Sändarprovrummet i Bromma-fabriken (1951)

Tor - en servoutrustning för kanonstyrning (1950)

därvid på höggradig säkerhet mot såväl mekaniska påkänningar som mot klimatiska angrepp. Dessa krav fick man till en början tillgodose genom en ytterst robust konstruktion, men med magnetförstärkarnas och transistorernas intåg har betydligt elegantare lösningar och kompaktare konstruktioner sedermera kunnat åstadkommas.

De militära tillverkningarna nådde snabbt en sådan omfattning att det blev nödvändigt att flytta telefonitillverkningen till en egen fabrik, som 1953 anskaffades i Södertälje. Ar 1956 kom den växande telefonitillverkningen att motivera en ändring av bolagets namn till det nuvarande, Standard Radio & Telefon AB. Det ökade kapitalbehovet medförde en höjning av aktiekapitalet till 5 miljoner kronor. Antalet anställda översteg samtidigt tusentalet.

SRT:s insats inom transmissionstekniken hade tidigare kännetecknats av import från andra ITT-företag av främst bärvågsmateriel och radiolänkar. Sedan Telestyrelsen ,1953 uttryckt önskemål om en inhemsk tillverkning av tontelegrafimateriel, skapades vid SRT en transmissionsavdelning, som fick lokaler i en 1957 hyrd fastighet i Solna. Även om SRT på detta område i huvudsak anslöt sig till samma mekaniska uppbyggnadsprinciper som de ledande företagen inom ITT-koncernen, har på den elektriska sidan SRT utfört ett självständigt arbete, framförallt i riktning mot större teckenhastighet. Därmed kom SRT in på dataöverföringsområdet, och utförde där ett grundläggande utredningsarbete, som har gjort SRT till ett ledande ITTföretag inom detta område.

Senare delen av 1950-talet innebar en förnyelse på militärradions område, betingad av avsevärda beställningar från Försvaret. Nu blev det icke längre någon rivstart - tvärtom tog det nära fem år från konstruktionsarbetets början innan den nya bärbara radiostationen, typ RA 200, kom fram. Så rymmer den också inom samma volym som den gamla PM 7 en sändare med tio gånger större effekt, och en mottagare med prestanda som man 1940 säkert betraktade som ouppnåeliga för fältbruk.