Vad hände sen för Stefan Blixt?

Vad hände sen för Stefan Blixt?

Anm: På Chalmers webbsida http://www.ihse.se/chalmers/Ber%C3%A4ttelser/Stefan%20Blixt.docx har Stefan skrivit lite om sitt liv. (Webbsidan ger ett docx-dokument, som här kan läsas lite lättare.) /Björn Sölving

Mina första två år efter Chalmers arbetade jag på Honeywell i Minneapolis. Min fru Monica och jag hade emigrerat, med vår äldste son, och trivdes bra. Vi flyttade sedan hem av familjeskäl, och fick snart därefter ytterligare en son. Jag har haft den stora glädjen att under åtskilliga år, när de blev vuxna, ha båda sönerna som arbetskamrater i vårt gemensamma bolag.

Här hemma (vilket betyder Stockholmstrakten) fick jag anställning på det som efter en tid blev Stansaab och senare del av Datasaab. Trivdes mycket bra med mitt arbete med bl.a. Alfaskop dataterminalsystem. Det blev mest att specificera och utveckla processorer och mikroprogram och maskinnära programvara. Jag hade en liten krets av nära medarbetare, men inget formellt ledningsansvar. Under långa perioder var jag utlånad till radardatasidan, i praktiken som extern konsult, vilket socialt sett inte var så kul. Jag insåg också att jag själv som specialist aldrig skulle få reell möjlighet att påverka större beslut, som ibland tyvärr blev fel. När jag efter 11 år följaktligen sade upp mig för att starta konkurrerande verksamhet blev jag fråntagen mina nycklar och placerad i fabrikens kontorslandskap, där jag fick sitta av mina sista månader utan egentlig uppgift. (Men som för att inte såra mina känslor fick jag ett två sidor långt berömmande tjänstgöringsbetyg undertecknat av två chefer på olika nivå.)

Vi var fyra arbetskamrater från Alfaskop som startade Versal AB 1981. Efter 18 månaders utveckling började vi sälja, och omsättningen blev 20 Mkr 1983 och 40 Mkr 1984. Vi vann varje upphandling vi deltog i, vi blev intervjuade i TV, vi hade partiledare och hela näringsutskottet på besök, det blev uppfinnarpris m.m. Tusentals terminaler, och tillhörande styrenheter/minidatorer, gick ut till bl.a. svenska sjukhus och danska försäkringsbolag. Vi hade tillverkning i två fabriker. Men 1985/86 hade vårt kapitalbehov lett till att vi förlorat kontrollen i bolaget. Vår gamla arbetsgivare gjorde en trevare för samarbete om ny Alfaskopgeneration baserad på vår teknik, men det var försent, både för dem och för oss. Dataterminaler var dömda att snart ersättas av persondatorer i nätverk.

För att försöka hitta en väg vid sidan om den tegelväggen hade vi börjat planera förvandling av vår minidator till mikrodator, dvs att flytta processorkärnans konstruktion från TTL-MSI till CMOS LSI, för att kunna nå andra tillämpningar för vår processor, som ju hade speciell arkitektur med vissa fördelar. Vi bröt ut ett utvecklingsbolag ur Versal och träffade avtal med Versal och med Facit. Efter en tid var vi helt dominerade av Facit och drabbades hårt när dess fordringsägare tog över och skar ned, och snart var båda våra partners borta. Men då hade vi vår första LSI-implementering – dock med mikroprogrammet utanför.

Vi kom att sälja scannersystem med vår teknik och tog namnet Imsys. Vi sålde till alla inhemska systemleverantörer av DIP (Document Image Processing ), men markanden var för liten. Vi samarbetade med dåvarande Ericsson Components om en ny processorgeneration och kom parallellt att bli hälftentägda av Array Printers AB, som använde vår teknik i skrivarcontrollers. Även dessa två partners försvann så småningom och för tio år sedan stod vi på egna ben igen och lanserade Snap, en ”inbyggnadsdator” i form av en liten kretskortsmodul som programmeras i Java. Vi fick snabbt många kunder i många länder och vi säljer den fortfarande, fast den genomgått många generationer.

Nu är jag 71 och jobbar fortfarande elva timmar om dagen, siktar på Internet-of- Things och börjar fundera på att lära mig kinesiska för att förstå vad medarbetarna pratar om. Min äldste som -- som börjat med läsglasögon och som gett oss tre barnbarn -- finns på systerföretaget och jag hoppas vi snart blir arbetskamrater på riktigt igen. Jag har en dotter också, ett kärt sladdbarn på 26, som är reporter på Aftonbladet web-TV.

Hälsningar,
Stefan Blixt