Webb- och alfa-nytt artiklar sorterade:
- Sök på artikeltitel,
författare etc
Standard Radio & Telefon AB 1975-1992
Per Alarud
Standard Radio & Telefon AB
Som prenumerant på Dagens Nyheter, så nyttjade jag möjligheten att söka i gamla tidningar, dvs i deras digitala arkiv.
Jag valde året 1975, samma som jag började arbeta på SRT och sökte efter ”Standard Radio”.
Ett stort antal träffar visades, men även de där bara ordet ”radio” ingick, dvs inte relevanta för min sökning.
/Per Alarud
2015-08-30
Webbansvarigs kommentar:
Den sista av Pers bilder (Viktig Information om Standard Radio AB 1992) kräver nog en förklaring: Det var radiodelen av Standard Radio och Telefon, datadelen blev ju Stansaab (1971). SRT fanns i Vinsta Numera heter företaget SRT (Scandinavian Radio Technology).
På Veteranklubbens webb finns lite skrivet om detta:
www.veteranklubbenalfa.se/drupal/?q=131113
Länk till SRT (Scandinavian Radio Technology).
Pär Rittsel berättar om SRT i Vinsta.
En som vet mycket om historien bakom SRT (radiodelen) är Rune Winter. Kanske får vi veta lite mer?
Det finns kommentarer till denna artikel. Senaste kommentaren överst
Per Alaruds kommentar till Pär Rittsels text om SRT ger mig anledning att ställa några frågor om ”hur var det egentligen och när?”, en sanning som jag försökt forska fram i mina historieansträngningar genom ett antal kontakter med gamla kollegor. När Standard Radio & Telefon flyttade in i den nybyggda fastigheten i Barkarby omkring årsskiftet 1963-64 följde en del av konstruktionsavdelningen för radio med. Mitt minne säger mig att man upptog en våning i den bortre flygeln, kanske något mer. Här kommer min första fråga: Flyttade då också någon del av tillverkningen utöver ledningssystemtillverkningen till Barkarby, t.ex. från Ulvsunda? Jag tror mig veta att den mekaniska tillverkningen länge låg kvar i Ulvsunda. - När sedan ITT beslutade sig för att dra sig ur ledningssystem- och Alfa-verksamheten inom det dåtida SRT under tidig vår 1973, hade man redan börjat flytta in i Arenco-fastigheten i Vinsta, där ledningen av det bantade SRT skulle sitta. Man flyttade radiokonstruktionen som fanns i Barkarby, och nu kommer min andra fråga: Flyttade man då också någon del av tillverkningen från Barkarby? - Det är riktigt, som Per Alarud säger, att produktionen i Ulvsunda, Solna och Södertälje ungefär samtidigt började flyttas till Vinsta. Nu kommer min tredje fråga: När och över hur lång tid skedde flyttningarna? Jag har en uppgift att SRT lämnade Ulvsundafastigheten först 1978. - Jag har förgäves letat efter motsvarade slutdatum för Solna och Södertälje. - Kanske har n
Artikeln, som det länkas ovan till av Pär Rittsel, innehåller felaktigheter.
" Efter uppdelningen flyttade SRT från Järfälla till Arencos fabrik i Vällingby, eller rättare sagt Vinsta." Men det var SRT-fabrikerna ifrån Bromma, Solna och Södertälje, som flyttade till Vinsta.
Kommentar del 1 av 2: Jag vill komplettera Rune Winters historieskrivning med det som jag lyckades forska fram i samband med skrivningen av historien kring av svensk elektronisk försvarsindustri, där jag medverkade. Jag ger Rune helt rätt i att SRT upphörde alldeles före sekelskiftet. Det tycks litet märkligt att det nuvarande företaget vill koppla sig till det gamla företagets utveckling under lång tid, eftersom det inte finns någon koppling, som jag vet, annat än att man troligtvis förvärvat rättigheterna till de tre bokstäverna och den slöjliknande logotypen. 1982 blir chefen för finska Standard Electric Puhelinteoisuus P-O Lindholm ny vd för SRT en funktion som han har kvar till 1985. Intresset från ITT att ha kvar SRT avtog och 1987 såldes SRT till franska Alcatel. Den 1/1 1988 överlät Alcatel SRT till det svenska European Business System (EBS) med Leif Lundqvist och Björn Svärdsson som ägare och med Svärdsson som vd. Företaget omstrukturerades och personalstyrkan minskades. 1989 blir Svärdsson ensam ägare av SRT och företaget blir 50 år. Ingvar Andorff ombeds att ta fram en 50-års jubileumsskrift men jubileumet ställs in och skriften hamnar i SRT radiomuseum i Torsby och är till stora delar basen för historieskrivningen av SRT:s radioverksamhet. (Forts. se del 2)
Kommentar del 2 av 2: 1990 går företaget i konkurs för att 1991 återuppstå med namnet Standard Radio Marine (SRM) tillsammans med systerbolaget Standard Radio System AB. Dessa igår i koncernen Standard Radio AB tillsammans med Standard Communications ltd med säte i Moskva. Järnvägssystemen säljs till italienska Ansaldo. GMDSS-systemet (Global Maritime Distress and Safety System) är under utveckling vilket ger nytt liv till radiostationen CTR-2000. SRM:s lösning anses vara unik med PC-styrning och heldigitala signalvägar. Utvecklingskostnader beviljas av NUTEK. 1994 börjar man att sälja CTR-2000. 1996 övertas ägandeskapet av Raytheon som var i stort behov av en komplett leverantör av GMDSS. STR 2000:s 200W-station är nu den kvantitativt största produkten. Raytheon Anschutz i Kiel börjar nu att ta över produktionen av STR 2000 där arbetsbrist uppstått efter ett beslut från högre ort i USA att Stockholmsverksamheten skulle läggas ned. Det officiella beslutet om nedläggning togs våren 1999 och därmed var ”SRT” definitivt borta, 60 år efter företagets bildande. Det var raka spåret från 1938 till 1999, 60 intressanta men växlingsrika år.
Standard Radio & Telefon AB tillhörde den amerikanska ITT-koncernen ända från begynnelsen före krigsåren, där företaget från början hette Standard Radiofabrik.
År 1987 drog sig ITT ur telecomverksamheten i europa och sålde företagen till franska Alcatel.
Alcatel sålde i sin tur ut bl. a. SRT som gick med röda siffror. Företaget övertogs av två privatpersoner, varav en s.k. företagskonsult med brokigt förflutet som satte sig som VD för företaget. Denne drev så småningom företaget i konkurs.
Ett antal företag dök efter konkursen upp med anspråk på det välrenommerade namnet Standard Radio, med lite olika variant på namnet, som framgår av Per Alaruds kopia från en tidning.
För min del anser jag att det riktiga ursprungliga SRT gick i graven i och med konkursen, egentligen redan när ITT drog sig ur. Detta är min personliga åsikt, som måhända inte delas av vissa andra. Det finns mycket att säga om det sorgliga slut som SRT fick, men jag tänker inte orda om det här.
Rune Winter, 32 år hos SRT
Vill du kommentera artikeln?