Halvdansken, Leif Jonsson, rapporterar från USA

Klubbens globetrotter är ute och far igen!

Leif Jonsson

Leif Jonsson åkte till USA (Daytona 500) för några veckor sen. Sen på fri hand och med blå bil "gör han USA" på några veckor. Leif rapporterar dagligen(!) via Resdagboken. Här följer hans berättelse:

Torsdag 19 februari 2015: Flög med solen

Orlando, USA: Framme, skönt, kul grej, startade från Arlanda Onsdag morgon kl. 09:40, "sol hela dagen", landade kl. 24:00 Svensk tid, solen lyste hela tiden, kl. är 18:00 Florida tid.
Sådan blir det då man flyger med solen.
I Frankfurt utkristalliserade det sig ett antal killar/tjejer som såg motorintresserade ut. Vi kikade på varandra "Hej, Daytona500", "Yes", så var det kontakt.

I Orlando höll det på att gå helt galet, stod en kille med Daytona500 skylt, (vi är 47 st i gruppen) jag köpte en vatten, gruppen gick vidare, jag såg en kille med 2 kvinnor som åxå kom efter, tog rygg på dem, en trappa ned, ut, utanför flygplatsen, han tog upp en cigg, jag frågade "Daytona500" "???", svarade på Tyska, JÄVLAR, var är gänget.
Full fart upp för trappan, ingen där, är jag på rätt ställe??, Jo, en annan kille står där med skylten, väntar på 2 eftersläntrare som fastnat i kontrollen, PHU.
Dä va tur det, för vi skulle 2 trappor ned.
Tur om tokig så hade jag adress å telefon till hotellet med mej.
STORT, DYRT, hotell/motell, har skall jag sova i 8 nätter, sedan blir jag själv.
Idag blir det Kennedy Space center, där alla rymdraketer har skjutits upp. Spännande. Men här är kallt.
WI-FI funkar bra, just Skypat med storasyster.

Fredag 20 februari 2015 Orlando, USA: Kennedy Space Center

Första dagen, kallt som F-n, jisses. tur att jag hade långisarna med. Var på Kennedy Space Center, jätte spännande, massor med ny information. Höjdaren var den om nästa projekt, (resa till Mars), turen tar 6 - 8 månader och är en envägs tur (man kan inte ta hem dem igen!!!). Tror ni på den???
Idag blir det Daytona för första gången, depåbesök å annat kul.
Massor med spännande saker har hänt, orkar bara inte skriva om det just nu, sorry.
Försöker med lite bilder igen.

Tisdag 24 februari 2015 Orlando, USA : NASCAR

Så var det gjort, 3 dagar på Daytona500, bilrace, bilrace å bilrace. Helt fantastiska dagar, nu är det gjort och jag behöver inte göra det mer. Fantastiskt med 47 bilar, 45 000 hästkrafter, rusar fram i farter runt 300 km/tim, med en 1/2 meter till framförvarande och 1 meter vid sidan om den andra bilen. Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen.
Bilarna är så standardiserade att enda sättet att komma förbi är att "slippstrema" man rider på den framförvarande bilens luftkudde. Teknik, strategi är avgörande. Att det så är ca: 200 000 tossiga amerikanare som hylar å skriker gör inte upplevelsen mindre spektakulär.
Igår var det vilodag,(det behövdes), middag på B B Kings Bluse Clube, med underbar musik.
Imorgon hämtar jag bilen, tager rygg på Peggen till New Orlens och mer musik.

Fredag 27 februari 2015 New Orleans, USA: Tornado varning

Framme i New Orlens efter en spännande bil tur Orlando - Fort Walton Beach, 64 mil med regn, regn, å regn. Till och med så att långtradarna stannade på motorvägen, Peggen hade hört om "Tornado" varningar på radion. Sov över natt på ett riktigt strand hotell men det var ingen som var sugen på att bada i havet.
Dagen efter besökte vi ett fantastiskt "Navy Air" museum, jätte stort, spännande och bra, mycket om hangarkryssare (vilka monster), hoppar nog in där igen på hemvägen.
Det var även dagen när ja klarade av 4 stater, Florida, Alabama, Missouri, å Louisiana, samt en tids zon.
Vad förvirrad man blir när GPS:en å telefonen ändrar tiden å inte armbandsuret!!??
Efter en massa krånglande runt hittade jag hotellet (avstängda gator p g a byggerier), vad vore livet utan GPS (tack ännu en gång Martin).
Mitt nya moto blir: V V T (Våga Vägra Tänka), använd GPS.
Bor nu på ett svindyrt hotell 2 kvarter från Bourbon street, där var vi och åt igår kväll. Jisses vilken cirkus.
2011 när jag var här var jag i de Franska kvarteren på dagen, då var det riktig jazz å härlig musik på gatan, nu var det bara ett riktigt fylleslag med hålligång. Skall ta en tur idag å se om jag inte kan få det riktiga New Orleans stuket tillbaka, bara det inte är för kallt. I morgon taggar jag ned, lämnar Peggen å vännerna, hittar billigare boende, skall nog på en "gospel gudstjänst" i en Baptist kyrka, söndag kväll, har alltid drömt om att få uppleva det.
Höll på att glömma den med bilen.
I stallet hade de en grå, en blå, en svart å en vit, INGEN RÖD. Vd valde lillpojken då, tror ni??

Lördag 28 februari 2015 New Orleans, USA: Skammen

Nu har glädjen med New Orlens och jazzens förlovade land fått sig en riktig knäck.
Har i två kvällar strosat runt på Bourbon Street, kvällarna är vikt till en massa fylla å Rockmusik.
OK, det finns väl inte så stor marknad för trad jazzen längre.
Igår, på dagen hittade jag några härliga gatu-jazz-musikanter, en av dem kände jag igen sedan 2011, det blev ett par timmar samman med dem. Senare stötte jag på en kvinna som var fantastisk på klarinett å sång, hade hjälp av en gitarrist och en underbar kille på tuba å trummor ”samtidigt”.
Det var detta, mitt sista New Orleans, besöks höjd punkt.
Men på kvällen kom ”skammen” krypande.
Jag stod i ett gathörn på Bourbon Street och kollade in myllret, framför mej var det två vakter som uppförde sig lika tossigt som folket, det var vel kul. Plötsligt ser jag att de siktar in sig på 4 tjejer som jag tidigare fotat, när de kommer fram börjar de busa med dem. Deras pojkvänner ansluter, lugna trevliga, välvårdade. Vakterna börjar jittra om deras ålder. En kille tar fram sitt ”leg”, vakten dansar runt med det å har kul å dom, grabben vill ha leget tillbaka, vakten skickar över det till sin kompis, grabben blir förtvivlad å rädd. Kompisen säjer något till grabben, går 5-6 meter ner i gränden. Killarna snackar upprört samman, en av den tar fram sin plånbok, han utan leg får 40 $, går ner till vakten, snackar samman lite å får sin leg.
Nu händer det obehagliga, grabbens flickvän kommer fram till mig, ”Såg du när vakten tog min pojkväns leg, fotade du det???”
Här var jag för feg, jag tordes inte säja ja, jag bara skakade på huvudet, skit. Har ångrat mig hela natten
Nej nu lämnar jag nöjeslivet, för att ägna mig åt kultur å natur.
Byter ett par dagar av lyx boende till smalkost å mat på rummet (på de hotell jag har bott hittils finns det både micro och kylskåp).

Måndag 2 mars 2015 New Orleans, USA: WWII (Andra världskriget)

Idag var jag på Krigsmuseum, amrisarna är duktiga på att göra museum, aktiva och livliga, men för mycket döingar för min smak. Klarade av 3 timmar, sedan gick jag.
I hallen satt en av killarna som var med på "Endola Bay" som fällde atombomben. Det blev för mycket för mej.

Åkte istället hem på rummet å filisoferade lite över livet som hotellgäst, speciellt i Amerika som uppenbart inte har någon STANDARD-isering.

Länge leve Europeisk standard.

Här kommer en liten inblick i en resandes spännande vardag.

Vatten:
En hands handtag: Trycka, Vrida, Dra, Bända.
Två hands handtag: Se ovan
Varmt vatten: Se ovan, plus varmt till höger eller vänster. (Ännu inte upp och ned, märkligt).

Ljusknappar: Trycka, Vrida, Knäppa, på golvet, på lampfoten, på lampstången, under skärmen, på väggen, med dörrkortet.

Öppna dörrar med kort: Stoppa in i springan, Drag igenom i skåran, Vifta förbi handtaget.

Hissen: Se ovan. (Vissa hissar kör med kort)

Klockradio, A/C (klimatanläggningar), Saftybox: Garanterat olika på alla hotell.

Ett spännande liv lever man, ikk???

Men en sak är säker, tar man en billig Motell kedja, som t ex Super 8, å är frukosten ingen överraskning. Papptallrikar, Plastverktyg, Kladd bröd, Socker Cornflake, Kanelbulle, Göra själv våffla, lönnsirap.
Man blir trött bara man ser det.

Nå, nu finns det ju Kylskåp å Micro på de flesta ställen, så jag klarar mej.

Imorgon skall jag besöka A A A (Trippel A, som amrisarna säjer),Amerikans motorklubb med 59 000 000 (59 milijoner) medlemmar. Jag är med i Motormännen i Sverige som sammarbetar med A A A, så jag får deras rabatter på motellen, å grejer, samt kartor, handböcker å reseförslag.

Onsdag 4 mars 2015 Apalachicola, USA: Automatisk PANNKAKSMASKIN!!!!

Jaha, så hände det, jag tappade hakan, eller blev jag förvånad, nä, detta är ju USA, de kreativas land.
En ”AUTOMATISK PANNKAKSMASKIN”, tryck på knappen, efter en minut kommer 2 färdiga pannkakor ut på höger sida.

Nå för att börja från början, här om dagen gick jag till ”trippel A”, fick en massa kartor å information, inte dumt att vara medlem i ”Motormännen”.

Nå det korta och långa, jag ändrade bums mina planer (som jag inte har!!). Styrde kosan söderut, mot sol och värme. Blev en lång dag i regn å dimma. Ramlade in i ännu ett NASA rymdcenter.
”Infinity Nasa Stennis space center”, återigen en enorm anläggning för att testa ”Raketmotorer”. När man drog på för fullt registrerades detta i marken 14 mil bort, de kallar jag för brum, brum.

Övernattade i Pensacola, (det var här pannkaksmaskinen levde sitt fantastiska liv), var nu åter inne i Florida, å alla klockor går fel, tänk att det skall vara så svårt att passera en tidszon.

Igår så besökte jag igen, ”Navy Air Museet”, som jag var i, på vägen upp. Såg ett par fantastiska ”I-MAX” filmer.

Åter en dag i regn å dimma, körde längst ut vid havet, passerade massor med sommar hus å sommar byar, helt öde, vill inte se det under hög säsong.

Proppen gick ur i ”Apalachicola”, bankade på dörren på ett motell hittade en säng, skulle käka middag på rummet, hade glömt tömma kylskåpet i Pensacola, letade upp en butik, fyllde upp förråden, fick min middag (Micro-mat, macka med ost å apelsin jozz).

Satt å bläddrade i en lokal skrift samt mina ”trippel-A, papper”.

Hallå, hallå, det här ser ju ut att vara en spännande plats, fiske
läger, fåglar, en lustig ö-landremsa utanför, detta måste utforskas, så här blir jag ett tag, (tror jag??)

Torsdag 5 mars 2015 Apalachicola, USA: Vintern pressar mej söder ut.

Min favorit ö.

”St. George Island” heter den, en lustig skapelse men inte helt fullsmockad med sommarstugor å inga ”Apartamentos” de här förskräckliga, enorma höghusen som kantar stränderna över det hela.

Dessutom inga turister, här. Varit upp i fyrtornet, 92 steg, upp, och samma ned, märkligt, jag kollade, det stämde.

Snackade länge med en trevlig kille som hade varit med och restaurerat tornet 2008.

Vi redde ut det hela med Gustav Dahlen (svenska fyrens fader) å han ”Leif vikingen” som hittade U S A 600 år före Columbus.

Körde sedan upp till national parken i norr. Stränderna här ingår i U S A:s 10 bästa stränder, å jag hade dem ”nästan” för mej själv.

Tänkte stanna på ön ett par dagar, men nej, pressas längre söderut p g a snöstormar norr om mej.

Tur att jag inte åkte till Nashville, här stänger man skolorna imorgon, p g a vädret.

Nu har jag äntligen fått styr på det här med betalningen på bensin statiner. Problemet är att Amrisarna har 5 siffror i sin ”pinnkod” å vi har bara 4 siffror. Ibland hr jag lyckats med att hänga på en siffra till. Men det bästa sättet, som alltid funkar, är. Gå in till kassan, se lite uppgiven ut, be om hjälp. Då kan man ”Pre-betala”, t ex 50 $, tanka, å så drar dom det rätta beloppet. Resten går tillbaka på kortet.

Idag hade jag ”nedcabbat” väder hela dagen, fick nog lite för mycket sol.

När jag hade varit ute och ätit, hade jag problem med att hitta hem, p g a dimman, jag bor ju mitt ute i ”Mexicanska Golfen”

Fredag 6 mars 2015 Crystal River, USA: Lillpojken tappade läppen

Jaha så hände det, gubben börjar bli gammal, slutat tänka, skit.

Nå det blev en lång bil dag igår, den vackra ön St. Georges Island skulle ju få en vecka med regn å moln. Det är bi effekten av den hårda vinter stormen ”Tor” lite längre norr ut.

Efter ett par timmars styrande kom det en skylt om en fågellokation till höger, stopp, vänd, kör in i skogen.

Hittade ett par små sjöar med en stor fågel, som flög när jag stannade.

Såg på GPS:en att jag kunde köra runt och komma ut på stora vägen längre fram, medans jag fotade den flygande fågeln kom en sådan-där typisk amerikans truck å styrde förbi, stannade långt bort å kom tillbaka.

OK, så kör vi väl runt då.

Efter ett stycke väg (fin, fin, sand väg) var det ett vattendrag tvärs över vägen, 2-3 meter brett.
Kan han truck gubben så kan vel jag åxå. (tänk att man aldrig blir klokare)

Tar sats (å tur är vel det, annars hade jag blivit stående),

Hupps, här var det jätte djupt, en halvmeter minst, gasar på, ”POFF”, dunsar i andra sidan, kommer upp, något löst under bilen.

”Läppen” under nosen, som åxå är en botten platta för att skydda motorn, hänger lös, trixar bort den, funderar, kör vidare för att komma ut på stora vägen, vänster, stopp, bom, jäklar, måste igenom vattenhålet igen.

Vänder tar fart å resten av bottenplattan lämnar oss (alltså, bilen å mej).

Vad gör vi nu, efter en större inspektion inga mer skador och man kan inte se att det har varit en läpp på bilen.

Nu finns två alternativ, snacka bort problemet, aldrig varit någon läpp på bilen eller betala självrisken (undrar hur stor den är), har ju ca. 10 dagar mer till att samla mod.

Kör vidare utan problem, landar i ”Crystal River” en liten stad som skall utforskas i morgon

Inte knäcker ett litet äventyr en ”svensk viking”, eller???

Lördag 7 mars 2015 Crystal River, USA : Här blir jag till solen kommer.

Crystal River verkar vara en trevlig plats, här blir jag i 3 nätter för att samla krafter efter gårdagens upplevelser, hade ju kunnat gått riktigt tokigt om jag hade väntat för länge att köra tillbaka.

Vägen var ju mycket finkornig sand som vattnet snabbt hade kunnat gräva ut.

Nå, nu är jag här och skall vänta in sol och värme.

Förmiddagen blev det ett besök på ”Ellie Schiller Homosassa Springs Wildlife State Park”.

Hon Ellie är hon som sponsrar parken, allt offentligt (bibliotek o s v) här bygger på privata sponsorer.

Nå, parken var trevlig, startade med en 20 minuters båttur å sedan vandra runt bland djuren, mest fåglar. Små regnade, kallt, när jag kom hem stor regnade det, men i morgon är det slut på eländet, då kommer solen.

Några andra kul detaljer från livet ”over here” är att det står skyltar efter vägarna att ”nedskräpning” koster 50 / 100 $, och på vissa ställen, skolor eller liknande står det skyltar med ”dubbla” böter för fortkörning.

Imorgon, i solskenet (???) blir det att söka upp en strand å ta en lång promenad.

Förresten, kom på. Nya kameran (Nikon D5300) och objektivet (AF-S Nikkor 18-300mm), börjar bli riktigt goda vänner, har vel skjutit ett tusental bilder på denna resa.

söndag 8 mars 2015 Crystal River, USA: Vilken dag det blev.

Startade med att en kvinna frågade mej,
”Var kommer du ifrån” ??
”Sweden”
”Å, dit har jag alltid velat åka, längst upp i norr, se Norrsken å besöka St. Petersburg” ?? Tablå??

Efter en kall morgon kom solen, nu cabbar vi ner å besöker http://www.riversafaris.com/.

Jättetrevlig tur, både vacker, spännande å en massa buskörning (dom går fort dom där flygbåtarna).

Jisses, vilka sommarstugor (???), vi såg, bara båtarna som ”hängde” utanför kostar en förmögenhet, detta är kontrasternas land, de som har, de har, de andra får klara sig.

På vägen hem skulle jag köpa lite middagsmat (micro) å vatten, svängde ner på en parkering som såg ut att ha en mat butik.

Huppsan, vad händer här, fullt med husbilar, husvagnar, men hallå, hallå, där borta är det ju en massa häftiga bilar med motorhuvarna öppna.

Frågade närmaste gubbe ”Varje Lördags kväll är här ”Cruise-in” å man kommer å visar upp sina bilar.

Å se det var bilar de, Amrisarna är fullständigt bil tokiga, skitkul för en gammal gubbe, att få gå runt å dregla (När jag kommer hem skall jag tvätta min bil och polera motorrummet).

Men värst var de här husbilarna, trodde att det här med ”Ut-skjut-bara-väggar”, var grejen.

Nä nu skall det åxå vara ”Balkong” på eländet. Alltså inte bara en balkong, den där extra balkongen, där bak, (kolla bilden) är samtidigt en ”Hiss” (??), där man hissar upp motorcykeln eller golfbilen, till garaget längst bak.

Å när de grejerna inte är med så firar man ned ”Skinnsofforna” som hänger på väggen.
Å självklart är det en ”Gästtoalett” i garaget/gästrummet, samt, längst fram, en helt vanlig villa trappa (med räcke) upp till sovrummet och den privata toaletten, med dusch å det hela.
Priset, ???, jag frågade inte.
Å helt plötsligt upptäckte jag att Lillpojken ingick i Cruisingen, kolla bilden.

Måndag 9 mars 2015 Crystal River, USA: Bil med båt å Delfiner

Gårdagens (Söndag) största nöje var att jag hittade en ramp där man satt ner sina båtar i vattnet.
Jisses vilka bilar å vilka båtar. Det var kö till rampen å lite stressat för en del.
Sedan besökte jag två olika mindre Nationalparker, en med ”Indian” utgrävningar.

Det första tids åldrarna i mänsklighetens historia ser mycket lika ut, med pilspetsar, skär å skrap verktyg i sten. Sådan ser ju även levnads förhållanden ut idag, det är bar mängden rikedom (pengar) som skiljer oss åt.

Den andra parken hade en fågellokation som jag tänkte besöka tidigt i morse, men jag sov över.

Såg i alla fall ett par ”vilda” Delfiner.

------------------ Så långt Leifs resebeskrivning på resedagboken.com ---------------------

Leif har tagit många många bilder! Titta in på http://www.resdagboken.se/m/lionkungen/32-daytona-500-450969/dagbok/

/Björn Sölving
2015-03-09