Alfaskop i Australien mm

Per Hult (2013-02-21): Javisst ja, det var det där med Alfaskop i Australien....

Jag har skjutit på det för det finns inte så mycket att berätta egentligen. Det kom ju aldrig igång riktigt. Jag tror Australien, liksom USA, var lite för långt från Alfaskop’s högsäte för att produkten skulle få fotfäste. Den australiensiska marknaden hade inte samma krav på bildskärmar som den europeiska och man var inte beredd att betala en (ganska ansenlig) premium för ergonomi och systemkompatibilitet. Jämfört med Europa var vi också sent ur startgroparna. Det var inte många år efter introduktionen av Alfaskop i Australien som man började använda persondatorer med kort och 3270 mjukvara i stället. Själv lämnade jag Ericsson för att ta anställning i en organisation som var marknadsledande inom just det området och hade ensamrätt till produkter som Attachmate 3270 och Madge Token Ring m.m. Vi hade också en annan (amerikansk eller kanadensisk) produkt som liknade Alfaform men utan lokala kontroller. Kommer inte ihåg vad den hette men principen var densamma som Alfaform, dvs att lagra text lokalt och enbart skicka identifierare över linjen. Kanske hade de ”lånat” ideen från Alfaskop.

Här är fortfarande varmt men det ska tydligen komma en kallfront i morgon med temperaturer under 30-gradersstrecket.

Ha det så bra.
Hälsningar Per


JanneP: (2013-02-22) Tack Per!

Jo det är ju rätt så länge sedan det hände men jag hade hoppats på att du skulle komma ihåg någon rolig eller spännade episod under den korta tiden. Vi missade ju tyvärr den stora statliga upphandlingen med en hårsmån. Men visst var det både spännande och roligt så länge det varade. Kommer du ihåg namnet på den servicekille från Sverige som var där samtidigt med dig?

Ha det bra så möts vi runt pokerbordet nästa gång du är i Sverige.
MVH Jan.


Per Hult (2013-02-27): Hej Janne!

Hette han Björn Andersson? Jag tror de flyttade till Kanada (Toronto) efter Australien.

En minnesvärd episod från den tiden var väl när vi hade säljkonferens i det lilla charmiga och pittoreska skogssamhället Marysville, några timmar från Melbourne, och bl.a. spelade ”carpet bowls” på kvällarna. Kommer du ihåg det? Nu är det tyvärr så att det också är en tragisk sida till det här. Marysville blev nämligen ett av de värst drabbade samhällena under den stora ”Black Saturday” skogsbranden för fyra år sedan.



I stort sett hela samhället, inklusive motellet vi bodde på, brann ner till marken. Bara något enstaka hus stod kvar efteråt och 45 av de ca 500 personer som bodde där omkom. (Se bifogade bilder.) Det är förstås inte det sorts minne du hade i tanken men jag tyckte det var värt att nämna i alla fall, eftersom du har varit där.

Vänliga hälsningar
Per


Jan Persson (2013-02-27) Hej igen Per!

Visst kommer jag ihåg denna trevliga tillställning. Det gick åt några goda öl, men vi hade en mycket trevlig tillställning. Jo, jag tror att det var Björn Andersson och jag vet att han flyttade till Canada. Men vad som hände senare vet jag inte. skulle vara trevligt om man kunde spåra honom.
Tack för de sorgliga bilderna som visar hur tufft det kan vara i andra delar av världen. Vi kan vara glada att vi inte har den sortens katastrofer i Sverige.
Ha det önskar,
Janne P

-----------
Carpet bowls

Janne P förklarar: Carpet bowls är att med en slant försöka komma så nära en angiven linje som möjligt. Den som kommer närmast får alla slantarna. Kan kosta några dollar om man är flitig med ölglaset men mycket trevligt.


Anders Lindholm kommenterar:
Hej Jan!

Jag såg din korrespondens med Per H och era funderingar runt Björn Andersson. Ja, jag skickade honom till Canada när vi skulle starta Alfaskop där. Jag har inte hört något om honom senare heller.

En lustigt minne från hans etablering i Canada är att Björn var sambo på den tiden och ville ta med sig sin flickvän. Tyvärr fanns inte begreppet sambo i Ericssons vokabulär så det blev NEJ till flytt/rese-bidrag för henne. Björn klagade för de hade inte råd att själva bekosta flytten. Vad göra?

Mitt förslag blev: GIFT ER! De följde mitt råd!

Det är enda gången jag har forcerat fram ett giftemål hos anställda. Resultatet blev lyckat såvitt jag kommer ihåg.
/Anders Lindholm 2013-0307


Webbansvarig kommenterar:
- Läs mer om Per Hult här