Höstträffen 2010-11-10
47 veteraner plus 10 gäster samlades på Odenplan vid glascylindern med hatt.
Undrar hur länge den där glascylindern har funnits? Jag hade aldrig sett den
tidigare trots att jag många gånger gått av vid Odenplan. Så är det om man
är infödd stockholmare. Man är hemmablind som det heter.
Vi startade med en tipspromenad, uppdelade på grupper med varsin gruppledare
försedd med ett papper med frågor.
Gruppledare Jan P (blå jacka) tar emot
bruksanvisning och frågepapper av Ceremonimästare Jan N (just bredvid
glascylindern).
Frågevandringen
På bestämda platser på väg till
Observatoriemuseet skulle vi stanna och gissa på ett antal frågor om diverse
statyer, plaskdammar, kattaffärer mm.
Del av första gruppen på Spelbomskans torg. Fr. v. Kent Spångberg, Lars
Billström, Jan Hjertén och Göran Ekman. När vi gått till nästa station kom
frågan: Vad hette torget?
Vi hade tre alternativ på svar att
gissa på. Jag minns en fråga om vad som var det effektivaste färdmedlet
buss, spårvagn eller tunnelbana. Rätt svar skulle vara tunnelbana.
Undertecknad med vana från Gröna Linjen protesterar på det livligaste. Nå.
det handlade om antal passagerare, och det stämmer väl. Men för övrigt…....
Observatoriemuseet
Nå, promenaden var trevlig om än kall. Det var skönt att få komma in i
värmen på Observatoriet. Med tanke på det stora antalet blev vi uppdelade i
två grupper.
I väntan på gruppuppdelning. Fr.v. Jan Persson, Gun Hasselqvist, Bozena Stech (delvis
skymd), Roland Jonsson, Björn Knutsson-Ek, Gun Hallstrand (gäst), Gunnar Kulleskog, Bo
Matsson, Per
Bergdahl och Jan Hjertén.
En grupp skulle börja med att få se museet, medan den andra skulle gå och
titta i teleskopet. Sedan skulle vi byta, så att alla skulle få se både
museet och få titta i teleskopet.
Jag hamnade i gruppen som först skulle se museet. En duktig ciceron visade
oss runt och berättade om de gamla vetenskapsmännen, Linné, Celcius,
Wargentin m.fl.
I Wargentins arbetsrum:
Guiden omgiven av intresserade åhörare, dock verkar artikelförfattaren (Rune
Winter) mer intresserad av fotografen. Klubbens grundare Gunner Christiansen
passar på att ta ett annat kort. Längst till höger (i profil) ses
Bengt Törnqvist.
Observatoriet har ritats av Carl Hårleman och grundades 1748.
Museet innehöll bl. a Wargentins arbetsrum (något ombyggt) samt en
väderlekskammare med en temperaturslinga som visar medel- temperaturen under
varje år från 1700-talet till i dag!
Temperaturslingan på väggen.
Vi fick se många intressanta föremål och modeller från den tidiga
astronomiska forskningen.
Några av de intressanta föremålen.
En modell av hur man tittade på stjärnor och planeter på 1700-talet.
Så var det dags att skifta grupp. I den allmänna villervallan råkade jag
hamna i fel grupp, d.v.s. den grupp som skulle se museet som jag nyss hade
bevistat. Jag försökte smita ut, men dörren var låst, så jag fick förklara
sammanhanget för ciceronen och be denne att låsa upp för mig så att jag
kunde hinna ifatt den andra gruppen som nu skulle titta i teleskop. (Stor
munterhet bland de församlade)
Jag sprang uppför alla trapporna till kupolen, men fann dörren låst där
uppe. Helt tyst därinne. Nedför alla trappor ända ner i källaren där några
ur observatoriets personal förklarade att jovisst det är högst upp! Men så
kom en av dem på att antagligen befann den andra gruppen sig vid det andra
teleskopet, som låg i en fristående flygelbyggnad. Det fanns alltså två
teleskop. Ut i kylan och bort till den andra byggnaden. Låst dörr igen, men
jag blev insläppt till ett nytt föredrag av en annan ciceron.
En amatörastronom (som sade att han hade världens bästa jobb) berättade om
big bang och hur nebulosor uppstår. (Detta var innan artikelförfattaren
hittat hit).
Vi fick gå upp till teleskopet där han fortsatte föredraget och svarade på
ingående tekniska frågor.
Teleskopet (ett cassegrainteleskop). Här kommer
just artikelförfattaren uppför trappan efter
Gun Hallstrand (gäst).
Han var förtjust över att vi var tekniker, så att
han kunde förklara lite mer detaljerat kring teleskopet, till skillnad från
de vanliga visningarna där han fick begränsa sig till lite enklare och för
allmänheten begripliga termer.
Ja, så skulle vi få titta i teleskopet. Naturligtvis så var det molnigt, så
några planeter kunde vi inte få se.
Men vi skulle få titta i alla fall, för något skulle vi väl få se. Och vad
fick vi se? Jo, visare på en klocka. Det var tornurets visare på Engelbrektskyrkan!
Här tittar Aina Ståhle på Engelbrektskyrkans
urtavla.
Frågor om optik och digitalteknisk behandling för brusreducering i moderna
teleskop och kameror besvarades av den kunnige ciceronen som berättade att
det var hans hobby att visa och berätta om museet. Han hade f.ö. ett eget
teleskop av äldre tillverkning hemma som han fräschat upp optiken och
speglarna på.
Asiatisk buffé
De båda ciceronerna avtackades efter visningarna, varpå de flesta av oss
gick till den närbelägna restaurangen King Tan för intagande av en jättegod
asiatisk buffé.
Asiatisk buffé äts naturligtvis med pinnar säger Ingrid Pihlblad Forsberg.
Bakom sitter Jan Nilsson, Jan Persson (inga pinnar här inte!) och Gun
Hasselqvist.
Som vanligt glad och uppsluppen stämning. De rätta svaren från
tipspromenaden lästes upp, och det vinnande laget fick mottaga pris och
ovationer.
Den sedvanliga lottdragningen vidtog slutligen. Som vanligt hade jag offrat
en ansenlig förmögenhet på uppköp av de flesta nitlotterna till klubbens
fromma.
Det var många vinster. Finn Hultman vann en trave CD-skivor med klassisk
musik.
En mycket lyckad kväll! Ceremonimästaren Jan Nilsson (t.h.) kan ta åt sig
större delen av berömmet assisterad av Lottmästare Jan Persson.
Nå, efter en mycket lyckad höstträff, iscensatt av vårt förträffliga
presidium så blev det till att åka hem med det effektiva färdmedlet.
/Rune Winter
2010-11-12
|
