Sammankoppling av ny teknik
Roger Gustafsson, som gick bort i november 2008, och jag
själv
var med om en sammankoppling av ny teknik,
som senare visade sig vara en av de första stegen internationellt sett in i
den digitala världen för radarpresentation.
Bällstahuset
Under sommarmånaderna år 1961 hände saker i Bällstahuset vid Bällsta bro.
(Webbansvarigs anm:
Klicka här för att se en bild på Bällstahuset).
|
|
Roger Gustavsson 2005
|
Företaget hette då Standard Radio & Telefon AB och den division, eller vad
vi då hette, som sysslade med militära system och apparater, som inte var
avsedda för tal över radio, hade under våren 1961 flyttat från Johannesfredsvägen till det nybyggda kopparfärgade huset uppe på kullen på
Mariehällssidan vid Bällsta bro. Några verksamheter togs då slutligen också
hem från bl.a. Lövåsvägen till huvudverksamheten.
Torget
Vi fanns på två våningsplan i huset och på vindsvåningen. Där fanns
någonting som allmänt kallades för ”Torget”, stort rum i labb-miljön där
flera av för oss kända ingenjörer hade sin hemvist. Där kunde vi hitta Sture
Jansson i en glasbursavbalkning och bl.a. Anders Lindholm och Östen Frånberg
i det stora rummet.
Detta var den PPI-familj som
senare kom att kallas PPI 803. Roger Gustafsson kom att bli ansvarig för
funktionen för test och sammankopplingen av dessa enheter, och det skedde
just på ”Torget”.
Ny princip för svep
Den konventionella lösningen i tidigare PPI:er var att ta emot
bäringsinformation, dvs rotationssignalerna, via en analog elgonsignal, som
sedan användes för att åstadkomma ett roterade svep. Här kom jag in med en
ny princip, som jag hade fått syssla med, inspirerad främst av Kjell
Mellberg och understödd av SM Eriksson. Det var att använda digitala
räknekretsar för att bilda svepsignalen utgående från bäringspulser från
radarn. Detta innebar en mycket kraftig förenkling av överföringen av
bäringsinformationen från radarn till de olika PPI:erna.
Analog blir digital
Och här på ”Torget” skulle för första gången två olika världar mötas, den
analoga och den digitala. Den digitala världen innebar att man arbetade med
pulser och pulsgeneratorer, med räknekretsar och med andra kretsar som måste
med dåtidens tillgängliga komponenter bringas att fungera på gränsen till
deras förmåga.
Klockfrekvensen vid svepgenereringen var på den tiden svindlande 300 kHz
(jmf dagens ganska konventionella klockfrekvens för PC:ar
på 3 Ghz, dvs. 10.000 gånger snabbare).
Vi använde transistorer OC45 och
OC30 och dessa fick verkligen svettas. Ett mycket stort problem var att
transistorindividerna var så olika, och kanske kommer några av läsarna ihåg
den färgmärkning som vi satte på transistortoppen vid ankomstkontrollen för
att klassificera dem. De vanligaste var de vita och de riktigt snabba var
röda. |
|
|
Roger hade trimmat
Så var dagen kommen att koppla samman det digitala svepet med den analoga
prototypen. Roger hade trimmat sin prototyp till det bästa läge han kunde.
Spänningen var stor. För att se det roterade svepet lade vi på en
kontinuerlig videosignal. Och resultatet blev ganska bra, för att inte säga
lustigt, redan från första stund. Vad vi såg var någonting som skulle kunna
beskrivas som ett millimeterpapper på skärmen. Snygga nästan horisontella
och vertikala linjer, men av skiftande bredd, som snyggt ritas upp på
klassiskt radarmanér med ett roterade svep. Pannorna lades väl i djupa veck,
efter den första glädjen, men …
Pipande ljud!
… det första som kollegorna i omgivningen uppmärksammade var ett envisa
pipande i rummet och i rummen runt omkring. ”Stäng av din helvetesmaskin,
Bosse” var den allmänna uppfattningen. Det som pep var en interferenston i
radioapparaterna, som kollegorna hade och de lyssnade alla på Radio Nord,
som just denna sommar började sända kommersiellt med reklam och populärmusik
ute ifrån sitt radioskepp M/S BonJour utanför territorialgränsen i
Stockholms skärgård, eftersom någon annan radio än Sverige Radio inte var
tillåten i Sverige på den tiden. Och reklamradio var inte att tänka på.
Kanske kommer några fortfarande ihåg den klassiska reklamsnutten för Duralex
glas: ”Mamma, det höll” när man hör ett glas som ramlar i golvet. Radio Nord
sände på mellanvåg 606 kHz och mina generatorer gick på exakt 300 kHz.
Resultatet blev en mycket irriterande ton på 6 kHz.
Tekniska problem
Det största tekniska problemet var just det som yttrade sig som ett
millimeterpapper. Orsaken var att transistorena inte riktigt orkade med
frekvensen och att de slog ojämnt. De efterföljande
digital-analog-omvandlarna (DIAN) orkade inte heller jämna ut signalen.
Särskilt när många av räknarvipporna slog samtidigt, blev problemet mycket
tydligt. Det var då man såg de litet tjockare linjerna i
”millimeterpappret”. Detta ledde till en omfattande fortsatt utveckling, där
jag tror mig komma ihåg att Lars Billström fick vara med och göra fördjupade
studier. Så småningom fick vi också en helt acceptabel lösning, men den är
kanske värd sin egen historia.
Detta var första gången i
världshistorien...
Men sannolikt var detta första steg genom sammankoppling av den digitala
svepvärden med den analoga PPI-världen som Roger Gustafsson och jag gjorde
under sommaren 1961 på flera sätt remarkabelt. Jag tror jag vågar säga,
efter de efterforskningar jag gjort, att SRT var den första firma, som hade
ett fungerande digitalt svepsystem för användning i militära ledningssystem
så tidigt som redan omkring 1961. Tyvärr var vi väl själva ganska omedvetna
om vårt försprång även på detta område.
Radio Nord upphörde...
Till historien hör att Radio Nord upphörde vid halvårsskiftet 1962 och snart
därefter fick vi försökssändningar i stockholmsområdet som sedan 1964
övergick i program 3 på FM över Sveriges Radio. Och så slapp vi det envisa
pipandet.
/Bo Lindestam
2009-04-22
|
|