Rune Winter: Även jag har haft segelbåtar

Boken Medvind

Jag såg att Calle hade läst en bok ”Medvind” av Bo Malmros. Den måste jag införskaffa! Även jag har haft segelbåtar och varit med om äventyr, dock i synnerligen diminutiv skala jämfört med Bo Malmros upplevelser.

Min första segelbåt var en Crescent, en jolle med centerbord liknande Askeladden, men något större. Vi har vårt sommarställe på Färingsö med en liten hamn vid Långtarmen i Mälaren.

De första seglatserna skedde när det var mycket svag vind. En snurra på 1 hk hjälpte mig hem när det blev helt stiltje.

Nåväl, vi brukade segla tvärsöver Långtarmen till Munsö, där man hade höga sanddyner, numera utgrävda och borttranporterade av Jehanders. Dessa dyner gav lä, och stranden lämpade sig väl för bad.
En solig och varm sommardag åkte min fru Marian och jag över till Munsösidan med en korg med fika, kamera och badgrejor. Vi hade en härlig dag, men på eftermiddagen började det blåsa upp ganska ordentligt.

Nu tänkte jag att vi inte skulle fega och åka tillbaks med snurran. Nej minsann, nu skulle vi SEGLA över.
Nu fick jag min första lärdom i hur man skulle segla, eller rättare sagt hur man INTE skulle göra! Det var lä och kav lugnt närmast Munsö, då sanddynerna tog emot vinden. Detta skulle jag utnyttja tyckte jag. Man kunde ju i lugn och ro hissa seglen där i lä, så var det gjort när man kom ut i Långtarmen. (Misstag nummer ett). Jag var i min nervositet slarvig med skoten. (Misstag nummer två).

Nåväl, så drev vi ut och den kraftiga vinden fick plötsligt tag i seglen rakt från sidan. Ingen styrfart så jag kunde gå upp i vind. Storskotet hade trasslat in sig på grund av mitt slarv, så det gick inte att släppa ut bommen.

Resultatet blev kantring. Båten gick runt med hissade segel lodrätt ned i vattnet. Vi hamnade i sjön och båten gick inte att vända, centerbordet hade ramlat in så det fanns inget att bända tillbaka båten med. Dessutom bromsade ju seglen.

Nå, vi hade tur. Dels var det varmt i vattnet, dels kom en motorbåt och bogserade in oss till stranden. Ytterligare en turlig omständighet var att Munsöns stränder var tvärdjupa, så vi kom ända in till land med vår upp och nervända farkost, där vi fick hjälp med att vända den på rätt köl och reva de blöta seglen samt ösa ur vattnet ur båten. Gissa om jag skämdes! Snurran som varit under vatten gick igång efter några hostningar. Jag behöver väl inte säga att vi körde för motor tillbaka.

En kamera har sin sista vila på Långtarmens botten. Nå jag lärde mig snart att segla, och en rolig upplevelse var en gång när jag seglade med läns i Långtarmen med kraftig vind i häcken. Båten gick upp i planing och det blev en ordentlig skjuts!

Båt nummer två blev en Stortriss. Jag minns när vi hämtade båten i Upplands Väsby för hemsegling till hemmahamnen. Båten kändes som ett slagskepp jämfört med vår segeljolle! Inga missöden längre. F.ö. är Stortrissen, konstruerad av Pelle Pettersson, en mycket lämplig nybörjarbåt då den i princip har allt väsentligt som en stor segelbåt har, men naturligtvis i mindre skala.

Båt nummer tre blev en IF-båt, en utmärkt segelbåt! Nu skulle vi ut på det stora havet. Vi skulle minsann segla genom Södertälje kanal till Trosa. Jag minns att jag inte sov en blund natten innan med tanke på slussningen som skulle ske vid Södertälje. man hade ju hört alla skräckhistorier om slussningar! Det blev en antklimax, höjdskillnaden var knappt en decimeter i slussen.

Ja ”Iffen” hade vi många år, med många trevliga seglingar till både naturhamnar och andra hamnar.

Livet är att segla!

/Rune Winter
2013-07-13