Bakgrund
Webbansvarig fick häromdagen hjälp med att söka i en tidningsdatabas i
Hälsingland. Sökte på "radiofabrik" och hittade - "Sture Jansson" i Delsbo!
Artikeln (från 2001) handlade om en radiofabrik i Hudiksvall. Flera läsare
hade hört av sig och så även Sture, som berättade lite om sina lärlingsjobb
på 50-talet.
Sture gav sitt medgivande till publicering här. Stures inlaga i HT:
Hej, nu&då!
Apropå artikeln "Radio från Hudik" i HT nyligen kan jag berätta följande:
Från oktober 1950 till maj 1951 arbetade jag som lärling vid Hudiksvalls
Radiobyrå, belägen på V:a Tullgatan mitt emot mejeriet och med samma ingång
som Café Svea.
Ägaren hette Helmer Berglöf och verksamheten bestod av försäljning av
radioapparater, mest av märket AGA.
Dessutom utfördes radioreparationer. Förutom Helmer Berglöf arbetade även
hans bror Elof i affären och en radiotekniker, Jan Thyberg.
Under denna tid hörde jag inte talas om någon radiotillverkning och/eller
någon radio med namnet Bemo. Det förekom dock någon tillverkning vid "någon
sorts verkstad" öster om Hiab.
Jag tror det var Svenska Radiobolaget som tillverkade någon modell av "Radiola"-mottagaren.
Eventuellt kan den Modin som omnämns i artikeln ha varit platschef på den
fabriken?
Troligen gjorde Sundins Skidfabrik apparatlådor i trä till denna "Radiola".
Första halvåret 1954 var jag åter anställd av Helmer Berglöf, nu vid något
som kallades för just Bemo Radiofabrik.
Den låg då på Håstaborgsgatan snett emot Filadelfiakyrkan i en lokal som
förmodligen hade varit butik. Där tillverkas radioapparater av märket
Bemo. Namnet kom förmodligen av Berglöf och Modin. Modin var enligt uppgift
konstruktören. Tyvärr träffade jag honom aldrig, men
han lär ha varit radioingenjör och sändaramatör.
Apparaterna som tillverkades byggdes in i en s.k. radiogrammofon, en möbel
som även innehöll en s.k. skivväxlare (för stenkakor!). Vem tillverkade
möbeln? Någon modell som på bilden i HT har jag aldrig sett, jag vet inte om
den är äldre eller yngre än de apparater jag var med och byggde 1954.
Jag vet att också Helmer Berglöf lade ner ett omfattande arbete på att få
apparaten godkänd hos SEMKO (Sv. Elektriska Materiel Kontroll
Organisationen?) för anslutning till elnätet, d.v.s. det som kallades för
S-märkning.
Det var nog klart tidigt 1954 och han fick sedan köpa S-märken hos SEMKO för
att klistra på apparaternas s.k. bakstycke (luckan på baksidan). S-märket
var ett bevis på att apparaten var godkänd för nätanslutning.
Under mitt halvår vid Bemo Radiofabrik tillverkades minst ett 50-tal
apparater. Många såldes norrut någonstans och dessutom fanns ju även
Radiobyrån kvar som också sålde apparater.
Hur verksamheten sedan bedrevs från mitten av 1954 vet jag ingenting, men
det skulle vara roligt om någon kunde berätta mer.
Med vänlig hälsning
Sture Jansson
Hammaren, Delsbo
(Publiceringsdatum i HT:
2001-12-12) |
|
