Vem uppfann rullbollen? Vem uppfann datormusen? Patent?
Då och då kommer denna fråga upp i media. Den verkar aldrig få något bra
svar, vissa säger att det är Håkan Lantz som uppfann musen? Vi som kommer
från SRT-Stansaab vill naturligtvis hävda att SM Eriksson uppfunnit
rullbollen. Datormusen är ju inget annat än en upp-och-nedvänd rullboll!
SM Eriksson säger:
"Till saken hör att jag fick Sv.
patent nr 184579 den 3/2-59. Detta patent har tydligen hindrat andra som
säger sig ha uppfunnit "datormusen" från att få
patent på den.
Vid ett sammanträffande för några år sedan med Ove Hallén, då på Telemuseum,
överlämnade jag på hans önskemål prototypen till
Rullbollen, som sedan kom att återfinnas i alla operationsbord i våra
centraler. På H:s begäran beskrev jag tillblivelsen av Rullbollen."
Klicka här för att läsa Rullbollens förhistoria/tillblivelse
Mer information om rullbollen
och patentet
1999 skrev Erik Åhman lite om
rullbollen och dess patent
För att se patentet direkt, klicka här.
(pdf 40 K)
|
|
|
Rullbollens förhistoria
(Författare SM Eriksson, April 2001)
Lite om analog- kontra digitalteknik |
Stig Martin Eriksson |
Fram till 2:a världskriget var alla elektroniska räknemaskiner av vad vi nu
kallar analog typ. De byggdes upp av integrerande eller summerande
operationsförstärkare, ibland kompletterade med servosystem, där
informationen representerades av den vridningsvinkel en resolver (ungefär =
en vridbar 2-fas transformator) givits. Så såg t.ex. dåtidens styrsystem för
luftvärnskanoner ut. Snabbheten och precisionen på dessa räknemaskiner var
dålig/otillräcklig.
Under kriget vidareutvecklades och förfinades en ny typ av räknemaskiner
baserad på vad vi nu kallar digitalteknik, där alla behandlade storheter
representeras av binära siffror (1-or och 0-or) Genom att använda många
siffror fick man fram önskad noggrannhet, kretsar baserade på elektronrör
gav snabbhet. Dessa räknemaskiners problem förblev länge bristen på stora
och snabba minnesenheter samt radiorörens låga tillförlitlighet. Till
Sverige kom den nya tekniken i krigets slutskede och ett antal
räkneapparater, då kallade matematikmaskiner, mest omtalad BESK, såg dagens
ljus.
SRT kontaktades av Försvaret
Detta var bakgrunden då vi på firman Standard Radio och Telefon AB, SRT,
omkring 1955 kontaktades av Försvaret, först Armeförvaltningens Radarbyrå
och snart därefter av Flygförvaltningens motsvarande byrå för utveckling av
apparatur för överföring av styrdata till luftvärnskanoner resp.
jaktflygplan. Intressenterna hade tänkt sig en teknik baserad på analog
teknik.
Vi lämnade in ett förslag baserat på överföring i form av binära siffror med
användande av en pulskodmodulerad bärfrekvenssignal, en teknik numera kallad
(digital) datalänk . Vid mottagaränden skulle sedan datasignalen omvandlas
till den av beställaren önskade analoga formen. som kunde vara en
växelströmssignal (400 Hz) eller ett kommando t.ex. en tänd glödlampa.
Hos beställaren fanns en stor tveksamhet till vårt förslag, lösningen blev
att vi fick i uppdrag att demonstrera teknikens lämplighet genom en
försöksmodell där datainformationen skulle överföras i form av en 5-siffrig
binärkod. Detta svarar mot siffror i en talserie 0-32 i vårt vanliga
decimalsystem.
Experimentet slog väl ut och vi fick nu en beställning av en
datalänkprototyp, där datasignalen skulle vara i form av en binärkod med en
ordlängd av 12 bitar, svarande mot 0-4096 i decimalform.. Översatt i
noggrannhet, ca ¼ promille. Kundens användningsområde för datalänken var
överföring av måldata från en radaranläggnings bildskärm, PPI, till ett 40
mm luftvärnsbatteri beläget på ett avstånd av ca 1 km från radarplatsen.
Det är här som den s.k. Rullbollen kommer in i bilden
PPI och radarmål
På PPI:et skulle radarmålet markeras med en symbol i form av en cirkel, som
operatören lade över ett radareko. Det var denna symbols koordinater som
datalänken skulle överföra. Rullbollens uppgift var att generera dessa
siffror för datalänken och samtidigt förse PPI:et med en för detta lämplig
signal för att symbolen på bildskärmen skulle kunna manövreras av en
operatör .Till saken hör att vid radarskärmen( PPI:et) fanns 4 operatörer
med var sin rullboll.
Vid den här tiden
fanns rullbollar, där informationen togs ut via 2 st rundgående
potentiometrar, som via små trissor gnom friktion drevs runt av rullbollen.
På så sätt fick man ut spänningar, en för vardera målkoordinaten. Det var
alltså en analog representation man fick av den önskade informationen.
Vårt problem var hur de 4 rullbollarnas information, i tur och ordning och i
snabb takt skulle ”släppas” fram till PPI:ets elektronik. Här stöter man på
den analoga teknikens problem. Hur skiftar man snabbt de 4 rullbollarnas
information utan att förlora i noggrannhet? Dessutom krävde ju datalänken
”digital” information.
Lösningen av problemet var en rullboll, som direkt kunde ge digital
information. En sådan skulle passa datalänken och skulle lätt, utan förlust
av noggrannhet, tas omhand av PPI:ets elektronik, där sedan en enda
omvandlingsenhet för alla rullbollarna kunde ge den analoga information som
den interna elektroniken i PPI:et krävde.
Digitala givare
Så föddes tanken på att göra en rullboll, där potentiometrarna byttes ut mot
digitala givare med utsignal i form av ett pulståg, som enkelt lät sig
anpassas för både datalänken och elektronikkretsarna i PPI:et.
I fortsättningen kom rullbollen att bli det viktigaste redskapet för
inmatning av information till den av SRT utvecklade realtidsarbetande datorn
Censor, som nu återfinns i stridslednings- och lufttrafiksystem i flera
Europeiska länder.
Epilog
Trots att rullbollen kom att användas av konkurrenter i vår bransch gjorde
SRT aldrig något försök ”att slå mynt” av det erhållna patentet. Rullbollens
”patenttid” gick ut 1979. Numera återfinns rullbollen i upp-och nedvänt
skick och kallas ”Datamus”.
/Stig
|
