Göran Wallin skrev om pionjärtiden som ledde fram till FD10 och FD11.

Göran Wallin finns inte längre bland oss.

Göran Wallin anställdes 1956 vid SRT som konstruktör för "5- och 12-biten" datalänk och senare konstruktionsledare för styrdataomvandlarna FD 10 och FD 11.

Följande är ett citat från Göran Wallin som han kallar för pionjärtiden.

Våren 1956 beslöt man på AB Standard Radiofabrik att satsa på digitalteknik. På den tekniska avdelningen vars chef S M Eriksson anställt en ny sektionschef C O Svensson och den nyutexaminerade Kjell Mellberg som blev min handledare. Jag hade turen att komma med just i starten dvs. juni 1956. Kjell och jag delade rum med två andra som tillhörde en annan sektion. Rummen som låg på översta våningen på Johannesfredsvägen bestod av bås med glasväggar och möblemanget av fyra labbord. Cheferna hade råglas på sina bås för att markera högre status. Vår sektion hette Computerlab på den tiden.

Jag lyckades låna ihop de sex enda transistorerna som fanns på företaget och byggde en labbkoppling med s.k. Flipp-floppar (FF-ar). Efter en del experimenterande utökades kopplingen med en digitalräknare med lampor som visade hur vipporna slog om till ettor och nollor. Detta var ju så intressant så att företagsledningen med Frank Hammar och tekniska direktören Arne Sundqvist kom på ett besök för en demonstration.

Nästa steg var att ta fram moduler FF-ar och lamp-förstärkare på s.k. printed cirquits (kretskort). Eftersom vi saknade fotoutrustning m.m. fick allt göras mycket primitivt. Första ff-modulen gjordes med hjälp av en pappmall där lödöarna stansades ut och ledarna skars ut med kniv. Dörefter ströpplades mönstret med täckfärg på kopparfolien på laminatet. Arne Tolvgård på kemilabb hjälpte sen till att etsa bort omålad koppar genom att vippa järntrekloridlösning på kretskortet. Täckfärgen torkades bort och man borrade hål för komponenterna som sen löddes fast. Kretsarna med 8 kontaktytor som passade till en Engelsk kontakt som tyvärr visade sig inte kunna levereras på lång tid. Vår Tusenkonstnär Josef Svedberg tog fram ett verktyg och egna kontakter av vävbakelit med fjädrar av fosforbrons handtillverkade på experimentverkstaden. Så småningom växte en demonstrationsmodell fram med två kodskivor där man kunde ställa in 32 lägen (dvs. 5 bitar binärt) på vardera skivan och presentera värdet i decimal form på en lamptablå.

Avsikten med detta arbete var att kunna visa våra blivande militära kunder att vi behärskade den nya digitaltekniken. Detta resulterade i att vi kunde gå vidare och utveckla större kretskort med riktiga kontakter och bygga en mer avancerad demoenhet (12-biten) med sändare och mottagare. Där kunde man demonstrera hur data (pulser i serie i form av ettor och nollor) sändes över telefontråd. Försvaret var bl.a. intresserade av att kunna överföra måldata som mättes i spaningsstationer till eldledning på luftvärnet.

Företaget satsade stort på den nya tekniken och sektionen och avdelningen /växte/ snabbt under 1957 och framåt.

Modellen av den s.k. "5-biten" följde mig som väggdekoration monterad på en träskiva tills jag gick i pension. Den överlämnades med varm hand till Erik Åhman och hans samlingar.

2005-11-06

Webbansvarigs kommentarer:
- Calle Vedin skriver om Göran Wallin
- Göran Wallin träffar repr. från IT-ceum
- Mer om Svenska Flygvapnets Styrdatasystem
  (Modellen av "5-biten" finns här i bild)