Det började 1977.
Vi hade tidigare brukat semestra på Kimitoön i sydvästra Finland. Nu hade
vi bestämt oss för att ta oss dit med egen segelbåt. Vi låg och tryckte i
Gräddö för att hitta ett mellanrum mellan kulingarna men när vi väl skulle
försöka ta oss över Ålands hav upptäckte vi en mängd olja i kölsvinet.
Inombordaren hade läckt! Bara att backa till Gräddö, lämna nya båten på
reparation och ta bil och färja till Finland.
Trångt och grunt men gott om vatten
Sedan dess har den uteblivna seglatsen legat och väntat och åren har gått.
Man blir ju inte yngre och när den äntligen skulle bli av efter 30 år, 2007,
tyckte hustrun att det var lite vanskligt att vi skulle segla ensamma. När
våra semester- och seglarvänner inte ställde upp kom jag på idén att kolla
med Kryssarklubben. Jo, en passande eskader var på gång men den hade redan
haft sitt första skepparmöte. Eskaderledaren, Bjarne Kevin, hade dock
vänligheten att komma hem till oss och gå igenom planerna med diverse
intressanta passager. ”Det ser trångt och grunt ut men det är gott om
vatten” var hans favorituttryck!
Vi skulle samlas i Granhamn 26 juni så midsommarfirandet fick komprimeras.
Vi tog oss dit i god tid men det blåste in, så att vi lade oss lite norr om
Tjockö. Fick på grund av kulingvarning ändrade order och backade ner till
Furusund där eskadern samlades. Dagen därpå seglade vi i frisk vind upp till
Arholma.
När vi sedan tog oss över Ålandshav var det dåligt med vind men rikligt med
gammal sjö så till slut tog vi ner seglen och gick för motor in till
Rödhamn. Här fick vi på morgonen efter de förbeställda semlorna, som inte är
semlor utan vanliga frallor.
Här kommer ”semlorna”.
Drog efter skepparmöte till Kökar via Degerby. I Degerby bunkrade vi bl a
abborrfiléer som sommarlediga ungdomar fiskat och filéat. Efter att ha
seglat till Kökar avnjöts dessa innan kvällens knappande tog vid. Nu skulle
vi till Österskär via en oprickad gammal skutled. Det gällde att således att
knappa in de rätta koordinaterna för girpunkterna i GPSen.
(En GPS är ett navigationshjälpmedel som med hjälp av satelliter talar om
var man befinner sig. Girpunkterna visar hur man skall styra. En GPS har
ingen kartinformation som däremot en plotter har.)
OBS! Seglare utan lokalkännedom uppmanas att hålla sig till de officiella
farlederna.
| |
|
Punkt nr |
Nordlig bredd |
Ostlig längd |
|
1 |
59
58,254 |
20
19,827 |
|
2 |
59
58,245 |
21
10,326 |
|
3 |
59
58,585 |
21
11,699 |
|
4 |
59
58,445 |
21
13,109 |
|
5 |
59
58,621 |
21
14,418 |
|
6 |
59
58,269 |
21
16,529 |
|
7 |
59
58,215 |
21
17,538 |
|
8 |
59
58,525 |
21
18,214 |
|
9 |
59
58,757 |
21
18,270 |
|
|
Man borde kanske skaffa sig en plotter……..
Dagen därpå startade vi mot Österskär.
Det gick skapligt att följa GPS:en, men på slutet hakade vi på
eskaderledaren som tog en genväg mellan grynnorna. Eskadern fick plats vid
bryggan där bryggnocken reserverades för ”förbindelsebåten”. Den utgör
öbornas reguljära kontakt med civilisationen.
Förbindelsebåten på väg in.
Guidning, bastu och rökt flundra.
Söndagen utgjorde liggedag. Besöket på Österskär innehöll både guidning,
bastu och gemensam middag med nyrökt flundra. Nästa anhalt var Nötö där det
fanns bunkringsmöjlighet och internetcafé. Nötö kyrka har en uppbyggd
kyrkogård av ditforslad sand.
Nötö kyrkogård
Kyrkan har också som många andra ett vackert votivskepp.
På tisdagen seglade vi till Björkö, en trevlig
naturhamn med en liten insjö på ön. Skönt med ett dopp i sötvatten!
Natten blev jobbig för en av deltagare som fick hjärtinfarkt. Sjuktransport
fick ordnas med sjöräddningen. Hans segelbåt fick bemannas från en annan
besättning som seglade båten till Kasnäs. Bra att vara flera när sådant
händer!
Borstögumman
Själva tog vi vägen via Borstö där Matti Lehto bjöd på intressant besök i
det lilla museet. Man imponeras av vad skärgårdsbefolkningen förr åstadkom
med enkla medel, verktyg för laggkärlstillverkning och repslagning, mycket i
trä härdat med sälfett. Museet innehöll också föremål från sjunkna skepp. På
Borstö finns Borstögumman, en galjonsfigur som bärgats från ett sjunket
1700-talsskepp.
Efter att ha provat på öns naturstig gick vi till Rosala för natt. På
torsdagen seglade vi sedan upp till Kasnäs i frisk vind. På väg in i hamnen
larmade laddningen och VHF:en lade av. Fick ändå hjälp att förtöja.
Jazzfestival
och gospelkonsert
Dagens middag avnjöts på Kasnäs Paviljong där Antti Sarpila Swing Band
spelade. På fredagen seglade vi till Dalsbruk där det var jazzfestival. Dalsbruk
ligger inte så långt från Hangö, således vid mynningen av Finska viken.
Fullt tryck i hamnen men Bjarne Kevin fixade plats åt alla. Vi fick ligga på
tenderbåtens plats. Dalsbruk var vår bunkringsplats på 70-talet.Nu festligt
att återse med massor av stånd och orkestrar.
Mycket att se på och lyssna till. Löste biljetter till kvällens
gospelkonsert som visade sig vara högklassig. Johanna Liviainen är en härlig
sångsolist och vi återsåg Antti Sarpila.
Efter att ha handlat på lördagen avvek vi från eskadern och seglade upp till
Dragsfjärd och ankrade i Ölmosviken. Det var hit vi hade tänkt segla 1977!
(Uppmärksammade vid ett tillfälle Dragsfjärd på
skolbetyg från Jorma Mobrin och anställde honom!)
Strax efter det vi ankrat öste den svarta himlen ner regn och åskan
mullrade. Motorn hade spänningvarnat under landningen och var nu heldöd men
nu låg vi tryggt på vårt CQR-ankare.
Dagen efter var vädret bättre och vi tog en jolletur till vår gamla
simstrand. Kul att återse hus och bastu som vi nyttjade på 70-talet!
Ingen vind och ingen motor.
Så var det dags att segla vidare. Fick igång motorn men på väg ut ur viken
började den temperaturvarna! Samtidigt dog vinden ut men vi lyckades ta oss
tillbaks in i viken och ankra igen.
Ingen vind och ingen motor! Började riva isär kylsystemet och felsöka men
gamla packningar pajade. Tog kontakt med diverse varv för att få ut
packningssats men intresset var minimalt. De föreslog i stället bogsering
till varv för att där vänta på åtgärd! Beslöt att i stället segla upp till
Nådendal där första delen av eskadern skulle avslutas.
På eftermiddagen började vattnet krusas så vi hissade segel. Med en
övernattning tog vi oss upp till Nådendal där hamnfogden var vänlig nog att
anvisa oss en plats där vi kunde segla in. Han mötte oss på bryggan och
kommenterade med att ”du måste ha seglat länge du”. Var det manövreringen
eller börjar man se gammal ut?
Gick över till hamnkontoret och fick telefonnumret till VP-service .
Hamnfogden frågade om vi kunde ställa upp på en radiointervju nästkommande
dag vilket vi lovade. Ringde VP-service och Harri kom vid utlovad tid med
nödvändiga reservdelar och fixade temperaturfelet men hittade inget fel på
laddningen. Dagen efter dök Nådendals turistchef och Radio Vega upp. Radio
Vega är den svensktalande radiostationen som bl a sänder väderleksrapporter.
Vi hade en trevlig pratstund.
Radio Vega intervjuar.
Som första båt iland blir man automatiskt hamnvärd och lotsar in resterande
båtar och nu började övriga eskaderdeltagare anlända. Vi fick plats för de
flesta utefter bryggan till Muminland.
Trevlig avslutningsmiddag på kvällen
Ett antal båtar lämnade nu eskadern och vi var ett mindre gäng som fortsatte
under Nils Granlunds ledning, en mycket erfaren seglare som ensam seglar en
Wasa 55! Båten är 13,5 meter lång och har ett djupgående på nära 2 meter.
Vi gick via Lootholma upp till Nystad. I Lootholma pajade motorreglagekabeln
så en nödreglering fick ordnas med en elsladd och ett beslagsband. Lite
pyssligt när vi kom till Nystad där hamnen var fullpackad. Det löste sig och
ny kabel fanns att tillgå hos det lokala varvet.
Fungerande eiderskrämma
Vi hade nu kommit fram till söndag 15 juli som var en liggedag. Vi hade
hittills i stort haft hyfsat väder men nu fick vi en regndag. Hemma i
Sverige var denna sommar jätteregnig medan vi bara hade några enstaka
regndagar. Den här söndagen hade vi guidning runt staden och den avslutades
vid museet där det finns massor med originella och misslyckade
konstruktioner. Undantaget en ”ejderskrämma”. Den fungerar enligt uppgift
för det har inte synts till någon ejder i Nystad!
Planerat besök på Enskärs fyr ställdes in på grund av hård vind och vi tog
oss i stället via Katanpää till Fiskö där vi lade till .
Vid bryggan låg en svensk motorbåt, registrerad i kryssarklubben, som tyckte
det blev stökigt med så många segelbåtar!
Ett av de få negativa bemötanden vi påträffade
under hela eskadern.
Liggedagar och stenrikt värdshusbesök
Varning för SV 17 m/s ledde till att vi fick två liggedagar på Fiskö. Detta
gav tillfälle till promenader, tampövningar och annan trevlig samvaro. Efter
detta seglade vi till Remmarhamn på Kumlinge. Nu bunkrade vi för den
verkliga utmaningen att ta oss in till Stormskärs värdshus på Simskäla.
På Simskäla har Annie Blomkvist skrivit böckerna om Stormskärs Maja. Om
värdshuset haft besök av seglare tidigare är tveksamt. En oprickad infart
med massor av grund. Eskaderledningen hade fått en ungefärlig
inseglingsbeskrivning men när vi krånglat oss in genom stenröset gick det
inte att komma in till anvisad brygga. Inte ens Vega med djupgåendet 1,2 m
tog sig in varför värdshuset kontaktades. Det ordnades tillträde till en
annan brygga där i alla fall ett par båtar kunde gå in och övriga ligga
utanpå. Middag på värdshuset.
Trasslade oss ut nästa dag (genom vatten som inte var uppmätt) och gick för
spinnacker upp till Saggö, en härlig naturhamn med röda granitklippor.
För spinnacker till Saggö
Varning för O 14 m/s gav en ganska blåsig natt. Gungande
segling för fock ner till Långviken, bästa klippan upptagen av annan eskader
varför vi lade oss vid brant berg. Lite skrotig landförtöjning och
vissa kastvindar. Övernattade och lättade på förmiddagen för en lite trickig
segling ner till Käringsund. Fick fina platser längst in.
Snabb hemsegling
Dagen därpå, onsdagen den 25/7 kom vi iväg vid 12.30-tiden. Härlig slör över
Ålands hav in mot Simpnäsklubb och ner till Lidön där gänget bjöds på
viskyträff.
Nästa dag upp tidigt för hemsegling. Hade sällskap med en del fartyg ur Tall
Ship Race in i Stockholms hamn. Smidig broöppning och slussning. Droppade i
draggen utanför vår hemmahamn vid midnatt efter att ha seglat ca 575 NM,
varit i båt 34 dagar och seglat hem från norra Åland på två dagar.
Vilken härlig seglingssommar!
/Per-Olof Persson.
2009-09-20
|
--
126 brett ---- |
