Den ärorika revolutionen 1956

Gunnar Wedell
2001-12-13 

Det hela tilldrog sig vid KTH, där jag vid den aktuella tidpunkten hade förmånen att kompetensutveckla mig. En stor del av de kompetenshöjande aktiviteterna utförde jag i min egenskap av klubbmästare för E-sektionen. Kompetens i vad då? Det skulle du vilja veta, va?

Hur som helst, som alla med anknytning till KTH känner till, förelåg, åtminstone förr, stor rivalitet mellan Emil på Chalmers och Osquar på KTH. Emil kråmade sig i tid och otid i sin fula kårmössa, som en studentmössa försedd med tofs att lägga på axeln. Emil ville tråka Osquar och lät därför förfärdiga en mössa i svart sammet modell engelsk "sixpencare" som överlämnades i samband med en kårbal med uttalandet att det var en för Qsquar passande kårmössemodell. Meningen var, att Osquar (även Osqulda, förstås) skulle inse, att detta innebar en svår förolämpning.

Det gjorde Osquar också. Frågan var hur man skulle ta loven av förolämpningen. Efter hetsig debatt kom man fram till, att det bästa var att med glädje och tacksamhet acceptera Emils förslag och anta sammetskepsen som kårmössa för studentkåren på KTH. Emil grämde sig svårligen över detta beslut, ingen ilska alls från vår sida!

Alla som sett en "sixpencare" (originalet görs i skinn, inte sammet) vet, att högst uppe på kullen sitter en knapp. Det bestämdes, att de olika sektionerna skulle ha olika färger på knappen och kårstyrelsen under ledning av dess ordförande Sigvard Bahrke tilldelade E-sektionen vit knappfärg. Protesterna från E-sektionen blev våldsamma. Vit färg! Nej, gul skulle det vara, dels för att de nyintagna teknologerna varje höst sedan evärdliga tider tilldelades ett gult nollemärke att bäras väl synligt tills de genomgått nollningen, dels därför att elektronerna, som bekant, är gula till färgen. Det blev i stället kemisterna, som fick bli gula.

Missnöjet i E-teknologleden jäste, stämningen blev hotfull. Då föreslog jag vid ett sektionsmöte, att vi skulle göra revolution. Förslaget antogs med stor entusiasm (enhälligt förstås) och en revolutionsledning utsågs. Revolutionsgeneral blev teknologen Anders J Thor, i ledningen ingick han tillsammans med sektionens sekreterare Ingemar Ringström samt jag.

Revolutionen genomfördes i samband med den vårlunch, som årligen intogs sista april. Innan lunchen tågade vi E-teknologer en vända över Öfre Östermalm bärande plakat med slagkraftiga sentenser på. Jag hade bett den synnerligen musikaliske E-teknologen Ulf Lindwall att fixa en revolutionsorkester, vilket han raskt ordnade. Själv spelade han normalt piano, men med hänsyn till situationens allvar införskaffade han en bastuba som han genast lärde sig hantera. Ett flertal blåsinstrument ingick i orkestern. (De som spelade blev så bitna av musicerandet att de fortsatte efter revolutionen, det blev Promenadorkestern.)

Under tågandet på Östermalm framförde orkestern marschen Carolus Rex, dvs det stycke som man på den tiden rev av vid Riksdagens högtidliga öppnande. Det var rörande att se äldre gentlemän stanna upp i gathörnen och ta av sig hattar och mössor vid åhörandet av detta traditionstyngda musikstycke.

Under vårlunchen hade vi ordnat det så, att samtliga E-Osquar skulle sitta samlade. När vårätandet (och drickandet) startade, var samtliga dessa platser tomma. Då satte vi igång med att bränna av ett stort antal smällare runt om kårhustet Nymble, även på ett stort antal ställen inomhus. Det blev ett djävla liv. Sedan stormade vi in i matsalen upphävande kraftiga revolutionsmässiga vrål.

Jag hade vidtalat Uno Stenholm, som då var en mycket känd radioröst, han läste nyheterna, att komma upp till kåren för att tala in en extra nyhetssändning, som sektionsordföranden Olle Jacobsson och jag hade skrivit. Nyhetsuppläsningen sändes ut över matsalens kromosomhögtalarsystem (byggt av Tryggve Svensson - en formidabel anläggning, ni skulle ha hört när han satte på en skiva med ljud från sågklingor eller åskväder, då gällde det att hålla i maten så att tryckvågen inte rensade tallrikarna).

Nyhetssändningen löd:

"Meddelande har just ingått om att undantagstillstånd och ståndsrätt införts på Öfre Östermalm. En revolutionsjunta har idag övertagit makten på Nymble Corps och avsatt den gamla kårstyrelsen. De revolutionära har besatt samtliga radiostationer i trakten.Några ytterligare meddelanden har ännu inte ingått."

Därefter höll sektionsordföranden Olle Jacobsson ett revolutionstal i vilket meddelades, att kårordföranden Bahrke avsatts varefter han hängdes i sin frånvaro. Efter hängningen avslutades revolutionstalet med följande sentens:

"När nu frihetens timme äntligen slagit, kan vi gemensamt gå ut i den härliga vårsolens glans under den eggande parollen: frihet, jämlikhet och faderskap!"

Därpå följde en ny extra nyhetsutsändning med följande innehåll.

"Från revolutionen på Nymble Corps meddelas just nu, att de revolutionära har makten helt i sin hand. I sin frånvaro har den förutvarande knoppdiktatorn avrättats. Juntan har proklamerat att ny tideräkning införts från och med avrättningen. Lugn råder åter i de berörda områdena."

Den nya tideräkningen infördes inom E-sektionen, alla protokoll o dyl från sektionsmötena daterades enligt den nya tideräkningen. Det fortsatte man med i många år, kanske fortfarande, vad vet jag?

Som sagt, Uno Stenholm kom alltså villigt upp till kårhuset för att läsa in de nyhetsutsändningar vi skrivit. Det förmodade vi att han skulle göra gratis, vi var ju fattiga studenter. När det hela var klart, frågade jag mer för att vara artig, om han ville ha någon ersättning. Jodå, femtio kronor kostade det, rätt mycket pengar för oss på den tiden (jag hade ett studielån på 500 kr per månad, hade alla behov tillfredsställda och det blev pengar över).

Under över alla under, vi lyckades med gemensamma ansträngningar få ihop beloppet och betala Stenholm. Efteråt gjorde vi en insamling bland E-Osquar för att täcka vårt utlägg. Det gick över förväntan. Vi fick in så mycket pengar ett det också räckte till förlustelse på lokal för oss som stått i ledningen för den ärorika revolutionen år noll enligt den nya tideräkningen.

Tänk vad nyttigt det var att bli kompetensutvecklad på KTH! (Jag gjorde annat också, som befrämjade E-Osquars liv under ett antal år efter det att KTH ansåg mig tillräckligt kompetensutvecklad. Jag instiftade sålunda ett amiralitet vars första amiral beträdde sin post 1957, men det är en annan historia.)

Lidingö 2001-12-13

Gunnar Wedell