanligt med mingeldrink och middag i ett egen matsal. Ceremonimästaren och Presidenten hälsade välkomna och beskrev kvällens program.


Lasse Fossum lyssnar uppmärksamt och bakom kan man skymta John Wijk och Finn Hultman.

Alla hade placerats vid bord som “ansvarades” av en presidiemedlem. Det var ordning och reda och alla hade fått Rolf Karsvalls lista på vald mat och bordsplacering. Här (en del av listan) där det även framgår vilka som var med:
 


En långväga gäst: Kurt Margery (QRT) t.v. som rest upp från hemmet i Frankrike huvudsakligen för denna vårkryss. Finn Hultman med glaset i hand och bakom till vänster Göran Rynger med flaskan för drinken. Bakom Finn i gula skjortan Carl-Göran Sehlberg.


Lotterna hade en strykande åtgång. Här säljer Tommy Carlsson de sista lotterna på sin ring.


Från vänster: Lise-Lotte Andersson, Arne Lång, Barbro Rickan och Roland Jonsson. (Efter vårkryssen åkte Barbro och Roland till Rom och förlovade sig! Sånt får man veta om man har Facebook!)


Sen den obligatoriska gå-runt-och-skåla-med-alla. Här Presidenten till vänster och Vice Presidenten till höger. Gunnar Kulleskog (till höger) verkar mer intresserad av maten. Han var säkert hungrig efter att veckan innan slagit svenska rekordet i kulstötning(!) för 80-plussare med 10 cm! (Tyvärr räknades inte rekordet, det var bara DM).

Precis som förra vårkryssen kom det spontana historier, inte bara från John Wijk utan även många andra. Mycket uppskattat!

Efter middagen



Efter middagen blev det dans (på två dansgolv). Här passar Matts Pettersson, Maria Palm och Sven-Åke Jidenius på att svalka sig mellan danserna.

Dag 2

Så var det dags att lyssna på President, båtmusikanter och föredrag.


På första raden två koncentrerade föredragshållare: Leif Mårtensson (tv) och Bengt Gustavsson. På raden bakom fr.v Calle Vedin, Ellen Vedin, Gunnar Wedell och Ellen Wedell.

Efter att Presidenten hälsat alla välkomna och berättat lite om årets planer kom musiken! Stämningen blev på topp efter lite allsång med två båtmusikanter (samma som förra året).

Första föredraget

Första föredraget handlade om "TERCAS 30 år". Leif hade för en kort tid sen blivit bjuden till Moskva för att delta i firandet. Leif var ju huvudprojektledare och hade hur mycket som helst att berätta, både från jubileet och från projektet. Visade många bilder och till och med en ryskproducerad video på DVD från jubileet.

Han var imponerad av hur landet utvecklats från det torftiga Ryssland för 30 år sen till det moderna samhälle idag.


Här en bild från jubileet. Hedersgästen får som vanligt den första (och största) biten från den enorma jublileumstårtan.


Det blev även rundvandring i lufttrafikanäggningen, fortfarande i operativ drift(!). Här en bild från en väl använd operatörsplats (i simulatorn) och även en titt i maskinrummet där Alfaskop 3500 fortfarande används!
Ett antal Censor 932 är fortfarande huvudbeståndsdelar i datorkomplexet!

Man planerar en ersättning av systemet, men det kommer att ta minst 10 år.

Video från jubileet visades, mycket folk, många tal och många bilder från det operativa systemet. Då och då visades en orkesterdirigent som dirigerade en tänkt orkester som bl.a spelade Trollkarlens lärling. (Man undrar vem som var trollkarl och vem som var lärling?

Leif nämnde också att projektet resulterat i 16(!) äktenskap mellan Stansaab/Datasaabfolk och ryskor.

Leif avslutade med att säga att han (och förmodligen flera andra) har mycket information om Tercas. Kunde kanske resultera i flera träffar eller någon form av dokumentation?

Andra föredraget
 

Katja-föredraget handlade om test av utrustning för ryska astronauter. Bengt Gustavsson gav intressanta inblickar i det ovanliga projektet, som bla innehöll tryckkamrar för astronauter och en mängd mätmetoder för astronauternas värden.

Den ryska ordern var en spinoff av det medicinsystem som utvecklades för Thoraxkliniken på Karolinska Sjukhuset. Som en liten notis nämnde han att projektnamnet Katja kom från en baby som föddes när pappan och medarbetaren Gösta Haraldsson jobbade i USA med ett medicinsystem (Columbia University).

 

Omkring dessa "burkar" byggdes projektet. Där testades astronauter och deras utrustning och resultatet togs om hand av Censor 932.


Resultatet av alla behandlade mätvärden presenterades på ett stort manöverbord där även kommandon skickades till "burkarna".


Projektarbete och programmering skedde även i Ryssland, här en bild med Ingrid Karlmar, Bengt Gustavsson och Rolf Johansson.

Även Bengt Gustavsson har hemma en mängd dokumentation, kanske kunde Veteranklubben ta hand om det?

Avslutning

Så var det bara lottdragning kvar, men det var inte så BARA! Jan Persson hade (som vanligt) trollat fram jättefina priser, eller hur?


Först utlottat pris gick till Gunnar Kulleskog. En annan vinst var en klocka som under dagtid inte slår slag utan ger fågelkvitter. Olika fåglar olika tider. Den gick till Aina Ståhle.

Se det var en riktig vårkryssning!

/Björn Sölving
(Fotografer: Tommy Carlsson och Björn Sölving)


Här följer Rune Winters "memorat" av vårkryssen:

Vårkryssningen 2011


Det blir rapport på det här! (som man ofta fick höra i lumpen).

Den här gången hade presidiet vänligheten att rädda mig från Gröna Linjen. Vid den här tiden på året kan det ju finnas pollen på rälsen, med åtföljande förseningar.

Jag fick ett mail från webbmaster Björn med uppmaningen att följa med en abonnerad buss som skulle utgå från Jakobsbergs Station och som skulle köra oss hela vägen till Viking Lines terminal. Tänk va bra! Jag nappade genast på detta erbjudande.

Björn beskrev till och med vilken SL-buss som jag skulle ta till Jakobsberg och hur lång väg jag hade hemifrån till hållplatsen. Han påstod att det var 900 meter för mig att gå. Visserligen är det bara 150 meter till hållplatsen, men Björn räknade väl med att det skulle bli 900 meter för mig när jag virrat färdigt. Nej du Björn, efter att ha bott i över 50 år i Hässelby så hittar jag till hållplatsen. (Webbansvarigs anm: Uppgifterna erhållna från SL: färdplanering, www.sl.se.)

Jag drog för säkerhet skull ut en hållplatstidtabell för buss 541 på webben. Jag var så tidig att jag hann med en tidigare buss. Sedan satt jag och prickade av de 33 hållplatserna till Jakobsbergs station. Jag kände mig trygg. Jakobsbergs station var sluthållplats för buss 541. Där steg jag av. En halvtimme för tidigt.

Jag fick omedelbart syn på bussen som skulle ta oss till båten. Jag kände mig trygg. Det visade sig att jag var först på plan (eller bussen ska man kanske säga). Jag fick en pratstund med chauffören. Han undrade om resenärerna skulle se var han stod med bussen. Jag förklarade då att om jag som var så virrig hade hittat bussen så skulle alla andra göra det. Jasså är du virrig? Här ser du en till, sa han.

Jag bedrev tiden med att beskriva bakgrunden till vår förening och vilka produkter våra företag hade utvecklat och tillverkat.
Tiden gick. Jag hade ankommit 14.45 och klockan blev 15.00 utan att någon annan hade synts till. Jag fortsatte att berätta om SRT mm.
Tiden gick. 15.10 gick jag runt och letade efter något känt ansikte. Utan resultat. Nu kände jag mig inte trygg längre.

Tiden gick. Klockan blev 15.15. Nu skulle bussen avgå! Den blev 15.20.
Endast busschaffisen och jag fanns på plats! Och jag hade naturligtvis inte Björns mail med mig. Chaffisen ringde dock Viking Line som hade information om att bussen skulle stå vid gamla stationshuset PÅ ANDRA SIDAN OM JÄRNVÄGEN.

Det stod ju också i Björns mail som jag hade kvar hemma. Gamla stationshuset. Jag sprang ut och frågade en dam som tycktes vara hemmastadd i Jakobsberg. Jodå, hon talade om hur vi skulle köra för att komma över till andra sidan.

Där stod hela gänget och väntade. Diverse tråkningar förstås, men jag vill hävda att JAG VAR DEN ENDA SOM HITTADE TILL BUSSEN. Så det så.

Nåväl, nu körde vår abonnerade buss med diverse felåkningar i rusningstrafiken till båten. Det var tur att vi var ute i god tid!

Som vanligt hälsades vi välkomna av presidiet på terminalen, där vi utrustades med namnbricka, rumsnyckel i plastkortutförande samt utförlig instruktion med deltagarlista, där jag konstaterade att jag var med på resan. Nu var jag trygg igen. Trodde jag. Jag ställde mig i en kö, men fick lyckligtvis reda på att den ledde till Helsingforsbåten.
Vår kö gick åt motsatt håll. Nu var jag på rätt väg igen.

Vid ombordstigningen skojade jag lite med Cinderellas personal. Jag ska till övre batteridäck, babords låring, förkunnade jag för en uniformsklädd dam som fick sig ett gott skratt.

Efter ombyte till kostym med sedvanligt Alfa-märke blev det middag. Vi fick vår reserverade lokal där vi tilldelades varsin flaska champagne. Varje bord hade en skylt med namnet på bordsvärden. Man kunde på den utförliga beskrivningen se vilken bokstav man tilldelats. På min stod ett N, vilket betydde Jan Nilsson. Jag fick alltså Ceremonimästaren som bordsvärd.

Skålningar i champagne, därefter i vin, därefter i avec. Lotterna slutsåldes, så jag hann inte med att köpa några lotter. Jag beklagar detta, då andra nu drabbades av de nitlotter som jag brukar köpa upp.
 


Middagen var även denna gång superb, brusnivån steg i takt med att glasens innehåll sjönk. Roliga, mer eller mindre onämnbara historier berättades av John Wijk och stämningen steg.

Mätta, belåtna och gemytliga anförtroddes vi sedan fria aktiviteter.
Vi har även denna gång lämnat färjan i sjödugligt skick.

Efter några timmars sömn samlades vi efter frukosten i Auditorium på däck 9. Presidenten hälsade oss välkomna och vi blev som vanligt informerade om medlemsstatistiken på ett vetenskapligt och avancerat sätt, som inte ens Einstein skulle begripa. Kryssningsvärden Per Nyberg underhöll med gitarr och sång, ackompanjerad av dragspelaren Leif Hermansson. Vi inbjöds till allsång, men det lät skralt. Åtminstone från min sida.

Föredragen var som vanligt högst intressanta och underhållande. Leif Mårtensson med ”Tercas 30 år” och Bengt Gustafsson med ”Katja, vårt medicinsystem för kosmonauter”.

Vi fick en intressant inblick i olika länders seder och bruk, inte minst hur det var under kommunist-tiden i Ryssland.
Nå, jag ska inte ge mig på att återge föredragen, de måste höras av respektive föredragshållare för att komma till sin rätt.

Jag vill bara avsluta med att tacka Presidiet för allt jobb ni har lagt ned på att arrangera kryssningen, som blev fantastiskt rolig och intressant. En fullträff som vanligt!

/Rune Winter