Pinsam
incident vid experiment med smalband
Plats: Arlanda År: 1966
|
|
||
|
|
|||
| Pinsam incident vid experimenten med smalbandigt
överförda radarbilder mellan Barkarby och Arlanda Vi höll på med att experimentera med smalbandigt överförda radarbilder. Året var 1966 och vi höll till på Arlanda, dit vi skickade våra radarbilder från Barkarbyfabriken, där vi hade dem via bredbandig överföring direkt från Bällstaradarn. Vi presenterade en smalbandigt överförd bild på ett av de två PPI.erna i en dubbelposition på den militära delen av Arlandacentralen. På det andra PPI:et presenterades samtidigt en bredbandigt överförd råradarbild, och man kunde alltså göra direkta jämförelser mellan de båda bilderna. Vid en fotosession tog Ingvar Andersson bilder av dubbelpositionen på ett sätt som gjorde det möjligt att se såväl den bredbandiga bilden som den smalbandiga, och så att även själva PPI:erna blev bra exponerade och tydliga på bilderna. Detta blev en god dokumentation för att visa att den smalbandiga bilden innehöll den information man önskade. Vid proven på Arlanda spelades dessutom den smalbandiga signalen från Barkarby in på en av kanalerna på en 12-kanalig Assman-bandspelare, för att testa om den låga bandhastigheten hos denna bandspelare – en bandrulle räckte 24 timmar – skulle ge tillräcklig inspelningskvalitet för vårt ändamål. På bandspelaren spelades normalt in kommunikationen via radio och telefon från och till centralens trafikledare och diverse andra funktioner. Det fanns flera bandspelare, men alla kanaler var redan upptagna, så vi fick låna en ytterkanal på en av dem, en kanal som normalt inte användes så ofta. Vad jag kommer ihåg visade det sig att inspelningskvaliteten trots allt var för dålig, och man kunde inte på detta eleganta sätt få en radarbild inspelad i perfekt synkronisering med all kommunikation. Proven på Arlanda avslutades så småningom, och smalbandsutrustningen användes till annat. Tiden gick, det blev 1970 Tiden gick, och en dag flera år senare blev Ingvar Andersson uppringd av en av sina kontakter på Arlanda. Han ville veta vad som förevarit vid våra inspelningsexperiment. Det hade hänt en svår flygolycka på Arlanda – en DC-8 från Spantax hade störtat strax efter start i mörker och dåligt vinterväder 1970 – och vid utredningen efter olyckan hade man konstaterat att viss telefontrafik inte hade blivit inspelad som den skulle. Då inspelningsapparaturen kontrollerades visade det sig att anslutningen var borttagen. Det var den kanal vi använt och den hade helt enkelt inte blivit ansluten igen efter vårt lån av kanalen. Denna fadäs hade som tur var ingen större betydelse för utredningen efter olyckan, men det var i alla fall pinsamt. Om vi hade felat eller om underhållsorganisationen skulle ha åtgärdat detta fick vi aldrig reda på. Kanalen utnyttjades normalt för telefontrafik mellan Arlanda och någon länsalarmeringsfunktion. Telefontrafiken kunde naturligtvis genomföras som vanligt, men den blev alltså inte inspelad. Det tog fyra år innan man upptäckte den bristen. /Jan Hjertén 2009-11-16 Webbansvarigs kommentar: |
|||
|
| |||
