Nedtecknat av Bo Lindestam

2009-04-29

Standard Radio-tiden

Det var på Standard Radio-tiden. Vi sitter i Barkarby-huset. Det är trångt, mycket trångt. Radiofolket har ännu inte flyttat till Vällingby. Mitt dagliga bekymmer, som chef för en växande programmeringsgrupp, är att hitta plats för de nyanställda.

Det hade kommit fram en temporär lösning genom att vi kunde få disponera det gamla radarrummet på taket, där tidigare den stora radarsändaren till PH39-stationen hade flyttats bort. Lokalen snyggades upp litet grand och till stor glädje flyttade programmerarna in.

Då kom Arvid Manell

Det går några månader och plötsligt står Arvid Manell i min dörr och ser bekymrad ut. Med Arvid hade jag en alldeles utmärkt personlig kontakt, men många av de ärenden som vi måste behandla tillsammans handlade ju om säkerhetsfrågor och en del blev ibland väldigt besvärliga.

-  Vet du om att det sprids politisk propaganda bland Ditt folk?
Självklart hade jag inte någon aning om det och bad om en förklaring.
-  Det här är mycket känsligt, så jag måste be dig att hantera denna fråga med yttersta försiktighet, säger Arvid.

ITT

Jag frågar ju naturligtvis åter igen vad det handlar om. Arvid berättar då i förtroende att man regelbundet får besök av ITT:s säkerhetskontrollanter, som går runt på inspektionsturer i våra lokaler och rapporterar allt misstänkt de ser.

Vi skall komma ihåg att världen och säkerhetsläget på slutet av 1960-talet såg annorlunda ut än det gör i dag. De amerikanska säkerhetskontrollanterna såg säkert spöken överallt, när vi svenskar inte såg någonting. Vi hade hört tals om den europeiska studentrevolten och vi hade kulturrevolutionen i Kina. Eftersom vi hade anställt mycket ungt folk, så kunde de, amerikanerna, ju inte veta om våra anställda var smittade av några farliga rörelser. Men allt kunde vara farligt, och det var deras plikt att rapportera.

Kinesisk väggtidning

Nu hade man rapporterat att man hade sett kinesiska väggtidningar uppsatta i våra lokaler, och när de hade frågat, så visade det sig att det satt programmerare i just de lokalerna, och därför kom Arvid till mig.  Jo, det var där uppe på taket i det gamla radarrummet som man hade sett dessa väggtidningar. Och nu gällde det att gå försiktigt tillväga, så att man inte gjorde den ev. smittan inkapslad.

Jag berättade vem jag visste satt där uppe och jag var helt säker på att jag kunde gå i god för dem som satt där. Men Arvid hade fått order om att gå till botten med frågan, och därför bad han mig att försiktigt närma mig problemet, utan att förstöra ev. bevis.

Radarrummet

Det var ju inte så svårt eftersom jag regelbundet hade mina vägar upp till radarrummet. Jag tittade, och mycket riktigt på en vägg, eller snarare en betongpelare, satt en vertikal remsa med stora kinesiska skrivtecken uppklistrad. Efter några gånger så sade jag litet oförbindligt att det var ju snygga tecken som satt där på pelaren. Det visade sig att det var Sylve Qvillberg som hade satt upp den stora förstoringen av de kinesiska tecknen. Han hade en mycket enkel förklaring.

Betongväggar är ju inte precis snygga och bara för att göra det litet roligare hade han kopierat den där raden ur en bok. Jag frågade honom, om han visste vad tecknen betydde, men han hade ingen aning.

Arvid Manell fick sin förklaring och vi skrattade hjärtligt åt det hela, men han blev litet lätt oroligt för vad han skulle säga till de amerikanska inspektörerna, som ju gjort ett verkligt fynd i Barkarby-huset.   Men efter detta fick vi aldrig mer några problem med dessa inspektörer.
 

Jag tror dock att Arvid bad oss ta ner ”väggtidningen”, ”för ITT:s säkerhets skull”. ....:s lilla röda Nu i backspegeln kanske det var tur att varken jag, Arvid Manell eller ITT:s kontrollanter fick reda på att programmerarna kallade just den boken med sina röda pärmar för ”Doppings lilla röda”.

Här följer den omtalade ”väggtidningen”

 

/Bo Lindestam
2009-04-23