Göte Wiklund har bidragit med följande historia ur verkliga livet.

2006-03-07

När man besökte Datainspektionen upptäckte dom att där fanns en speciell variant av Alfaskop 41 som var så skärmad, att man använde den för sekretessbelagd information. Även försvaret i många länder i Europa använde dessa.

Kineserna tog kontakt med EIS och bjöd ner en delegation till Beijing (Peking). Man var intresserad av att köpa några skärmade Alfaskop. I maj 1986 åkte så jag, Bertil Palmgren, Åke Wallin och Peter Thorngren, samt en man från huvudkontoret som var ansvarig för östmarknaden.

Vi åkte med flyg den 19 maj. På planet fick vi en liten bok som Ericsson hade skrivit om ”Hur man bemöter kineser”, eller vad den hette. I den stod det bland annat, att man vid samtal inte får stå närmare än 1 m, man få inte se honom i ögonen när man pratar, man får inte vidröra honom (det är familjärt) mm. Där fanns också en instruktion om hur man skulle äta med pinnar. Där fanns en skiss som visade hur man skulle hålla dessa i handen.
 

Vi åkte via Hong Kong, för Åke och dom andra höjdarna ville besöka Ericssons kontor där först. Bertil och jag fick roa oss själva under tiden.

Till kvällen sa den Östansvarige att: nu ska vi gå och äta på en riktig kinesrestaurang. När vi kom in på restaurangen bjöds vi att sitta vid ett runt bord. Jag hamnade med ryggen ut åt rummet. Där gick en hovmästare omkring och övervakade kyparnas arbete. Vi beställde in mat av hovmästaren. Medan vi väntade på maten så placerades besticken d.v.s. ätpinnarna ut på bordet.

Jag tog fram vår instruktionsbok som vi fick på planet. Slog upp sidan med instruktion om hur man ska hålla ätpinnar i handen. Jag tar pinnarna i höger hand och provar. Plötsligt hör ett gapskratt bakom min rygg, det är hovmästaren som skrattar så han är dubbelvikt.

Han pekar på mig och säger skrattande att ”så där ska du inte hålla”. Jag skrattar och säger att vi nog behöver instruktion på att äta med pinnar. Han visar mig hur jag ska hålla pinnarna.
En kypare kommer och glänser med sin skicklighet genom att plocka bort kvarglömda riskorn från vårt bord.

Maten kommer in och vi äter med god aptit. En skål med ris ska ätas genom att man sätter skålen nära munnen och med pinnarna petar in riset i munnen. Hovmästaren visar.

När vi ätit färdigt och ska gå, kommer hovmästaren fram och frågar vad jag tyckte. Jag svarade att jag tyckte att det hade varit trevligt och gott. Jag sa att nu vet jag vad jag ska köpa innan jag åker hem. Vad då sa han, ätpinnar svarade jag.

Nej det ska du få av mig svarade han, i så fall vill jag även ha till min fru svarade jag. Jag fick två par ätpinnar med resturangens namn på. Dom har jag kvar ännu.

Dagen efter åkte vi till Beijing och det blev också fantastiskt roligt. Men det är en annan historia.

              

/Göte Wiklund 2006-03-07

Webbansvarigs kommentar:
- Hur man äter med pinnar