Christopher Bengtsson (FMV) har avlidit. En verkligt god vän genom åren är borta.

Här tecknar Bo Lindestam några egna minnen

2008-03-06

Här återges Bosses mejl nästan i sin helhet (även om Bosse egentligen bara menade att jag skulle ta med texten som börjar med "Christopher och KTH").

/Björn

Bosses mejl

Björn,

Det är ju väldigt tråkigt att en gammal god vän, tillskyndare och väsentlig och entusiastisk kundrepresentant går bort. Han var ju mycket nära vän med Kjell Mellberg och de skrev väl ömsesidigt om varandra (de medverkade båda i en bok som Celsius eller någon föregångare gav ut).

Och senare under åren var han väl litet för "stor" för spontana kontakter med fotfolket. Jag själv lämnade en hel del av kontakterna med FMV till medarbetarna, t.ex. Sune Ekfeldt när vi höll på med de stora ATC-projekten. Kanske har Sune något att berätta!

Hur är det förresten med Calle; hade han några tidiga KTH-kontakter med Christopher. Och så har vi Olle H. Vad kan han bidra med?

 Det var nästan 25 år senare som jag åter hade litet djupare kontakter med Christopher. Dock, eftersom jag träffade Christopher redan på KTH har jag några trevliga tidiga minnen av Christopher. Litet osorterat skrev jag ner följande:

Christopher och KTH

Jag själv träffade Christopher första gången hösten 1958 då vi körde ett sångbokprojekt inom elektrosektionen på KTH. Vi hade mycket roligt under glad och vacker sång, mycket skratt. (Faktiskt ingen sprit!)

I vår slutprodukt, sångboken, berörde vi just detta med det glada kamratskapet, där vi tackade varandra för det långdragna refuserandet av varandras idéer, som då slutligen lett fram till slutprodukten, E-sektionens nya sångbok.

Under den resterande studietiden var vi båda flitiga deltagare i både studier och kårliv. Undertecknad var faktiskt E-sektionens sångledare under två år.

Christopher och programmering

Nästa minne är i från tiden då vi var några glada teknologer, som kommit en liten bit längre i våra studier och vi hade ett gemensamt intresse. Vi hade fått smak på det där med programmering och databehandling, men det fanns praktiskt taget ingen möjlighet att få tillgång till någon dator, eller datamaskin som det hette på den tiden.

Vi var tre särskilt intresserade, nr 1 Christopher Bengtsson, nr 2 vår vän från Ericsson Information Systens, Olle Eriksson (projektpappa till Ericssons bärbara EPPC) och nr 3 undertecknad, Bo Lindestam, som stegade in till professor Torbern Laurent, professor i TT (Telegrafi och Telefoni) för att med honom diskutera möjligheterna att få använda den datamaskin, Alwac IIIE, som Axel Wenner-Gren skänkt till KTH.

Det var en i serien i det gåvoprogram, som Wenner-Gren hade lanserat under slutet på 1950-talet, för att några av Sveriges högskolor och universitet skulle få tillgång till datamaskiner. KTH hade en alltså en sådan maskin inrymd i en ganska trång lokal någon trappa upp i Elektro-huset till höger vid Stora valvet.

Professorn var mycket tveksam, eftersom han förstod att det skulle vara förbundet med kostnader att köra maskinen, pengar som han inte hade. Vi diskuterade fram och tillbaka och slutligen fann vi en lösning. Institutionen skulle stå för den elektriska driftskostnaden (hur den kunde vara urskiljbar vet nog ingen) och vi hugade användare skulle stå för alla kostnader, som hade med förbrukningsmaterial som utskriftspapper, hålremsor och liknande att göra.

På det sättet kom åtminstone det året maskinen till nytta och vi tre teknologer lärde oss oerhört mycket kring det praktiska att driva och arbeta med en datamaskin. Och vi hade tur; maskinen var ganska driftssäker utan alltför många avbrott.

Christopher och KFF

När vi senare var klara och utexaminerade från KTH hade jag nöjet att ganska snart återigen träffa Christopher i vår gemensamma yrkesverksamhet som berörde STRIL 60-systemet.

Christopher var en frekvent deltagare i många av de tidiga möten som Flygförvaltnignen (KFF) och företaget (SRT) hade om den tekniska och operativa detaljutformningen av systemet.

Ofta var det byråchefen Olle Hörberg som med upphöjd despotism ledde dessa överläggningar. Och många av oss unga ingenjörer fick vid dessa tillfällen vårt elddop i den ädla konsten att umgås med Herr Hörberg.

Nu i backspegeln kan man nog säga att dessa möten var remarkabla för den tiden, utan att vi egentligen riktigt förstod hur långt framme i både den tekniska och operativa utvecklingen vi var.

/Hälsningar Bosse 

Webbansvarigs kommentar
Några länkar:
- En resa med obestämt mål (Christopher Bengtsson)
- Christopher Bengtsson på vårmötet 2000
- Christopher Bengtsson skriver i gästboken (1998)
- Norra Latin: en nekrolog