|
En tillbakablick av Bertil Palmgren, som berättar om händelser under epoken SRT - Stansaab - Datasaab. |
|
| Avsnitt 1 -
Transistor-bekantskap år
1955. |
Transistor-bekantskap år 1955. Under värnpliktstiden på Skeppsholmens Örlogsvarv, fick jag god kontakt med en tjänsteman som ansvarade för minteknikerutbildning. I slutet av utbildningstiden samtalade vi om teknisk utveckling i allmänhet. Han sa, om jag var i din ålder skulle jag börja inom kärnkraftindustrin. Varför, frågade jag. Jo den är alldeles ny. Idag finns det endast ett fåtal som vet hur man bygger kärnkraftverk. Efter några år har man fått kunskap och erfarenhet. Man kan då lätt få ett bra, välbetalt chefsjobb. Och så får man vara med om att bestämma. Nobelpriset i fysik år 1956 utdelades till W Shockley, J Bardeen och W H Brattain alla från USA. I en vecka under värnpliktsutbildningen läste jag en bok av dessa tre herrar. De hade uppfunnit en ny komponent som de kallade Transfer Resistor, som blev Tran(sfer Re)sistor, Transistor . Minbyrån ville veta om transistoriserade förstärkare kunde göras för frekvensområdet 0,001 till 10 Hz. Min slutsats efter läsveckan, frekvensområdet kräver en likströmsförstärkare. Germaniumtransistorers parametrar ändras kraftigt med omgivningstemperatur. Neutralisering av parametrars temperaturdrift är svårt att genomföra, men ej omöjligt. Rekommendation, vänta tills kiseltransistorer börjar tillverkas. Fem år senare gjorde jag en repövning på samma ställe. Då fick jag veta, att efter min rekommendation, hade en ingenjör fått uppdraget, att med mikrofontransformatorer, 500 mF tantalyter, pris 250 kr st., germaniumtransistorer och andra passiva komponenter, konstruera en förstärkare för frekvensområdet. Han berättade för mig. När ett fönster öppnades i rummet bredvid, reagerade förstärkaren på draget genom dörrnyckelhålet. En så temperaturkänslig termometer hade han ej sett förut. Femton år senare fanns likströmsförstärkaren, gjord med integrerad operationsförstärkare. Jag ansåg det var säkrare att vara aktiv inom radio eller svagström än att riskera bli radioaktiv inom kärnkraftverksamhet. När värnplikttjänsten var slut, ansökte jag samtidigt arbete hos Televerket och LM Ericsson. LM Ericsson hörde av sig först, Televerket tre veckor senare. Man med vit labbrock.
Smuts på reläkontakter var fördärvligt. Arbetande män och kvinnor i vitt var garantin för renlighet vid utveckling och leverans av telefonstationer. Vit labbrock symboliserar renlighet. Besökande kunder får intrycket att LME månar om telefonstationers driftsäkerhet. En fördel med rockarna var att de skyddade egna kläder från hartzstänk från trådlödtenn. Kvarts transistorer. Min arbetsplats hos LME var på komponent-labbet, där bl a transistorer utvärderades. Komponent-labbet fick i uppdrag att undersöka egenskaper och kvaliteten hos ett parti på 25 st. transistorer, tillverkade i Frankrike. Mätningar gav helt förbryllande resultat. Vi skämtade om att de möjligen kunde vara en biprodukt från vintillverkningen. Transistorn var inkapslat i ett svartmålat glasrör, med rundad topp och i motsatt ända tre anslutningstrådar insmälta i glaset. Glasröret krossades. Innehållet var en liten sten av kvarts ( kisel dioxid ) omlindad med anslutningstrådarna. Sten och trådar omgavs med silikonfett. Ett rent bedrägeri. Efterforskningar i Frankrike visade att företaget som bestod av tre personer, en maskin för tillverkning av ”transistorerna” och en offsetmaskin för tryckning av datablad. De åkte runt i Frankrike från ort till ort. När det började osa hett, transporterades maskinerna till nästa ort för etablering. De hamnade så småningom på rätt plats, i fängelset för bedrägeri. LME började tillverka egna transistorer med beteckning 2N525 för eget bruk. Den person som visade mig de franska transistorena, visade mig senare två stycken förgyllda transistorer som han skulle testa. Transistorerna kostade 2500 kr styck ! De kom från den första tillverkningen av kisel-transistorer. Tidig 60-tals hoppjerka? Efter tre år och 20 dagar slutade jag hos LME och började på Sweda Kassaregister och därefter på Hugin Kassaregister. Företagens helmekaniska kassaapparater skulle förses med elektronik. Med hjälp av elektronik skulle man snabbt få statistik på sålda varor. Före soluppgången nästa dag skall besked lämnas om föregående dags inkomster av försäljning i varuhus och/eller landsomfattande varuhuskedja. Hugin sålde tipskupong granskningsmaskiner till Tipstjänst. Både Sweda och Hugin har försvunnit från företagslandskapet. Men deras idéer är idag i full funktion i butiker och varuhus. I en dagstidningen av år 1962, såg jag att Standard Radio och Telefon AB, ITT behövde ingenjörer för utveckling av datorsystem för Stril 60 och Rgc:er. Ansökningshandlingar sändes iväg.
Klicka här för nästa avsnitt. |
