Runstenar, 1 oktober var det dags
Vi var 11 som samlades vid Jarlabankes bro i Täby. Regnet öste ner en halv
timme innan, men slutade precis när Curt började berätta.
Jarlabanke levde omkring 1025 och var först ägare av Täby by. Sen blev han
förmodligen hövding med ansvar för ting och ledung. Ledung var, sa Curt,
hären som försvarade landsdelen.
Men Curt som är noggrann började sin berättelse med att berätta om Ingvar
den vittfarne, som var dotterson till Erik Segersäll. Erik drog i viking
1036 med 30 skepp och 700 man. Stannade i Kiev hos furst Jaroslav. For
sen via Georgien till Kaspiska havet. Dog på återresan 1041. Några få båtar
tog tog tilbaka till Sveariket.
"Hur vet man det" frågade vi, och svaret kom: Det finns många krönikor från
denna tid som beskriver alla resorna. Många samtida krönikörer utanför
Sverige har skrivit om vad som hände.
Curt berättade att Jarlabankes bro inte i egentlig mening var en bro utan en
väg, Ordet bro hade förut många olika betydelser. Bron, dvs. vägen, gick
troligen ända ner till Edsviken. Nu finns några hundra meter av bron bevarad
och den är kantad med runstenar och stenar.
Jarlabanke finns nämnd på många runstenar kring Vallentuna sjön. En typisk
runskrift är: "Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde.
Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ". På andra runstenar står att
han äger "hela detta hundrade".
Här börjar Jarlabankes bro, och en runsten syns.
Nästa ställe
De flesta av oss fortsatte
till Vallentuna Kyrka där ytterligare en runsten med Jarlabanke fanns. Denna
runsten var mera ovanlig, det fanns runor på båda sidor.
Vallentuna kyrka. Vi tittar på
runstenen.
|
Dehär va kul tyckte
1/2-dansken (Leif Jonsson)
som åkte till Afrika 5 dar senare |
Ändå nästa ställe
Nu var det dags att summera vår intryck. På ett närbeläget kafé pratade vi
vidare om runstenar, och vad stormännen gjorde på 1000-talet.
/Björn Sölving |
