10

PM 7 - den första portabla militärradioutrustningen (1940)

genom att den ledde företaget in på helt nya områden. En tillverkning av specialrör för Bofors ingav förtroende, och öppnade vägen för SRT:s senare verksamhet inom servotekniken. Vidare ledde SRT:s rörtillverkning till ett uppdrag att konstruera och tillverka försvarets hela behov av indikatorrör för radar; även om rören icke längre tillverkas inom landet, förde konstruktionsproblemen och tillämpningarna SRT allt längre in på databehandlingstekniken, som nu utgör en väsentlig del av SRT:s verksamhet. Vid krigsutbrottet fick också SRT en anmodan från försvaret att leverera bärbara militärradioutrustningar. I största hast, och turligt nog strax innan tyskarna ockuperade Belgien, fick man från Bell Telephone i Antwerpen en modell med de tekniska underlagen till en station av detta slag. Tidsläget gjorde att den svenska tillverkningen fick en verklig rivstart, och redan efter fyra månader var det första serietillverkade exemplaret klart för leverans. Ett stort antal apparater blev sedermera tillverkade såväl hos SRT som hos ett annat företag, med hänsyn till myndigheternas krav att under beredskapstid alla viktigare utrustningar skulle tillverkas på olika håll. Under de senare krigsåren kom det fram en transportabel radiosändare för militärt bruk, typ CT 100, som icke bara var helt konstruerad hos SRT, utan dessutom innehöll enbart svensktillverkat material, varvid SRT:s tillverkning av sändarrör kom väl till pass. Även denna utrustning kom att produceras i stora mängder. Nu efterhand kan med fog hävdas att den under kriget inledda tillverkningen av militär radioutrustning blev den fasta grunden för bolagets senare tillväxt.

Ar 1939 gjorde SRT dessutom sin debut på fartygsradioområdet, originellt nog, bland annat, genom en beställning från Telegrafverket på ett antal gnistsändare för fartyg. Givetvis var denna sändartyp omodern redan då, men den hade hållit sig kvar som marin nödsändare på grund av sin stora driftsäkerhet.

Sedermera konstruerade SRT, fortfarande i samarbete med Telestyrelsen, ett antal större sändare för kustradio och en fartygsradiosändare, typ ST 300. Denna var mycket avancerad för sin tid, med sändarna för kortvåg och långvåg samlade i samma stativ, och med hög grad av åtkomlig-