Ett sommarminne från 2014: När John Wijk fick besök

Aina Ståhle berättar:

Ett sommarminne från 2014: När John Wijk fick besök

Kommer ni ihåg midsommar 2014? Det var 10 – 15 grader och ganska så tomt på Östersjöns badstränder. Men så småningom blev det bättre och drygt två veckor senare, den 9 juli på eftermiddagen, körde vi in i Karlskrona i gassande solsken.

Vi – det var Olev och jag och Olevs studentkamrat Magnus. Magnus och Olev hade en ungdomsdröm: att resa runt hela Östersjön så nära stranden som möjligt. Och nu hade vi gjort första etappen av den resan. Vi togs emot av John som guidat oss via mobilen de sista kilometerna in mot centrala Karlskrona. Där är det svårt att hitta P-plats, men John hade ett hemligt ställe bakom ett högt rött plank och där kunde vi stå gratis under vårt besök.

John hade bokat rum åt oss på STF:s vandrarhems filial, som är ett f.d. hotell. Vi ställde in vårt pick och pack där och sen bar det av på sightseeing i Johns bil. Vi började med det viktigaste, Stumholmen och trakten kring Karlskronavarvet. Det omtalade Sjöfartsmuseet hann vi inte med den här gången (en bra anledning till att komma tillbaka på ett nytt besök).

På Stumholmen beundrade vi raden av kanoner på Bastionen och njöt av utsikten över havet. Nästa sevärdhet var den fina Amiralitetskyrkan från 1685, byggd i trä och vackert rödmålad. Den ligger nära kanonerna men på huvudön, Trossön. Tanken var tidigt att ersätta den med en riktigt pampig stenkyrka, men det gick inte att få fram tillräckligt mycket pengar. Utanför kyrkan står den välkända fattigbössan Gubben Rosenbom.

Gubben Rosenbom har funnits på riktigt och hette Mats Hindiksson Rosenbom. Han lär, enligt släktforskare, härstamma från Åland och var en av de första som bosatte sig i den nya staden Karlskrona. Det finns en historia om hur fattigbössan kom till. Nyårsafton 1717 sägs Rosenbom ha varit ute och tiggt allmosor hos stadens borgare. På många ställen fick han en sup och han blev allt mer berusad. När han kom till kapten Lagerbielke tappade han sin hatt när han skulle buga sig och tacka. Det tyckte Lagerbielke var lustigt och sade: "Vill man ha tack av Rosenbom får man allt själv lyfta på hans hatt".

Rosenbom tyckte det var en lustig ramsa och upprepade den när han kom till nästa hus. Där bodde bildhuggaren Kolbe och han tyckte inte alls att ramsan var lustig utan slog till Rosenbom och kastade ut honom i en snödriva. Efter en liten stund fick Kolbe dåligt samvete och gick ut för att leta upp Rosenbom. Rosenbom blev rädd för Kolbe och gömde sig vid Amiralitetskyrkan. Dagen efter hittades Rosenbom ihjälfrusen intill kyrkväggen. Kolbe lär sedan ha skapat fattigbössan. Nuförtiden drar Rosenbom in ungefär 50 - 60 000 kr om året (2010). Kyrkan tar hand om pengarna och ger till behövande.

Sedan förflyttade vi oss några kvarter västerut, mot varvet, och John berättade om sina unga år där. Han har jobbat som elektrikerlärling på varvet och gjort värnplikten på KA2 och Blekinge Kustartilleriförsvar, där han sedan anställdes som radartekniker och ingenjörsbiträde. 1957 åkte han till Stockholm och började på HTLS (Högre Tekniska Läroverket i Stockholm) och tog examen 1959. Första jobbet blev som provrumsingenjör på Standard Radio på Ulfsundavägen. Sedan gick vägen till Bällstahuset och vidare till Veddesta.
Därefter befordran till verkstadsingenjör, verkstadschef och fabrikschef. Pension 1990.

Vad gäller själva varvets historia finns massor att berätta, men det kanske kan bli ett eget epos. Det var Karl den XI som 1679 pekade ut platsen för örlogsbasen och varvet i Blekinge skärgård. Året därpå grundades staden Karlskrona formellt. Första fartyget sattes i sjön 1682.
I modern tid har Karlskronavarvet gått samman med Kockums och sedan 2014 ingår det i Saabkoncernen och heter Saab Kockums. Där konstrueras och byggs örlogsfartyg med avancerad stealthteknik.

Därefter blev det en halsbrytande bilfärd i högt tempo genom den allra äldsta delen av staden: Västerudden, Björkholmen och Saltö. Där var det smala gränder med tvära svängar och många backar och på Saltö låg också Johns barndomshem.
Vi såg många små låga välskötta hus som väl kan mäta sig med idyllerna i t.ex.Visby.

Så var vi nere vid fiskehamnen och där ligger Fisktorget och där finns en fin bronsskulptur som heter Fiskargumman. Den är gjord av en av stadens söner, Erik Höglund, som kanske är mest känd som glaskonstnär. Men när den kom på plats 1982 tyckte Karlskronaborna att det var en riktig skandal. Det där var ju ingen fiskargumma utan en ung vacker flicka!

Vi för vår del blev mest imponerade av det fantastiska detaljarbetet i alla fiskarna, bordet, rensbrädan och korgen.

Rundturen avslutades sedan uppe på Bryggarberget där det ligger en vattenreservoar och ett litet öppet ”lusthus” med en vimpel på stång på koppartaket och där man har en strålande utsikt.

På kvällen var det samling hemma hos John. Där drack vi sprudel

och blev trakterade med många berättelser och en och annan limerick. Sedan promenerade vi genom staden ner till gästhamnen där vi åt middag på Sjörök, en av fiskrestaurangerna.

Det blev en fantastiskt fin kväll med utsökt mat och gott vin. Som pricken över i denna händelserika dag blev det kaffe och litet whisky hemma hos John. Han tyckte vi var klena whiskydrickare, men med tanke på nästa dags långa biletapp kände vi oss tvungna att ta det litet lugnt.

På morgonen nästa dag vankades det en magnifik frukostbuffé hos John och vi kände oss väl rustade för färden när vi rullade ut ur staden vid 10-tiden.

Tack John, du gav oss ett härligt sommarminne att ta med från Karlskrona i juli 2014!

/Aina Ståhle
2016-08-16