FRÅN TIDEN DÅ ALLT VAR MÖJLIGT

Några glimtar från expansionen av Barkarbyfabriken.

2011-03-10

(Några redaktionella ändringar införda 2011-03-14)


Per-Olof Persson

BYGG!

1976 kom det ett telefonsamtal från Moskva. Gunnar Wedell hade lyckats få TERCAS-ordern och kommenderade: BYGG!
På taket på gamla fabriken placerades 14 500 ben som underlag för ytterligare ett fabriksplan. Detta byggdes och här installerades en testcentral för TERCAS-utrustningen. Jorma Mobrin höll ihop installationen.
 

  
Alfaskop.

Alfaskopproduktionen ökade och dubblerades flera gånger. Givetvis måste produktionsytorna ökas och produktionen omstruktureras. Det beslutades att ett ytterligare skepp i två våningar skulle byggas. I byggprojektet hade vi en representant från produktionsteknik – Bo Palmén.

Bosse, som var mycket kreativ, kom med förslaget att vi skulle passa på att installera ett automatlager när vi ändå höll på att bygga ut.
 		  


Bo Palmen 2003
Det skall vi väl inte?

John Vijk kom en dag bekymrad till mig och sa
- Bosse säger att vi skall bygga ett höglager, men det skall vi väl inte?
- Jovisst svarade jag.

Kalkylerna visade nämligen på klar lönsamhet och David Lindström, som kom från IBM, gav oss sitt stöd. IBM hade byggt ett automatiserat logistikcenter uppe i backen. Vid den här tidpunkten var det också en trend att automatisera lagerhantering på olika nivåer.
Mindre fabriker installerade ett lådlager ” Miniload”, större fabriker och logisticentra satsade på pallager.

Vi började skissa på vad vi behövde ha och fann snart att vi skulle klara oss med ett mellanalternativ. Det hela landade i en lösning med ett pallager för 3000 pallar och ett lådlager för 2000 lådor. Samtidigt satsade vi på en förbättrad materialhantering – Kanban.
Eftersom specarbetet specarbetet krävde en del specialkunskaper anlitade vi en konsult, RAMAB.
 		  


Vi drog igång med att kolla av marknaden. Tre huvudalternativ utkristalliserade sig, SATT, Munk och Digitron. Det senare, som var klart dyrast, hade IBM valt.

Koll på marknaden och upphandling.

Vi började nu kolla upp olika alternativ. Vårt automatlager skulle inredas med stålställningar med plats för pallar och lådor, ett så kallat ställage. För in- och utmatning behövdes transportbanor och slutligen skulle vi skaffa ett lagersystem med datorstyrda kranar.

Studiebesök.

Förutom att infordra offerter skaffade vi oss insyn i olika referensanläggningar. En av de mest imponerande utgjorde Vin & Sprits anläggningar i Falkenberg. Vid kajen låg tankbåtar med vin. Vinet pumpades in och buteljerades i en fantastisk anläggning där ofantliga mängder flaskor strömmade förbi på transportbanor. På landsidan av anläggningen köade mängder av långtradare för att lasta och transportera ut vinet i landet.

Tanken svindlade när man tänkte på hur många som måste dricka vin samtidigt! Flera andra besök gjordes och vi var ganska välpreparerade när specarna var klara och upphandlingen kunde börja.

  

Upphandling med knorr.

Vi hade nu klart för oss vad vi ville ha och började få ont om tid. Många frågetecken att räta ut och mycket pengar att förhandla om.
När det gällde ställage hade vi två alternativ, Nordverk och ett Elektroluxföretag, ETH. Vi bearbetade båda parallellt och prutade friskt. Nordverk kom med bästa budet och när försäljningschefen på ETH fick nej blev han förbannad.
- Jag skall banne mej prata med Werthen för vi skall ha ordern!
Jag fick lite kalla fötter och rådgjorde med David Lindström. Fick besked:
- Köp det som ni tycker är bäst. Blir det problem tar jag det med Werthen!




 		  


Från Datasaab-kontakt nr 37 1981-01-29
Uppföljning.

När det började närma sig leverans gjorde vi ett besök hos Nordverk, som fått ställageordern och hos Munck som skulle leverera kranar och styrsystem. När vi kom till Nordverk i Bengtsfors så var deras VD angelägen om att ge ett gott intryck och visade oss högar av järn som skulle levereras till oss.
 
För säkerhetsskull föreslog han också en middag på stadshotellet som vi tackade ja till. Middagen var god men matsalen ganska öde. Det framkom att damen som man brukade dansa med var i Åmål denna afton.

Dagen därpå reste vi till Bergen. Där pågick arbetet för fullt med våra kranar. Lunchen var, som brukligt i Norge, ganska spartansk. Vad som var lite värre att få grepp på var programmeringsläget.		  


Bild från Datasaab-kontakt nr 40 1981-04-09


Installation.

Vi var nu framme vid våren 1981. Bygget började nu vara klart och installationerna kunde börja. Installationen av hårdvarorna gick i stort enligt plan. Värre var det med mjukvarorna. De skulle installeras i två etapper, den första genomförd w8148 och den andra w8207.
Dessa tidpunkter ändrades så småningom till w8211 respektive w8216.
I kontraktet ingick också kapacitets- och tillförlitlighetsprov. Dessa drog ut på tiden och avslutades först frampå höstkanten.

Summering.

Det visade sig att MUNK hade kraftigt undervärderat programmeringsarbetet förmodligen p g a bristande kompetens.
Hade vi inte haft egna duktiga programmerare, som t ex Lars Nitell, hade detta fått ödesdigra konsekvenser. Nu klarade vi hjälpligt produktionen med egna extrainsatser. Så småningom fick vi byta ut hela programpaketet. Till sist hade vi ett mycket bra materialhanteringssystem och totalt sett Ericssons modernaste fabrik som skulle kunnat fungera i många år.

FIFO eller FINO?

FIFO betyder First In First Out vilket är viktigt i lagerhantering.
Den verkliga mardrömmen i automatlagersammanhang är First In Never Out.

Huruvida detta inträffade i vårt automatlager förtäljer inte historien.
Vad som däremot är en annan historia är att fabriken lades ner, oklart på vilka grunder.

/Per-Olof Persson
2011-02-16

 

  

Webbansvarigs kommentarer:
- Här bilder på ett annat höglager Clas Ohlson (se hela höglagret byggas)