Rune Nilsson: Min historia

Min historia

1965 Det började på SAAB i Linköping 1965 då jag anställdes på hållfasthetsavdelningen. För att räkna på Viggens vingar. 1968 dök det upp en internannons där Datasaab sökte tekniker. Jag ringde upp Jan Thorslund och berättade att jag hade fel utbildning för jobbet men lovade att läsa in elläran och att han inte skulle behöva ångra sig. Han svarade med att det var en ovanlig ansökan, men jag fick jobbet.

Det började med att jag sydde minne med nål och tråd. 1 genom kärnan 0 utanför. Helt otroligt idag.

Kärnminne

Så småningom beställde staten Centrala personregistret med ett massminne som skulle täcka Sveriges minnesbehov för all framtid. Det blev jag projektledare för. Det rymde 400 MBYTE fullt utbyggt och står idag på tekniska museet i Linköping.

Massminne 400 MBYTE
(bild från Datasaabs Vänner www.datasaab.se)

Hela projektet stoppades i en omröstning i Riksdagen. Så småningom kom vanligare skivminnen och jag svarade personligen för teknisk assistans i Norden. Detta pågick till hösten 74 då Gun, jag och våra två flickor flyttade till Tyresö och Gun fick en lärartjänst i Haninge. Jag blev servicechef för Stockholm och Norrland.

1976

Det måste ha varit runt 1976 då vi på Datasaab Sverige fick uppdraget att installera uttagsautomater åt Sparbanken. Första automaten var i Falun och jag och den amerikanska representanten åkte för att övervaka installationen. Första kunden var en dam i vår nuvarande ålder som försiktigt gick fram och startade uttaget och ut kom 10 hundralappar som flög i luften. Hon plockade på marken och gick in på kontoret och sa att hon saknade en varpå banktjänstemannen lutar sig fram och säger men det ligger ju en i din väska. Då kastade kvinnan bankkortet rakt i huvet på bankkillen och sa att hon aldrig skulle besöka banken mer. Det dröjde ungefär tio minuter tills vi satt i ett krismöte med hela bankledningen.

1978

Sen slogs Stansaab och Datasaab ihop och jag fick ett telefonsamtal från min chef Per Nyrinder att jag skulle åka till Barkarby och ta över serviceavdelningen för Alfaskop. Jag gjorde så och möttes av en chef som stod med ryggen mot mig och pekade över axeln ”dom sitter därinne”. Där satt ca 30 tekniker utan att titta på mig, väldigt missnöjda, så småningom lyckades jag få ögonkontakt med Göran Sandqvist. Efter mötet bad jag att få prata med honom och frågade vem han ville ha till chef och han svarade Kåre Ericsson och efter ett möte och en middag blev det så. Det funkade utmärkt och alla blev nöjda.

1979

Jag tror det var 1979 som säljarna blev sura och lämnade Datasaab Sverige och då blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att bli säljare för Alfaskop. Jag fick ansvar för bank och försäkring. Så småningom tog jag med mig både Kåre och Göran över till sälj. Jag gjorde mitt livs affär med Folksam och skapade samtidigt Alfaskop 37.

Alfaskop 3700. Genom ny färgsättning och en skicklig marknadsföring
förlängdes livet på Alfaskop 3500.

Då blev jag utsedd till årets säljare och belönades med en fantastisk resa i 10 dagar till USA. Där lärde jag känna Åke Andersson och så kom frågan om jag kunde tänka mig att bli Area Sales Manager för Norden.

1982

1982 tog Ericsson över Alfaskopverksamheten och bildade EIS, där flera grenar från Ericsson också ingick.

1984

1984 blev jag produktmarknadschef för Alfaskop 41 och så var det tills Nokia tog över. Det var väl några episoder som är värda att nämna.

En var när Italien-VD:n la ordrar helt enligt plan och fick ut sin bonus vid årsskiftet. Han hade levererat till falska firmor med adresser till källare i Rom. Det var något att städa upp. Ett annat var när jag och en regionchef var i Holland och upptäckte att Holland/Tyskland-VD:n hade köpt ett flygplan som han själv flög och hade ett bord ständigt reserverat och tre lyxbilar, en åt frun och en åt ”sekreteraren” och en själv. Det samtalet hem till Claes Nordwall glömmer jag inte.

Efter att Nokia tog över gick det ett halvår, sen stod jag inte ut med att Nokianer kom in i rummet och sa” Jo ja träffa Kalle i baren i går och då bestämde vi att….”. Jag sa upp mig och sa vad jag tyckte till Pekka Böök.

Lars Nyberg, då Philips, senare VD för Telia

 
1990

... då ringde Pekka Böök och erbjöd ett år som konsult för att bevaka Nokias intressen i affären med ICL. Jag frågade då varför han vände sig till mig. Svaret blev: Du är den ende som sagt sanningen till mig. Åren på Philips gav mig insikt i vad en återförsäljare är och hur man hanterar det. Det är många intressen som skall vägas samman.

I samband med stängning av datadivisionen erbjöds jag av Lars Nyberg ett års konsultarvode för att på plats stänga Danmark. Ju fortare ju bättre så jag började med att på förmiddagen avskeda 40 man och behålla serviceavdelningen och sekreteraren. Hon hade tidigare avslöjat att VD:n hade myglat och försett sig med betald semestervistelse för sin familj och betald bil av reklamfirman. Jag åkte sen runt och drev in 4 milj i obetalda fakturor. Kunderna skyllde på icke fungerande system och jag erbjöd omedelbar hämtning varpå alla utom en bank betalade. Efter ett halvår i Köpenhamn ansåg Lars Nyberg att jag fullgjort mitt uppdrag.

Jag återvände då som konsult åt Nokia för att stötta ICL i övertagandet men chefen för ICL och jag hade ingen bra personkemi och jag gick på tomgång ett år.

Jag träffade sen Gündor Rentch, en bekant sen Datasaabtiden och han erbjöd att integrera in en övertagen Appleåterförsäljare som konsult och där var jag i ca ett år. Det jag minns var Gündors samtal varje morgon kl. 8:05 då vi gick igenom vad som hänt dagen före.

Jan Rudberg

Jag blev också inbjuden till vildsvinsjakt, i Nynäshamnstrakten, tillsammans med höga chefer från stora företag och där sköt jag mitt första och enda vildsvin. På kvällen efter en middag med rikligt med dricka kom en och skulle lämna tillbaka ett lånat gevär. Varpå Teliachefen stoppar i vad han trodde var blindpatroner och gör en blindavfyrning inne i hallen mot en klädstång med fullt av kläder och jag hoppade så högt som jag aldrig gjort förut. Som tur var blev ingen träffad men vilken chock.

När jag varit på Telia ett par år stötte jag ihop med Håkan Östling och Kjell-Åke Larsson, båda gamla datasaabare som också hade uppdrag på Telia. De frågade varför jag var ensamkonsult och erbjöd jobb på WM-data.

1994

Mitt första uppdrag var att starta upp en helpdesk i Bromölla, ett samarbete mellan Telia och WM-data lett av Hans Mellström. (M i WM-data). Det var första centrala helpdesken i Sverige. 1996 fick jag nästa uppdrag då Föreningsbanken och Sparbanken fusionerat och jag blev en av flera projektledare från WM-data som skulle integrera it-systemen. Tanken var att WM-data skulle ta över hela IT-sidan men det ändrades när det kom en ny VD på sparbanken.

Där var jag i sex år som heltidskonsult. Jag drev flera stora projekt, det första var ett nytt kortsystem med ca 100 programmerare involverade. Jobbet var utlagt på ett norskt företag och i ett krismöte sa jag att det föreföll vara ett företag utan muskler och vilja. Det tog skruv och sen gick projektet som på räls. Det fanns en person på banken vid namn Lars Strandberg. Han och jag hade ett bra samarbete och han gav mig tunga uppdrag, bl.a. ansvar för anpassning av systemen vid millennieskiftet och förberedelsen till euron. Lars var rolig, när han ringde på alla möjliga och omöjliga tider så öppnade han samtalet med ”Stör jag?”. Vad svarar då en konsult hyrd på heltid?

1989 köpte vi min släktgård i Sävsjö i Småland och jag jobbade som konsult till 2004 då jag tog pension och ägnade mig åt skogsbruk och fyra barnbarn.

/Rune Nilsson
2013-02-19