Från F8 till SRT och Ericsson

Rune Winter berättar lite om sina minnen.

2006-04-03


Rune Winter
Mitt första jobb

Mitt första jobb efter plugget var som posttjänsteman inom postgirot. Men mitt stora fritidsintresse var amatörradio, och naturligtvis ville jag ta amatörradiocertifikat, som fordrade dels kunskaper i radioteknik, trafikkunskap och Q-förkortningar, dels att kunna telegrafera i en viss takt, beroende på certifikatklass.

Telegrafikunskaperna lärde jag mig 1950 i en kurs på Arméns Signalskola som låg i Marieberg. Radiotekniken tänkte jag lära in i en kurs i SSTA. (Jag fortsatte sedan av bara farten till ingenjörsexamen.)

Värnplikt

Nåväl 1953 skulle jag göra min värnplikt, vilket skulle föregås av mönstring. Efter diverse prov fick vi skriva in våra intressen och utbildning. Själv kunde jag ju morsetelegrafering och radioteknik och var dessutom medlem i FRO, samt innehade amatörradiocertifikat, så det var ju ingen tvekan om var jag skulle hamna.

Trodde jag. Vi fick under mönstringen ange önskemål om vilket vapenslag vi i första hand ville bli placerade inom. Jag skrev: I första hand FRA, i andra hand Signaltrupperna. Så blev det dags att infinna sig i ett rum med ett långt bord, kantat med militärer av olika rang. Längst bort vid kortändan tronade en barsk major. Han tog upp mina papper ögnade igenom dem, gjorde anteckningar och muttrade något då och då. Så förkunnade han: Posttjänsteman! FLYGET!

Jag begrep inte vad mitt jobb inom posten hade med flyget att göra, men senare förstod jag att han hade skämtat med mig, och hade ett specialjobb utstakat för mig.

F8

Jag hamnade på Kungliga Svea Flygflottilj F8 Barkarby (numera nedlagd och omvandlad till köpcentrum).

Efter en månads harvning och inlärning av gradbeteckningar blev vi uppdelade i de olika funktioner som vi var utsedda till: flygmekaniker, vapenmekaniker, säkerhetsmaterielskötare etc. och därefter utbildade i våra funktioner och utplacerade på flygdivisionerna. Själv var jag utsedd till elmekaniker på tredje divisionen. Det visade sig att endast en värnpliktig per division fick detta jobb, som visade sig vara både intressant och synnerligen ansvarsfullt.
 

FRO =
Frivilliga
Radio-
organisationen









 
Vi blev utbildade på J29 ”flygande tunnan”, som elmekaniker fick jag sedan självständigt sköta servicen av all elektronisk utrustning, instrument, radio, strömförsörjning, tändsystem mm.
 		  
 

Även en del modifieringar som byte av manöverutrustning, instrument och givare ingick i våra jobb. Det gällde att vara noggrann och inte glömma något verktyg i förarkabinen!

 
Gula divisionen

Under min tid på F8 spelade man in en film med titeln ”Gula divisionen”. Flygplanen på tredje divisionen hade en gul bokstav på stabilisatorn (fenan). På andra divisionen var bokstaven blå och på första divisionen var den röd. Det var intressant att se hur regissören (Hasse Ekman) instruerade skådespelarna Sven Lindberg, Lars Ekborg, Arne Holmsten, Meg Westergren m. fl.

Jag beundrade skådespelarnas tålamod
med omtagningar, omtagningar, omtagningar, utan att explodera. En enkel replik på några sekunder kunde ta en halv dag innan regissören var nöjd!

Jag minns ett litet misstag en av skådespelarna gjorde, som vållade en del skratt bland oss åskådare. På ena vingen på 29:an satt ett spetsigt pitotrör (givare till fartmätaren). På detta rör satt alltid ett skydd när planet stod på marken, då pitotröret satt i ögonhöjd.

Detta skulle naturligtvis dras av innan planet skulle taxa ut till start.
Skådespelaren, som skulle föreställa flygare, skulle säga till en försumlig mekaniker att han glömt att ta av skyddet.
Det bar sig inte bättre än att han skrek till mekanikern: Du har ju glömt att ta bort pitotröret!
(Omtagning!)
 
SRT

Ja, efter värnplikten så hamnade jag på SRT som montör, eller hopsättare som det så vackert hette. Jag pluggade nämligen då på SSTA, och där fick man inte fortsätta i den högre delen fram till ingenjörsexamen utan att ha praktik inom sin gren. Jobbet på posten godkändes naturligtvis inte.

RA200

Åter hade jag tur. Eftersom jag var den ende av montörerna som kunde läsa ett kopplingsschema fick jag bygga ihop den första prototypen av sändaren till RA200. Det fanns ingen prototypverkstad på den tiden.

Sedan blev jag instruktör på verkstaden, och när min examen blev klar fortsatte jag min bana som komponentingenjör.
32 år jobbade jag på SRT, därefter hos Ericsson de sista 8 åren fram till min pension.

Rune Winter
2006-03-27

PS
 
Jag var på årsmöte med F8 kamratförening förra veckan. Povel Ramel tillhör vår krets, han gjorde rekryten på F8 1943. Han skrev "Johanssons boogie-woogie vals" under rekryttiden under en vakttjänst berättade han.

/DS


RA 200
 (inte prototypen)

  
Webbansvarigs kommentar:
- Det kom en kommentar från Göte Wiklund:
Hej. Det är en trevlig berättelse som Rune skriver. Jag vill därför berätta att 1956 gjorde jag värnplikten på F4 3:e divisionen dvs. Gula divisionen. Jag var också elmek. I den vevan bytte F8 från J29 Tunnan till J34 Hawker Hunter och J29 skickades till F4. Vi tog emot de flygplan som använts vid filminspelningen. Flera av planen hade kvar dekaler från filminspelningen. Ett sådant festligt sammanträffande. MVH. /Göte Wiklund