Från Facit till SRT, STANSAAB och Datasaab

Från Facit till SRT, STANSAAB och Datasaab Del 2 av 3. Del 1 Från Örebro till Standard Radio & Telefon AB finns här.   Facit 1964 – 1968 1964 rekryterade Åtvidabergs Industrier / Facit / flera utvecklingsingenjörer från SRT, bland andra Knut Pettersson och Evert Brehme. I augusti 1964 började också jag på Facit i Solna. På SRT sa kompisar att man fuskade för man ”tittade på facit”.

Lars Persson

Arbetsuppgifterna var en blandning av finmekanik och elektronik. Mitt första jobb var att delta i utvecklingen av en ersättare för Facit remsstans PE1500. Utvecklingen avbröts så småningom då utvecklingskostnaderna översteg kalkylen.

Facit hade ett utvecklings råd där bl.a. Professor Erik Stemme från Chalmers satt. Han presenterade ett roterande minnesmedium bestående av en rund magnetfolie utstansad ur ett 2-tums videoband. En prototyp togs fram och projektet las ner. Detta var förmodligen världens första floppy disk !

Det stora projektet på vårt lab var att ta fram en elektronisk kalkylator. Evert Brehme m.fl. jobbade med kalkylatorn och jag jobbade med en testutrustning för kalkylatorn som skulle användas i produktion. Kalkylatorprojektet las ner men min testare färdigställdes och skickades till Åtvidaberg.

Även på Facit förekom en del ”muntrationer”. En populär sak var att sätta ett motstånd i ett 220V uttag på labbänken. När man kom på morgonen och slog på spänningen tog det 30 sek och sen blev det en stor knall. En testserie på olika motstånd gav att 10 kiloohm 1/4 Watt Allen Bradley motstånd var optimalt med avseende på fördröjning och knall !

Så småningom förstod man vad det barkade hän med Facit när alla utvecklingsprojekt las ner så alla på vårt labb sa upp sig och Evert Brehme och jag började på SRT igen.

Skribenten på 60-talet

SRT 1968 -

”Sjuka Avdelningen”
Jag började på den ”sjuka avdelningen” dvs Patient Data System. Alla jobbade med stor entusiasm under Sven-Olov Petterssons ledning. PDS historia har många skrivit om så den lämnar jag därhän. Kommersiellt blev det dock mycket begränsade framgångar.

Julia OC
Nu började jag på Systemavdelningen hos Ingvar Andersson. Första jobbet blev att ta fram Leveranskontrollföreskrift LKF och leda leveranskontrollen för Julia OC till Jugoslaviska Flygvapnet. Projektledare var Torsten Hylén. Säljare var Börje Grängsjö.

Projektet var som alla projekt försenat så utveckling, ta fram LKF och testa pågick samtidigt både dag och natt. Vid ett tillfälle började Gösta Haraldsson och jag måndag morgon 0800 och slutade tisdag 1700 dvs 33h oavbrutet.

Tyvärr blev vi tvungna att avbryta leveranskontrollen för att åtgärda flera delar av programvaran. Speciellt gällde det målföljning och jaktstridsledning. Jaktstridsledningen gjordes för Jugoslaviens egentillverkade Orao /Örnen/

Orao i nuvarande Serbiens färger
 

Efter ett långt uppehåll återupptogs leveranskontrollen och systemet blev godkänt. Många på programvarusidan gjorde en stor insats -ingen nämnd och ingen glömd. Efter leveranskontrollen blev vi förärade Partisannålar som uppskattning. Partisannålar togs ursprungligen fram efter Andra Världskriget och gavs till partsaner som stridit mot nazisterna. En dramatisk händelse inträffade under den tiden var att Jugoslaviens Ambassadör blev mördad av Ustasja dvs kroatiska terrorister. Flygvapnets personal blev då hemkallade men återvände såsmåningom.

Ledare för kundens grupp var Överste Hinco Bodic´. Han berättade för mig att han besökt ryska ledningscentraler och då sett en kopia av RGC. Han hade besökt våra RGC så han sa sig vara säker på sin sak!

LFC Typ 2
I början av 70-talet påbörjade FV och FMV studier för att modernisera alla LFC typ 2. Jag blev under 1972 systemledare för ett alternativt förslag till presentationen. Nedanstående text har jag tagit från Bengt Myhrbergs beskrivning i Försvarets Historiska Telesamlingar.

Det hela var ett ganska infekterat ämne och enigheten inom FMV och FV var inte total om storbildslösningen. Vi hade flera anhängare på FMV bl.a. Överingenjör Olof Hörberg.

LFC typ 2 OP-rum
 

Marina system
Vi gjorde ett antal budgetofferter på system för ett planerat Minjaktfartyg. Det var krav på ett avancerat styrsystem för att kunna hålla fartyget på en fix position för att klassificera föremål och möjliga minor. Fartygen utreddes länge och första fartyget levererades först i början på 80-talet. Det var Landsortklassen.

Ett trevligt avbrott var en tur med U-båten Sjöormen. Nils Erik Andersson och jag blev inbjudna att studera ett U-båtsystem i operation vid torpedskjutning. Samling på Musköbasen kl 0300 för gång till målområdet. Sjöormen var utrustad med två periskop så vi fick ibland låna det ena. Först en dyktest till 55 meters djup och sedan uppstigning till periskopdjup där torpedskjutningarna gjordes.

Ubåten Sjöormen
 

Under hemfärden bjöd jag besättningen på tårta då det var min födelsedag. Mycket uppskattat.

Det inträffade en incident under hemfärden. Från maskinrummet begärdes tillstånd att starta dieslarna som beviljades. När så besättningen öppnade luckan till tornet blev det svart ombord – all dieselrök hade samlats i tornet för maskinrummet hade glömt att skicka upp avgasrören!

Vädersystem
Lars Danielsson hade goda kontakter med FMV och vi fick en hel del assistansuppdrag. Flygvapnets väderskola skulle flytta sin verksamhet från F12 i Kalmar till Halmstad. PÅ F12 fanns en relästyrd simulator för att styra termometrar så värnpliktiga väderobservatörer kunde lära sig att läsa av temperatur. Allt var platsbyggt och att flytta den var otänkbart så jag gjorde ett enkelt förslag till en simulator med bildskärmspresentation. Vidare öde för förslaget är okänt för mig.

1975 var FMV på gång att upphandla Vädersonderingssystem. Det fanns vid den tiden två företag som gjorde Vädersonderingssystem – ett amerikanskt och ett finskt som heter Vaisala. Det finska systemet var en direkt kopia av det amerikanska. På min lott föll att skriva kravspecifikation för programvaran. Jag hade lite dåligt med tid för detta då jag skulle börja med nästa stora projekt så därför kopierade jag lämpliga delar från ATCAS kravspec! FMV köpte sedan systemet från Vaisala.

Ballong för vädersondering från Vaisala
 

Jugoslavien

Under senare delen av 70-talet hade Jugoslavien stora planer på uppgradering av sitt flygledningssystem. Jag blev ansvarig att ta fram ett förslag till TCC /Terminal Control Center/ för områdena Dubrovnik, Skoplje och Zadar. Till Norge hade vi sålt NARDS så vi föreslog en kopia på NARDS som skulle vara lämpligt för dessa. Offerten fick namnet Duskoz.

Julia ATC som vi tidigare levererat till Belgrad och Zagreb behövde uppgraderas för att hantera en ökad kapacitet. Det visade sig omöjligt att uppgradera Julia så förslaget blev att föreslå en ATCAS kopia. Sammantaget skulle det handla om en ganska stor affär så vi la ner mycket krut på detta. Vi som jobbade var förutom jag själv främst Anders Bohman, Ingmar Torelm och Håkan Westermark. Vi hade ett tiotal möten med kunden i Belgrad under 2-3 års tid. Kundens budget krympte så våra offerter var för höga vilket innebar att vi fick göra många förenklingar i våra systemförslag.

I juni 1979 höll vi vår stora presentation av vår offert på Inköpsmyndigheten i Belgrad. Vi satt högst upp i ett tio våningars hus mitt i stan. Det var kollosalt varmt i konferensrummet utan någon aircon. Bo Lindestam såg en gammal aircon på en vägg och försökte få den att funka. Den lät mycket illa och gav knappast någon kyla.

På kvällen var vi och åt i gamla stan. Då upptäckte vi en stor eldsvåda i riktning mot centrum. Det visade sig vara Inköpsmyndigheten som brann. De översta våningarna var helt övertända. Huset blev helt utbränt. Var det aircon som startade den?

Våren 1980 dog så Tito och det blev ett annat politiskt klimat. Jugoslavien ville närma sig USA och ordern gick till ett amerikanskt företag AIL . AIL misslyckades kapitalt med att göra systemen. eftersom de aldrig gjort något flygledningdssystem. Juggarna fick aldrig någon leverans enligt min sagesman.

Idag har både Belgrad och Zagreb system från Thales som levererats under 2000-talet.

Förutom ATC var Julia OC uppe på tapeten. Flygvapnet hade stora problem att integrera systemet med befintliga radarstationer. Detta var utanför vårt åtagande i Julia OC som var levererat fritt fabrik. Vi offererade vår assistans men kunden menade att integrationen ingick i vårt åtagande och blev väldigt irriterade att vi ville ha ett kontrakt på integrationen. Ett möte mellan Högkvarteret och Stansaab företagsledning hölls i Belgrad. Vi gjorde en viss stöttning som en marknadsåtgärd.

På bilden från höger Ingvar Darbäck, Olle Hagmansson, Lars Persson och Arne Palmqvist som pustar ut efter dagens drabbning.
 

Fortsättning på mina minnen kommer snart.

/Lars Persson
2013-02-15

Webbansvarigs kommentar:
- Första delen av dessa minnen "Från Örebro till Standard Radio & Telefon AB" finns här