Ann-Karin Gyllfors

VIKTIGAST AV ALLT – DIN HÄLSA

Vi har haft turen att ha inbyggd företagshälsovård i vårt företag i Stockholm med en helt underbar sjuksyster. Jag syftar ju då förstås på  vår egen syster Ann-Karin. Jag träffade henne för att höra henne berätta hur det känns och hur hon haft det under alla år på vårt företag, hur det började och hur det känns att gå i pension.

Kortfakta Namn: Ann-Karin Gyllfors. Familj: Maken Anders, 3 vuxna barn och 3 barnbarn. Favoritmat: Lax i alla former. Favoritdryck: Vatten. Bor: I Solna. Född: I Jönköping, kom till Stockholm 1955 för att utbilda sig till sjuksköterska.

När började du på ICL?
Jag började 1 september 1976 på Stansaab (som företaget hette då) i Barkarby. Anledningen till detta var att Stansaab fick sin största order, ett lufttrafiksystem för Moskva, ordervärde ca 320 miljoner kronor vilket resulterade i nyanställningar. Då beslutades att en sjuksköterska skulle anställas på halvtid och viss läkartid. Redan i januari 1977 anställdes ytterligare en sjuksköterska och vi arbetade då båda 50% och läkartiden utökades även den till 50%. Behovet av sjuk- och hälsovård ökade och i början av 80-talet hade vi utökat personalstyrkan med sekreterare, sjukgymnast och skyddsingenjör. Alltså 6 anställda inom företagshälsovården som sedan bestod fram till –93. Då fattade företaget beslut om att hela företagshälsovården skulle läggas ned och företaget skulle anslutas till en privat företagshälsovård. Dock ändrades planen och jag blev kvar på 80% och Hans Selander som läkarkonsult några timmar i veckan.

Roligaste minnet.
Det var när vi fick flytta in i nya lokaler på Gullfossgatan här i Kista 1988. Lokalerna var stora med bl a konferens- och utbildningsrum. Vi hade också en välutrustad träningslokal som sjukgymnasten använde vid behandlingar och där också de anställda kunde träna själva efter instruktioner. Vi hade även under några år externa företag anslutna till vår företagshälsovård. Bl a det då nystartade företaget Microsoft. Vi hade på företagshälsovården ett mycket gott samarbete och var ett bra sammansvetsat gäng som fortfarande träffas regelbundet flera gånger/år. Kurserna i Hjärt- och lungräddning är också mycket roliga minnen.

Starkaste minnet.
När vi lade ner fabriken i Barkarby 1987 (ca 2000 anställda) och produktionen skulle flyttas till Blekinge. Cirka 800 personer blev uppsagda eller fick avtalspension. Efter denna tillkännagivelse inleddes ett intensivt samarbete och jag menar verkligen samarbete i ordets rätta bemärkelse mellan Företaget, SIF, Metall, Länsarbetsnämnden och Försäkringskassan. När vi hade fullgjort vårt uppdrag efter ca 1 år hade så gott som alla fått ett nytt arbete.

Hur länge har du jobbat med sjuk/friskvårdsfrågor och hur kom det sig att du slank in på detta område?
Jag ville egentligen bli lärare men kom inte in på seminariet och på den tiden var det nästan bara två yrken som gällde för flickor, lärarinna eller sjuksköterska så valet blev enkelt. Jag blev sjuksköterska istället och det har jag verkligen inte ångrat. Jag specialutbildade mig till akutmottagningssköterska för jag ville vara där det hände saker. Jag arbetade på Sabbatsberg akutmottagning i flera år men efter att ha varit hemma med barnen tog jag ett vikariat på Philips som företagssköterska och upptäckte hur bra jag trivdes med det. Just när det skulle avslutas annonserade Stansaab efter en sjuksköterska med akutmottagning som specialité. Jag sökte och fick jobbet och där gick min dröm i uppfyllelse.

Har du varit delaktig i några speciella friskvårdsprojekt som du tyckt varit intressanta och roliga?
Det senaste är ”Viktväktarna på jobbet”. Innan dess har jag haft rökavvänjningsgrupper, varit med och organiserat lunchpromenader samt tjejtrampet. När företaget införde en rökfri arbetsmiljö kändes det mycket bra. Många anställda hade innan dess besvärats av röklukten och sökt oss för detta.

Är det något/några projekt som du skulle velat genomföra?
Jag skulle önska att det blivit en fortsättning på de organiserade lunchpromenaderna för att få de anställda att uppleva det som ett behov.

Några tankar och idéer om hälso/friskvård i allmänhet och företagshälsovård i synnerhet, t ex vad man kan och bör göra på företag, kanske något om vad andra företag gör?
Hälsa är ju både fysiskt och psykiskt välbefinnande. Alla har vi ett behov av att ”bli sedda”, att få stöd och uppmuntran av arbetskamrater och chefer. Jag tror att det är värdefullt att avdelningarna fikar eller lunchar ihop då och då och pratar om annat än jobb för en stund. Så är det redan på många håll. Gemensamma aktiviteter i gruppen eller med hela arbetsplatsens/avdelningens medarbetare tror jag främjar samhörigheten.

Dina bästa hälsotips, kanske några ”huskurer” o d?
Måttlighet är bäst i så gott som alla hänseenden. Motion, t ex regelbundna promenader i snabb takt 2 –3 ggr i veckan påverkar oss både psykiskt och fysiskt och vi får ett bättre välbefinnande.

Vad kommer du att sakna?
Alla som jag lärt känna under åren. Ni är ju inte bara mina patienter utan också mina arbetskamrater. Alla förtroenden jag fått, både glädje och sorg. Att få vara mitt i arbetslivet och vara delaktig i det.

Vad kommer du att göra nu?
Efter 45 år lära känna Stockholm lite bättre, cykla omkring och utforska mer. Ägna mer tid tillsammans med familjen. Vi ska bygga till vårt fritidshus och vara där mer, jag tycker mycket om att odla och pyssla i trädgården så nu får jag lite mer tid för det. Jag är även aktiv i Tensta-kyrkan där jag jobbar ideellt bl a som husmor och det kommer jag att fortsätta med.

Några tankar att dela med dig till din efterträdare?
Jag vill poängtera hur viktigt det är att vara ute på företaget och lära känna personalen i deras arbetssituation för då får man de anställdas förtroende.

Till sist, några tankar inför pensionen.
Jag fick vara med och bygga upp den inbyggda företagshälsovården på detta företag och nu får jag vara med om att lägga ned den. Det är naturligtvis många starka känslor när jag nu går i pension. Jag är glad åt min tid här men ser fram mot pensionen med stor glädje och spänning. Nya utmaningar väntar säkert.

Monica Nilsson