En långväga gäst: Kurt Margery (QRT) t.v. som rest upp från
hemmet i Frankrike huvudsakligen för denna vårkryss. Finn
Hultman med glaset i hand och bakom till vänster Göran Rynger
med flaskan för drinken. Bakom Finn i gula skjortan Carl-Göran
Sehlberg.
Lotterna hade en strykande åtgång. Här säljer Tommy Carlsson de
sista lotterna på sin ring.
Från vänster: Lise-Lotte Andersson, Arne Lång, Barbro Rickan och
Roland Jonsson. (Efter vårkryssen åkte Barbro och Roland till
Rom och förlovade sig! Sånt får man veta om man har Facebook!)
Sen den obligatoriska gå-runt-och-skåla-med-alla. Här
Presidenten till vänster och Vice Presidenten till höger. Gunnar
Kulleskog (till höger) verkar mer intresserad av maten. Han var
säkert hungrig efter att veckan innan slagit svenska rekordet i
kulstötning(!) för 80-plussare med 10 cm! (Tyvärr räknades inte
rekordet, det var bara DM).
Precis som förra vårkryssen kom det spontana historier, inte
bara från John Wijk utan även många andra. Mycket uppskattat!
Efter middagen
Efter middagen blev det dans (på två dansgolv). Här passar Matts
Pettersson, Maria Palm och Sven-Åke Jidenius på att svalka sig
mellan danserna.
Dag 2
Så var det dags att lyssna på President, båtmusikanter och
föredrag.
På första raden två koncentrerade föredragshållare: Leif
Mårtensson (tv) och Bengt Gustavsson. På raden bakom fr.v Calle
Vedin, Ellen Vedin, Gunnar Wedell och Ellen Wedell.
Efter att Presidenten hälsat alla välkomna och berättat lite om
årets planer kom musiken! Stämningen blev på topp efter lite
allsång med två båtmusikanter (samma som förra året).
Första föredraget
Första föredraget handlade om "TERCAS 30 år". Leif hade för
en kort tid sen blivit bjuden till Moskva för att delta i
firandet. Leif var ju huvudprojektledare och hade hur mycket som
helst att berätta, både från jubileet och från projektet. Visade
många bilder och till och med en ryskproducerad video på DVD
från jubileet.
Han var imponerad av hur landet utvecklats från det torftiga
Ryssland för 30 år sen till det moderna samhälle idag.
Här en bild från jubileet. Hedersgästen får som vanligt den
första (och största) biten från den enorma jublileumstårtan.
Det blev även rundvandring i lufttrafikanäggningen, fortfarande i
operativ drift(!). Här en bild från en väl använd operatörsplats
(i simulatorn) och även en titt i maskinrummet där Alfaskop 3500
fortfarande används!
Ett antal Censor 932 är fortfarande huvudbeståndsdelar i
datorkomplexet!
Man planerar en ersättning av systemet, men det kommer att ta
minst 10 år.
Video från jubileet visades, mycket folk, många tal och många
bilder från det operativa systemet. Då och då visades en
orkesterdirigent som dirigerade en tänkt orkester som bl.a
spelade Trollkarlens lärling. (Man undrar vem som var trollkarl
och vem som var lärling?
Leif nämnde också att projektet resulterat i 16(!) äktenskap
mellan Stansaab/Datasaabfolk och ryskor.
Leif avslutade med att säga att han (och förmodligen flera
andra) har mycket information om Tercas. Kunde kanske resultera
i flera träffar eller någon form av dokumentation?
Andra föredraget
Katja-föredraget handlade om test av utrustning för ryska
astronauter. Bengt Gustavsson gav intressanta inblickar i det
ovanliga projektet, som bla innehöll tryckkamrar för astronauter
och en mängd mätmetoder för astronauternas värden.
Den ryska ordern var en spinoff av det medicinsystem som
utvecklades för Thoraxkliniken på Karolinska Sjukhuset. Som en
liten notis nämnde han att projektnamnet Katja kom från en baby
som föddes när pappan och medarbetaren Gösta Haraldsson jobbade
i USA med ett medicinsystem (Columbia University).
Omkring dessa "burkar" byggdes projektet. Där testades
astronauter och deras utrustning och resultatet togs om hand av
Censor 932.
Resultatet av alla behandlade mätvärden presenterades på ett
stort manöverbord där även kommandon skickades till "burkarna".
Projektarbete och programmering skedde även i Ryssland, här en
bild med Ingrid Karlmar, Bengt Gustavsson och Rolf Johansson.
Även Bengt Gustavsson har hemma en mängd dokumentation,
kanske kunde Veteranklubben ta hand om det?
Avslutning
Så var det bara lottdragning kvar, men det var inte så BARA!
Jan Persson hade (som vanligt) trollat fram jättefina priser,
eller hur?
Först utlottat pris gick till Gunnar Kulleskog. En annan vinst
var en klocka som under dagtid inte slår slag utan ger
fågelkvitter. Olika fåglar olika tider. Den gick till Aina
Ståhle.
Se det var en riktig vårkryssning!
/Björn Sölving
(Fotografer: Tommy Carlsson och Björn Sölving)
Här följer Rune Winters "memorat" av
vårkryssen:
Vårkryssningen 2011
Det blir rapport på det här! (som man ofta fick höra i lumpen).
Den här gången hade presidiet vänligheten att rädda mig från Gröna Linjen.
Vid den här tiden på året kan det ju finnas pollen på rälsen, med åtföljande
förseningar.
Jag fick ett mail från webbmaster Björn med uppmaningen att följa med en
abonnerad buss som skulle utgå från Jakobsbergs Station och som skulle köra
oss hela vägen till Viking Lines terminal. Tänk va bra! Jag nappade genast
på detta erbjudande.
Björn beskrev till och med vilken SL-buss som jag skulle ta till Jakobsberg
och hur lång väg jag hade hemifrån till hållplatsen. Han påstod att det var
900 meter för mig att gå. Visserligen är det bara 150 meter till
hållplatsen, men Björn räknade väl med att det skulle bli 900 meter för mig
när jag virrat färdigt. Nej du Björn, efter att ha bott i över 50 år i
Hässelby så hittar jag till hållplatsen. (Webbansvarigs anm: Uppgifterna
erhållna från SL: färdplanering, www.sl.se.)
Jag drog för säkerhet skull ut en hållplatstidtabell för buss 541 på webben.
Jag var så tidig att jag hann med en tidigare buss. Sedan satt jag och
prickade av de 33 hållplatserna till Jakobsbergs station. Jag kände mig
trygg. Jakobsbergs station var sluthållplats för buss 541. Där steg jag av.
En halvtimme för tidigt.
Jag fick omedelbart syn på bussen som skulle ta oss till båten. Jag kände
mig trygg. Det visade sig att jag var först på plan (eller bussen ska man
kanske säga). Jag fick en pratstund med chauffören. Han undrade om
resenärerna skulle se var han stod med bussen. Jag förklarade då att om jag
som var så virrig hade hittat bussen så skulle alla andra göra det. Jasså är
du virrig? Här ser du en till, sa han.
Jag bedrev tiden med att beskriva bakgrunden till vår förening och vilka
produkter våra företag hade utvecklat och tillverkat.
Tiden gick. Jag hade ankommit 14.45 och klockan blev 15.00 utan att någon
annan hade synts till. Jag fortsatte att berätta om SRT mm.
Tiden gick. 15.10 gick jag runt och letade efter något känt ansikte. Utan
resultat. Nu kände jag mig inte trygg längre.
Tiden gick. Klockan blev 15.15. Nu skulle bussen avgå! Den blev 15.20.
Endast busschaffisen och jag fanns på plats! Och jag hade naturligtvis inte
Björns mail med mig. Chaffisen ringde dock Viking Line som hade information
om att bussen skulle stå vid gamla stationshuset PÅ ANDRA SIDAN OM
JÄRNVÄGEN.
Det stod ju också i Björns mail som jag hade kvar hemma. Gamla
stationshuset. Jag sprang ut och frågade en dam som tycktes vara hemmastadd
i Jakobsberg. Jodå, hon talade om hur vi skulle köra för att komma över till
andra sidan.
Där stod hela gänget och väntade. Diverse tråkningar förstås, men jag vill
hävda att JAG VAR DEN ENDA SOM HITTADE TILL BUSSEN. Så det så.
Nåväl, nu körde vår abonnerade buss med diverse felåkningar i
rusningstrafiken till båten. Det var tur att vi var ute i god tid!
Som vanligt hälsades vi välkomna av presidiet på terminalen, där vi
utrustades med namnbricka, rumsnyckel i plastkortutförande samt utförlig
instruktion med deltagarlista, där jag konstaterade att jag var med på
resan. Nu var jag trygg igen. Trodde jag. Jag ställde mig i en kö, men fick
lyckligtvis reda på att den ledde till Helsingforsbåten.
Vår kö gick åt motsatt håll. Nu var jag på rätt väg igen.
Vid ombordstigningen skojade jag lite med Cinderellas personal. Jag ska till
övre batteridäck, babords låring, förkunnade jag för en uniformsklädd dam
som fick sig ett gott skratt.
Efter ombyte till kostym med sedvanligt Alfa-märke blev det middag. Vi fick
vår reserverade lokal där vi tilldelades varsin flaska champagne. Varje bord
hade en skylt med namnet på bordsvärden. Man kunde på den utförliga
beskrivningen se vilken bokstav man tilldelats. På min stod ett N, vilket
betydde Jan Nilsson. Jag fick alltså Ceremonimästaren som bordsvärd.
Skålningar i champagne, därefter i vin, därefter i avec. Lotterna
slutsåldes, så jag hann inte med att köpa några lotter. Jag beklagar detta,
då andra nu drabbades av de nitlotter som jag brukar köpa upp.
Middagen var även denna gång superb, brusnivån steg i takt med att glasens
innehåll sjönk. Roliga, mer eller mindre onämnbara historier berättades av
John Wijk och stämningen steg.
Mätta, belåtna och gemytliga anförtroddes vi sedan fria aktiviteter.
Vi har även denna gång lämnat färjan i sjödugligt skick.
Efter några timmars sömn samlades vi efter frukosten i Auditorium på däck 9.
Presidenten hälsade oss välkomna och vi blev som vanligt informerade om
medlemsstatistiken på ett vetenskapligt och avancerat sätt, som inte ens
Einstein skulle begripa. Kryssningsvärden Per Nyberg underhöll med gitarr
och sång, ackompanjerad av dragspelaren Leif Hermansson. Vi inbjöds till
allsång, men det lät skralt. Åtminstone från min sida.
Föredragen var som vanligt högst intressanta och underhållande. Leif
Mårtensson med ”Tercas 30 år” och Bengt Gustafsson med ”Katja, vårt
medicinsystem för kosmonauter”.
Vi fick en intressant inblick i olika länders seder och bruk, inte minst hur
det var under kommunist-tiden i Ryssland.
Nå, jag ska inte ge mig på att återge föredragen, de måste höras av
respektive föredragshållare för att komma till sin rätt.
Jag vill bara avsluta med att tacka Presidiet för allt jobb ni har lagt ned
på att arrangera kryssningen, som blev fantastiskt rolig och intressant. En
fullträff som vanligt!
/Rune Winter
|
|
