het. Dessa egenskaper gjorde sändaren till en god exportartikel efter krigsslutet.

I sista krigsskedet gav sig SRT in på en tillverkning av flygradio, vilken emellertid blev kortlivad. Det var AB Aerotransport som inför freden förberedde en stark expansion av sin flygplansflotta. På flygradioområdet rådde då stor förbistring i fråga om komponentval och en fullständig brist på standardisering. ABA beslöt sig för att storstäda på detta område och gav SRT i uppdrag att konstruera en enhetlig radioutrustning för trafikflygplan, omfattande kortvågs- och långvågssändare, trafikmottagare, radiokompass och blindlandningsmottagare.

Resultatet av detta ambitiösa projekt blev flygradiostationen AS 100, som emellertid aldrig kom att serietillverkas i större antal, beroende på att utvecklingen under efterkrigstiden visade sig medföra krav på helt andra frekvenser än de tidigare använda, varjämte den under kriget utvecklade miniatyriseringen av komponenterna började göra sitt intåg. Härtill kom, på kortare sikt, att konkurrensen från surplusmaterial blev helt övermäktig.

MELLAN KRIG OCH FRED

År 1941 hade, genom den tyska ockupationen av Norge, förbindelserna mellan SRT och dess verkställande direktör blivit allt vanskligare, och till ny verkställande direktör utnämndes då Åhlen, som innehade denna befattning fram till 1952. Andra händelser under krigsåren var förvärvet 1942 av fastigheten på Johannesfredsvägen. Aktiekapitalet utökades i juni 1940 med 245 000 kronor, som tecknades av amerikanska ITT. Aktier till samma belopp hade vid grundandet tecknats av Standard Telefon og Kabelfabrik, som nu var under tysk kontroll. Genom att de svenska styrelseledamöterna ägde återstående fem aktier, kom dessa att utgöra en spärr mot politiska inflytelser i en vansklig tid. I ett par etapper höjdes sedan aktiekapitalet till 1 miljon kronor år 1946.

Transmissionsrör S 4019 och sändarrör 5 SI (1942-1944)

11