Åter till Produkter och System
Mina CENSOR-minnen

av Sture Janson 
2001-02-14
med assistans av bl.a Erik Åhman och Bertil Lindstål.

Del 1: Första generationen
Del 2: Andra generationen
Del 3: Tredje generationen

Här 3 kommentarer från läsarna

Första generationen

Våren 1961 påbörjades konstruktionen av en "riktig" datamaskin (med mycket minne!) på SRT.  Tidigare hade olika konstruktioner  gjorts, som i vissa delar liknade den tidens datamaskiner, i av dåvarande KFF beställt system BabyLos (DBU208) och datalänken till försvarets Bloodhound-projekt (Bisto). Nu skulle göras en "generell" maskin och början blev det som senare kom att kallas Censor 120. Den skulle användas i Snövit-projektet (VPA, DBU 201?), och kom sedan att ingå i rrgc när SRT fick den ordern i slutet av 1961.

 Mer om BabyLos

Censor 120 och Censor 220 var egentligen samma maskin, det var bara typen av kärnminne som skilde. På 120 användes DiAn-minnen med en kapacitet på 512/40 (ord/bitar per ord) och på 220 Ampex-minnen på 4K/40. Båda minnena hade en cykeltid på 6,0 mikrosekunder och det gick att använda s.k. delord. DiAn-minnet hade en indelning på 16+12+12 bitar medan Ampex-minnet hade 4x10 bitar (en sorts "bytes", men det begreppet kom först med IBM:s stora introduktion av 360-systemet i maj 1964).

Program lagrades både i kärnminnet och i Program Minnet, ett diodminne med kontakter som angav typ av instruktion. Senare har denna typ av minnen döpts till Read Only Memory (ROM). Program Minnet hade en kapacitet på 2x256/11 och arbetade med en cykeltid på 750 nanosekunder, samma som takttiden för alla s.k. elementaroperationer i Censor 120/220.

På 750 ns kunde två 20-bits ord adderas i den aritmetiska enheten. Denna bestod av en adderare och fyra register (AR, MR, MD och LR) som även arbetade som skiftregister. För att klara additionstiden konstruerades adderaren med snabb carry-logik genom en serie emitterföljare (snabbaste transistorkopplingen), en idé som vi hämtade från Manchester Univertys Atlasdator.

Förutom de fyra vanliga räknesätten kunde Censor 120/220 utföra kvadratrotutdragning(!), omvandling från binära tal till BCD-kodade tal och omvandling av s.k. cyklisk kod till binärkod. De binära talen var s.k. maskintal med negativa tal representerade i 2-komplement ("skalning" inom intervallet -1 till 0.99999....) .

  
Andra större enheter i Censor 120/220 var Styrlogiken, Manöverpanel med anpassare, Styrregisterenheten och Minneslogiken med anpassning till bussystemet. Bussystemet drogs fram i ett utrymme under golvet i datarummet och anslöt de flesta stativen i det stora rgc-systemet. Det var ett riktigt Local Area Network (LAN) (ett okänt begrepp 1961) med en överföringskapacitet på 40 bitar per 6 mikrosekunder (= 6,7 Mbps utan "overhead"!). Det kan jämföras med det populära Ethernet som kom ca 20 år senare med 10 Mbps, dock med mycket enklare kablage (koax) men med rätt mycket "overhead".

 Censor sedd framifrån (Sture Jansson testar)

Censor sedd bakifrån
(Leif Ek testar)

Manöverpanel med anpassare
Censor 120/220 hette inte Censor förrän våren 1964 då Kjell Mellberg föreslog namnet som en förkortning på CENtral procesSOR. Jag kommer ihåg att vi hade flyttat till Barkarby när namnet Censor etablerades, förkortningarna 120/220 tror jag den tidens FMV hittade på ännu senare.

 Kjell Mellberg
Censor 120/220 användes först och främst i rrgc (de flesta anläggningarna hade båda typerna), men den ingick även i Arlanda ATC. Dessutom levererades en anläggning till danska flygvapnet, DANSEMIK, (dessa två projekt byggdes med tillfälliga ”lån” från produktionen av rrgc) och en prototyp till ett Patient Data System (PDS) installerades i källaren på KS-thoraxklinik.

 Mer om Patient Data System (PDS)
Det danska systemet var en ersättning för en central som hade brunnit och när det sedan ersattes med ett amerikanskt system flyttades Censor från Jylland till Själland och programmerades om till en simulator. Vi sålde Censor-undervisning till danskarna så sent som sommaren 1972 inför flyttningen av systemet.

  
Censor 120/220 konstruerades av "gänget på taket" till Bällsta-huset, d.v.s. före SRT's flytt till Barkarby. Henry Larsson var vår gruppchef och Kjell Mellberg var sektionschef. De som i huvudsak sysslade med Censor-utvecklingen var följande personer (vad jag minns):

 Henry Larsson
Kjell Mellberg
Rolf Karsvall var bl.a. mycket inblandad i ett helt nytt sätt att dokumentera  programpluggarna till programminnet.

 Rolf Karsvall
Jan Persson planerade många kretskort och ansvarade för bl.a. för Styrregisterenheten?

 Janne på "taket" (i mitten) mäter på Styrregisterenheten
Bertil Palmgren jagade avancerade komponenter och konstruerade många  kretskort, bl.a. "himpa-himpan" FS2 (?) som satte registren med data.

 Bertil Palmgren

Ingvar Persson deltog i utvecklingen av aritmetiska enheten och minneslogiken med bussanpassning.

 

 Ingvar Persson

Carl-Åke Arvérus hade ansvaret för kärnminnena (en sommar "praktiserade" Jorg  Seseman "på taket " och hjälpte till med minnesprovning när han gick på Teknis"!)

 Carl_Åke Arvérus
Jorg Seseman

Jorg på "taket" (med ryggen åt kameran)
Henry Larsson programmerade "Snövit" (han kom ofta med krav på nya  operationer för att få plats med sitt program, och "dagens instruktion" infördes undan för undan i styr- och/eller minneslogiken )

 Henry Larsson
Björn Sölving satt inte "på taket" men deltog med konstruktionen av  manöverpanelen och manöverpanelens anpassare, en kassett ovanför  minneslogiken. Björn gled snabbt över till programmering och gjorde spektakulära demonstrationer, på ATC, Väder och PDS. Systemet  på Thorax programmerade Björn. Själv deltog jag i utvecklingen av aritmetiska enheten och styrlogiken  (även kallad "Stur"-logiken av Björn, som var med och drog upp riktlinjerna

 Björn Sölving
Sture Jansson

Demo av Vädersystemet
Mycket sent i utvecklingen kom vi underfund med att det behövdes s.k. kringutrustning, d.v.s. hålremsutrustning och skrivare. Det fixades med en LäsSkriv-anpassare men eftersom det var fullt i centralstativet så inhystes LS-anpassaren i skåp M3, det var en "baggis" när vi hade bussystemet i nästan alla stativ. Naturligtvis arbetade LS-anpassaren med Direct Memory Access. Jag har för mig att Dag Andersson ansvarade för LS-anpassaren, i varje fall konstruerade han Telex-anpassaren som behövdes i Arlanda-centralen.

 Dag Andersson

Förutom dessa namngivna deltog många andra med liv och lust i Censor-utvecklingen, kablagegänget, ritkontoret och fabriksprovningen. Under denna tid skapades även installations- och driftsättningsavdelningen som kom att spela en viktig roll i företagets datautveckling.

Censor 120/220 byggdes med s.k. diskreta komponenter, d.v.s. transistorer, dioder, kondensatorer och motstånd. Transistorn ASZ21 användes flitigt i de snabbare kretsarna. Som strömförsörjning användes inköpta APT-likriktare, som måste "chokas" vid start genom aktivering med speciella tryckknappar.

  

Fortsättning följer här